Vi är nog många här på iFokus som nått mogen ålder.

Det finns många sajter för oss att härja på.

#1Emo, tackar så väldigt mycket  för ditt svar.

Vad jag tänkte på var just det här forumet som heter "Ensamhet" och om inte vi äldre som känner oss ensamma kunde ha en egen liten tråd här.

Jag har tittat runt på många olika trådar här på Ensamhet men i de som jag har hittat så tycker jag att genomsnittsåldern är betydligt lägre.

Jag kan mycket väl förstå att det även finns många yngre som känner Ensamhet och jag har inget som helst emot att de visar upp sina hundar och kattor med mera på bild.

Bästa #1Emo, kanske jag uttryckte mig lite oklart men jag kan nog tänka mig att vi som är över 60 känner en annan sorts ensamhet än yngre ensamma människor och har kanske andra frågor om detta att ventilera vad det gäller ensamhet och det var just därför som jag valde att skriva min lilla förfrågan i forumet/tråden "Ensamhet".

I den här åldern så har man ju oftast både barn och barnbarn samt som i mitt fall en före detta Fru som inte fick möjligheten att vara med oss längre.

Bästa #1Emo, du gillar ju Pärpyssel, Pyssel samt Scapbooking.
Jag personligen är med på 8 olika forum här på iFokus som Android, Foto, Matlust, Bildredigering, Bloggande samt några till med det var liksom inte riktigt det som jag menade.

Hoppas att du förstår hur jag menar?
Bildbehandling, Pärpyssel, Scrapbooking, Bloggande, Android och annat finns det sidor som jag också är med på men det var inte riktigt så som jag menade.

Jag menade som jag har försökt att förklara så här på "Ensamhet" så har kanske vi lite äldre andra sätt att se ensamhet än de som är lite yngre och att vi kanske därmed skulle kunna ha en liten tråd där vi berättade för varandra om just detta.

Det skulle ju inte innebära att jag slutar var med på Android, Mobiltelefoner, Bloggande, Bildbehandling och så vidare eftersom jag har ett stort intresse för alla de specialintressena där jag deltar i de olika forumen.

Nåväl #1Emo, jag har kanske svårt att förklara hur jag menade men intentionen var god och att även vi som är lite äldre skulle kunna skriva om och behandla just Ensamhet när man blir lite äldre.

Bästa och finaste hälsningar,
Bertil

Du får kanske göra lite reklam för den här sajten. Om du gör en egen tråd (som kan utvecklas till en avdelning) och försöker få in ensamma över 60 år där, så kan den växa. Som du säger, så är de flesta aktiva här betydligt yngre än vi.

Jag saknar också en sajt för oss lite äldre. Vi har ju helt andra erfarenheter än de flesta här. Det kan du se på denna tråd:

http://parlpyssel.ifokus.se/discussions/51a042ff8e0e7404d7002038-historiska-handelser?discussions-1 

Du, som varit så länge på iFokus, kan väl starta sajten 60+ för alla som uppnått den åldern. Där kan du ta upp ensamhet, vanor, barndomsminnen, roliga aktiviteter, litteratur vi gillar och en hel del annat.

Det finns ju sajter för barn och tonåringar, så varför inte en för oss "riktigt vuxna"?

Jag tycker att det låter som en bra ide. 👍

Jo det är fler 60+are här på Ensamhet. Och vist är det så att vi upplever en- samveten på olika sätt, beroende på ålder. Ungdomar har starka sociala behov. Medelåldern har ett annat kontakt behov. Mycket hänger på om man är i slutet av 'barn hemma' eller inte. När det sedan är tyst i huset kanske man har tappat mycket av social kontakt. Man kanske bara har arbetskamrater. Eller bara webb- kompisar. Men jag tror majoriteten här på Ensamhet har någon form funktionellt handikapp som begränsar vår förmåga att vara 'stark utåtriktade'. Ensamhet är då en bra plattform att skaffa "webb-kompisar" på. Vi är ganska prestige lösa. Här kan vi umgås även om vi mår "pyton". Och vi delar gärna med oss av våra erfarenheter.

