Se till att vara ute en stund varje dag så att du får dagsljus.

Om du orkar — ta en lugn promenad i naturen — iakttag och registrera — lugnt tempo — vad känner du? — vad ser du?

Du kommer att kunna släppa taget om dina jobbiga tankar ett tag.

Har egentligen inga tips att komma med, men känner lite likadant. Så du är inte ensam.
Jobbar du? Det är det som är den största sociala biten i mitt liv, när jag jobbar.
Mår inte bra av att ha det såhär men vet inte hur jag ska bryta ensamheten, vet inte hur jag ska träffa nya vänner?
Jag är tyvärr inte den där öppna, varma typen som blir vän med nån jag bara råkar springa på.

#1 #2 Tack för tips.
Går ju prom m dågg varje dag och bor på landet..
Jobbar inte så mkt just nu, vill inte lämna huset 10 timmar när det är -10 eller kallare. Är vikarie så kan välja.

Det där med att skaffa vänner… bott här i 13 år och har inga vänner på orten, det går inte… de har fullt på sin vänbasis eller ratar mig för att jag är jag… vet inte, men det går bara inte… men visst jag försöker fortf… men vad jag skulle säga så hjälper det mig inte så mkt att jag inte är blyg, för det spelar ingen roll lixom… jag är utböling och inte välkommen i deras liv… de enda jag ev kan fånga upp är andra utbölingar…

Förstår.
Flyttade från Stockholm till en liten ort för elva år sen och hade då ingen aning om att det skulle vara så svårt att lära känna folk här. Hade nån vision om att folk på landet var mer avslappnade och gemytliga.
Men icke. Tvärtom faktiskt.
Upplever också att det är lättare att prata med andra som också är inflyttade.
Bor med på landet och har hund. Gillar dessutom att träna hund, gå kurser osv, men har sökt mig från klubben på orten till den i närmsta större stad, inser dock att det blir ohållbart med åkandet av både tidskäl och ekonomi.
Är inte så öppet social och kan nog uppfattas som lite oskön innan man lärt känna mig ordentligt, det hjälper såklart inte.

Det första steget är att acceptera att det är så och vända på det hela och inte tro att det är en själv som är problemet utan att det är ett kulturellt särdrag.

På vissa ställen blir man ju inte accepterad förrän efter några generationer. 😳

#5: Sant. Tre tror jag. Generationer alltså. 😅

#6: Minst! 🫢

#3: Vart i landet bor du?

#8 Södermanland

Kan uppdatera detta lite. Trots att situationen faktiskt blivit värre för mig så mår jag inte sämre.
Jag har några månader kvar att leva kanske, sen tar pengarna slut…
Men jag mår inte dåligt av det längre. Jag stressar mig inte över det. Det är som det är. Allt gick åt helvette, men det visste vi alla eg.

Min mamma tog ett personligt horoskop på mig när jag var tonåring och där stod det (tror det är borttappat i dödsboet som så mycket annat) att mitt vuxna liv blir i elände och misär… så jag var varnad… (min mor visade mig inte detta horoskop, utan jag hittade det själv när jag snokade någon gång som tonåring).
Tror jag på horoskop? Kanske. Vet inte. Ändock en intressant sak att skriva…

Tro inte på horoskop, stämmer inte

Så hur gick det med julen?

#12 vilken jul? 🤣

Jag lever fortfarande…

inget är bättre, det är lite sämre… det går gradvis neråt… i vinter kanske allt går åt skogen… vi får se

något jag är förvånad över, är att jag inte är dement ännu… men det kommer väl…

De flesta dagar bryr jag mig inte att jag inte har något umgänge… en del dagar blir jag arg,bitter och missunnsamm… väldigt få dagar blir jag tokledsen och gråter hysteriskt… för jag vet att gråta hjälper inte, utom att det är bra för mina torra ögon… och så är jag en sådan, vet jag nu i a f, att hur åt helvette allt är så slutar jag aldrig skratta och skämta åt det… troligen kommer jag att skratta när jag dör…

Du har i alla fall humorn kvar!

Att vara ensam utan någon att prata med är skit, värre kanske att ha folk som man tror man kan prata med, men de lyssnar inte på riktigt och bryr sig ändå inte.

#15: Tack, jo, jag är nog inte så gnällig längre som när jag skrev #0
Har nog gnällt av mig. Det är ju som det är, hjälper ju inte att gnälla o gråta. Jag har i a f internet och nu har jag fått vikariat på ett underbart demensboende i Katrineholm. Alla anställda och även chefen är underbara. Hoppas jag får stanna där resten av livet. Bästa stället på 10 år. 💗

Hej Grodan loggade in bara för att säga hej till dig. 💐🌸

#17: Hej 😀

Hur går det för dig?

#19: Jag har ju jobb nu (eller ett vikariat, så sitter ju lite löst tyvärr), så får det sociala då. Annars typ helt avskuren från världen.
Jag har slutat att gnälla öppet nu i a f. Jag håller det för mig själv. Ingen behöver veta att jag lever deras mardröm.