Ensamhet

Ja,,, 50+ Snart 55. Livet har väl gått upp och ner. Känner att jag vill ha ut mer av livet än att sitta och vänta. Har barn och fru. 

Känner att det knakar i samlivet och umgänget mellan oss. Det kan ju vara för att jag har en skada som gör att jag inte kan arbeta och hon säger att hon måste försörja oss. Det kan ju vara så, men jag håller väl inte riktigt med. 

Försöker göra det jag kan och det blir mycket i hemmet. Arbetar dessutom 25% hemifrån med egen firma. Men jag måste vara social när jag inte är ensam hemma, så det går inte så bra. ( Får utveckla det senare)

Annars går det bra att jag är hemma och håller ställningarna när hon ska ut på kalas.

Ja jag vet,, låter som en klagomur, men vart har allt det underbara tagit vägen? Ska jag försöka ett tag till för att se om det blir bättre. Att allt beror på vår trötthet. Eller ska jag söka lyckan utåt igen. Hitta känslan någon annanstans. 

Som det är nu känner jag mig mest ensam och ledsen. Har inte velat ta steget ut och vara otrogen heller, fast hon har även föreslagit det. Så nu vet jag inte var jag är i den här röran och vem kan man lita på. Hon känner kanske likadant, men våra försök att få till en dialog har inte gett något....

Ja lite av vad jag funderar på. Men allt går ju inte skriva, utan fråga mig gärna.  Det är inte min frus fel heller även om det kan se ut så, utan det här är mina tankar just nu. 

Annars är jag nog öppen för det mesta. Skriv gärna en rad, gärna via mail.