Jag delar din oro fastän jag är ung.

Vad har du för önskningar och vad gör du för att komma närmre dem? Hur vill du leva?

Själv känner jag ingen oro men min mor blev dement när hon levde så det händer att jag läser lite om det när jag får syn på någon artikel men jag är inte biologisk med henne så där kan jag inte ha några gener.

Kom in på det här en bra och intressant läsning.

https://halsoliv.expressen.se/halsa/sjukdomar--besvar-1/demens/okanda-faktorerna-som-okar-risken-for-demens/

och även det här det finns mycket information hur man kan förebygga och nu är jag inte ensam men det kan knappast vara en enda orsak men har man möjligheten så försök få människor omkring dig det kan stärka så mycket inte enbart demens.

Inte så lätt säger många som är ensam men det slår mig i skrivande stund att kanske bara gå ut gå och fika på något trevligt fik ta tåget någonstans eller promenera i en park det finns många sätt att bara vara bland folk och vem vet rätt som kan det dyka upp människor som blir vänner för livet.

https://www.hjarnfonden.se/8-tips-pa-hur-du-kan-forebygga-demens/

Vet inte om länkarna ger dig något Grodan men hoppas du kan få några tips att förebygga det här och bara rädslan kan göra att du känner dig sämre än du faktiskt är för rädsla kan ställa till så mycket och jag tänker även vården här dom måste kunna hjälpa dig med goda råd att förebygga för förstår jag ditt inlägg rätt så har du haft kontakt med någon där som sagt att du ligger i farozonen men om inte kontakta dom så kanske du kan få en utredning om det.

Hoppas det ordnar sig för dig 😎

#0: Jag förstår att det är jobbigt och även svårt att bryta. På många platser finns det träffar dagtid där man kan fika och prata bort en stund spela spel osv.
Kanske något för dig. Lycka till.

#0 Hej Grodan! Är det något eller några av de tips du fått ovan som du känner för? Eller något du gör redan?

Finns det någon förening där du bor? Det är så olika, Där jag bor (lite på landsbygden) finns det allt möjligt. Gillar man handarbete finns det träffar för sådana aktiviteter. Vill man spela musik finns det möjlighet för både nybörjare och erfarna. (Både handarbete och musik är förutom trevligt även bra för hjärnan.) Läsecirklar och hembygdsforskning finns också.

Vidare är det bra att efter förmåga hjälpa andra, något man kan göra genom att delta i stödgrupper som finns för äldre i samhället, människor som annars skulle ha svårt att komma ut. Det brukar vara uppskattat för alla.

Verkar inget av detta möjligt eller tilltalande så är det alltid välgörande att gå ut i naturen. Det finns så mycket att upptäcka! 💚

Titta gärna in på Hjärnan, iFokus. Där kan finnas en del att läsa om i ämnet.

Lycka till!

#1 jag lever från dag till dag, har svår ekonomi som begränsar mig

#2 Jag jobbar som vikarie på demensboende så jag vet vilka som ligger i farozonen förutom sjukdomar och ärftlighet och jag är nu tyvärr själv i riskzonen.

Jag gör vad jag kan för att inte vara totalt isolerad, men… ah… vi får se

#4 vet inte, orkar inte svara mer nu

Kanske för gammal tråd för att få svara men kanske TS fortfarande läser.
När jag läste #0 så trodde jag du Grodan gick hemma ensam hela dagarna och aldrig träffade en enda människa. Det lät så med "då jag nästan är helt isolerad från omvärlden."

Sen såg jag i #6 att du jobbar som vikarie i vården.
Jag förstår att du kanske inte har en massa vänner för det, men du har arbetskamrater. Jag tänker att ni har väl lunchrast eller fikapauser. Sätt dig tillsammans med dem och prata, eller fråga om någon vill följa med ut på en kort promenad efter ni ätit. Man behöver ju inte vara bästisar för det men det är iallafall lite social samvaro och att du inte ska känna dig ensam och isolerad från omvärlden .

Hej!

Det näst bästa är väl att skaffa en stimulerande hobby. Själv håller jag på med datorer och radioteknik.

Det man också behöver är förstås emotionell och social stimulans, men det är ju svårare att åstadkomma på annat sätt än att faktiskt träffa människor.

/Peter

#8 Tråden är bara en månad gammal…

Stämmer, jag är helt isolerad typ… det enda sociala jag får är när jag jobbar och går kurs… ingen vill umgås med mig på jobbet tyvärr och jag jobbar väldigt lite just nu…

Mina djur har varit min hobby, men får inga vänner genom det heller. Jag är trött på att fråga folk om de vill träna med mig och min hund, det är bara pinsamt när folk inte vill och inte vågar säga det…

Om jag hade råd skulle jag flytta hem till Stockholm, för där vet jag att det är så mycket lättare att hitta folk att umgås med, än utflyttad 08 i södermanland…