@#3 Emo

Tack för ditt vänliga svar.
Vi får väl se om det är fler som läser och hör av sig.

Själv personligen så har jag inte den vokabulären eller kunskapen att jag skulle kunna vara "medarbetare" i någon speciell avdelning här på iFokus men en liten enkel tråd här på Ensamhet för alla oss som kommit upp i ålder skulle vara trevligt att läsa och delta i.

Faktum är bästa #3Emo att det tog ett tag innan jag överhuvudtaget ville eller kanske vågade bli medlem här på Ensamhet.

Tyckte att det kanske var att lämna ut sig själv för mycket men faktum är ja att jag på sitt sätt är Ensam
Mina barn har blivit vuxna och har sitt liv att tänka på.

Visst har jag många både kompisar och vänner men de flesta av dem lever i en tvåsamhet så man (jag) blir liksom inte inbjuden till så där väldigt många kräftskivor och annat vilket jag inte heller skulle vilja. På sådana känner man (jag) sig/mig mest som tredje hjulet som blev inbjuden bara för att de "tycker synd" om mig.

Som sagt var så i den här åldern så är både barn och barnbarn vuxna och jag förstår mycket väl att de har sina liv med sina vedermödor och problem.

Jag har en del vänner (de flesta par) där vi träffas var tredje Torsdag på en pub för att umgås och prata en liten stund med varandra men det är liksom bara tre/fyra timmar var tredje Torsdag och som sagt så lever många av dem i par.

Bästa Emo, det var (är) kanske den typen av vardagen med Ensamhet som jag tänkte att man kunde ha en tråd att prata och skriva till varandra.

I de andra trådarna som jag är med i så pratar vi och skriver om bildbehandling, mobiler, bloggande osv men det är ju liksom en helt annan sak.

Finaste hälsningar,
Bertil

@35 T-Johan

Mycket intressant inlägg och du skriver väldigt bra.
Skulle inte du kunna bli en sådan här medarbetare/trådskapare eller vad det nu kallas på en sådan här "Äldre" på Ensamhet.

Precis som du skriver så är det säker många av oss som har funktionella handikapp samt kanske även psykiska som gör att vi normalt inte kan ingå i den gemenskap som andra gör.

Själv så är jag så kallad förtidspensionär som gör att jag inte heller har den sociala gemenskap som en arbetsplats ger.

Jag tycker att du både skriver och uttrycker dig väldigt bra vokabulärt T-Johan så får man (jag) föreslå att du kanske skapar en tråd här på Ensamhet för oss som har kommit upp i åren?

Som jag skrev tidigare så har jag tittat runt här på Ensamhet väldigt mycket och känner mig inte hemma i de trådar där så många yngre skriver.

Nu har jag inget som helst emot att de visar bilder på sina hundar och kattor utan det är ju väldigt trevligt och jag är helt övertygad om att ett husdjur kan vara det som många behöver.

Själv så har jag haft katt en gång i tiden men det var en gång i en annan tid, i ett annat liv, en annan värld och i en annan dimension, åtminstone som jag känner det numera.

Bästa hälsningar,
Bertil

@#4 Jess89.
Du är en alltid lika vänlig och trevlig människa på de trådar som jag sett dina inlägg i.
Bästa hälsningar,
Bertil

#8 Tack vad roligt att du tycker det. 🙂 Försöker så gott jag kan.

"……….T-Johan så får man (jag) föreslå att du kanske skapar en tråd här på Ensamhet för oss som har kommit upp i åren?

Jag vet inte vad jag ska svara……..

Min grundinställning är att utgå från en "gemensam nämnare".

Här på Ensamhet är det just ensamhet som är nämnaren.

Om man skapar en tråd med nämnaren "ensamhet och 60+"

har man skapat ett smalare "segment", även om alla är

välkomna att skriva på tråden.

Sen är det många som "kommer och går". Man kan se forumet som

ett stort runt bord. En det sätter sig och bara lyssnar och andra

är mer aktiva i samtalet.

En del ämnen tex djur, kanske verkar lite "off side".  Men det är

en "läkande" funktion att få ta hand om ett djur som tillbaka

visar sin tillgivenhet. 

Ensamhetskänslor har mycket olika orsak. Det är viktigt att förstå.

Ensamhet kommer inte bara av sig själv, sådär "poff". Utan har

en bakomliggande orsak.

Skulle man skapa olika "segment" (trådar) skulle det just vara

"ensamhet och bakomliggande orsak".

Nu är detta sett ur min personliga synvinkel och det är "admis" som

styr och ställer. Så jag rättar in mig i ledet om jag hamnar vid sidan

av.

Bamse, du skrev att vi äldre känner en annan sorts ensamhet än de yngre. Det stämmer. Man accepterar att åren går och kretsen av vänner krymper. Jag brukar säga att de flesta av våra vänner är redan döda.

Så är det väl om man får leva någorlunda länge. För en del år sedan var man gammal och mossig. Nu är man gammal och har intressanta upplevelser att berätta.

Det var din rubrik 60+ som fick mig att se denna sajt. Jag har inte uppfattat mig som ensam. Isolering kommer med åren, har jag tänkt. Det bara är så. Varje ålder har sina fördelar och sina nackdelar.

Det hade varit kul med en sajt (eller bara en tråd) för oss lite äldre, där vi kunde dryfta, sådant som kanske inte är så självklart för de yngre. Jag tittade i tråden 50+ men de är så unga, jämnåriga med mina barn. Vänner på nätet i den åldern finns det många.

Vet du varför detta på bilden är en historisk händelse?

Det finns ju en 50+ tråd, om du inte sett det? :-)

Vad roligt att det kommit en 60+ tråd. Har inte hunnit dit än, men är snart halvvägs!
Hoppas att ni kommer igång lika bra här, som vi inne på 50+. Jag kommer att med glädje läsa allt  som ni kommer att skriva om. Lycka till!

#12 Vem vänder du dig till i det inlägget?

#13 Om jag fattat rätt så vill TS att tyngdpunkten ska ligga på ensamhet och det är väl logiskt på denna sajt, även om mycket här handlar om olika sorters sällskap.

Jag skulle önska en tråd med fler ämnen för 60+ (eller ännu hellre 70+).

#14 Främst TS. 

Hur menar ni då? För bara jag får en ordentlig förklaring så kan nog det mesta ordnas..

@#11 Emo

Jag vet inte varför det på bilden är en historisk händelse.
Får jag lov att gissa så är det kanske den första bilden med pärlor som du gjorde.
Motivet vågar jag inte gissa mig till med risk för att gissa fel och trampa i klaveret.

På tal om det där med ensam så kom jag att tänka på ett ordspråk som lyder "det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två".
Personligen så vet jag inte om jag kan hålla med om det!

Visst sitter jag väldigt mycket framför datorn och är mycket ute på olika sociala forum men det är ju en konstlad verklighet.

Facebook är ingen större vän när man skall äta sin midsommarmat, fira nyårsafton osv. När det är julafton så har jag de senaste åren åkt hem till min numera 87-åriga mamma för att inte hon heller skall behöva sitta ensam.

Visst så har jag barn men de är vuxna och har sitt eget liv att tänka på.

Som jag berättade tidigare så är vi var tredje torsdag några vänner som brukar träffa över en bit mat och för de som önskar ett glas öl eller vin.
Dock så lever de flesta av dem i en tvåsamhet och de flesta (nej, alla) yngre än mig och det handlar som sagt enbart om 3-4 timmar varannan torsdag.

Dock helt underbart att träffa alla de där var tredje Torsdag och det är helt enkel "min ventil".

Nåväl alla, har så svårt att berätta om mig själv och tvekade innan jag överhuvudtaget reggade mig här på "Ensamhet" då jag tyckte att det innebar att lämna ut sig själv alltför mycket.

Visst @#10 T-Johan finns det en orsak till att människor är ensamma.
Dock så är det kanske många fler med mig som inte i första taget vill öppna sig så mycket att berätta om just varför de är ensamma utan bara konstera att de liksom jag känner sig ensamma.

För min del är det som jag i ett tidigare inlägg berättat här på tråden.
En Fd som alltför tidigt fick betala det pris som Cancern ibland tar ut.
Barn som är vuxna och har sitt eget liv.
Förtidspensionär med ett inte stort men dock handikapp.

Att vara förtidspensionär har också för min del inneburit att ekonomin inte tillåter större utsvävningar.

Jag tillåter mig dock någon gång då och då går till den lokala puben/pizzerian där man alltid kan hitta någon att prata bort en stund med och många av dem är precis som jag ensamstående äldre.

Har dock så väldigt svårt att öppna mig och berätta alltför mycket för människor jag träffar irl till exempel på den där puben/pizzerian.
När någon där frågar mig: "Hur mår du Bertil" så svarar man (jag) alltid "Jo tack, ganska bra här, man skall ju inte klaga".

Så svarar även de andra när jag frågar dem och detta även om jag kan misstänka att de kanske inte alltid mår så bra.
Det enda undantaget där har väl varit Kenneth som är en man runt 75-år.
Hans fru gick bort för drygt 3-4 år sedan och när man frågar honom hur han mår så kan han ibland svara. "Jag mår dåligt som fan Bertil, kan fortfarande inte glömma Majsan och tycker livet är skit.

Nåväl alla, jag är en väldigt utåtriktad och social "kille" (man) och är som sagt var mycket på internet där jag gärna deltar på olika diskussionsforum och då gärna inom politik där jag av gammal och ohejdad vana är S även om jag tycker att de numera har flyttat allt för långt ut på högerkanten.

Dock och syvende och till sist så är det ju så att när jag lagat en god middag på fredagskvällen så blir inte internet och sociala medier någon speciell trevlig middagsgäst och nu på sommaren när man inte heller kan ha "På spåret" som middagsgäst.

Inser att jag skrivit alldeles för mycket just nu i det här inlägget och meningen var inte att jag skulle dela med mig så mycket av mig själv men så blev det när jag nu sitter här och knappar på tangentbordet.

Till sist så slog det mig just nu och med tanke på det där med fredagsmåltid och sällskap.

Om någon här vill dela mina fredags eller lördagsmåltider så finns det gott om bilder på dem här på iFokus på sajten/underforumet "Matlust" där det finns en tråd med matbilder som jag skickat in en del bilder till.

Bästa hälsningar,
Bertil

Då får jag börja med att berätta att kortet är taget hösten 1945. Det var ett kort i svart och vitt. Bananerna målade jag i mitt bildbehandlingsprogram, sen genererade jag ett mönster med ett program, lade pärlorna men gjorde bakgrunden i färg och sen gjorde jag en del justeringar.

Kortet är taget för att visa första gången jag åt banan. Det var en historisk händelse här i Sverige när båtarna med bananer och apelsiner kom till Sverige efter kriget. det blev artiklar i tidningarna, så stort var det.

För de yngre är det svårt att föreställa sig en tid utan bananer.

Det är nog mycket annat de har svårt att tänka sig.

Jag har träffat många på nätet och en hel del har jag även träffat irl.

Eftersom jag sällan lämnar hemmet, så gläder det mig när de kommer på besök. Jag håller på att pyssla lite med ett gammalt hus för att kunna ta emot fler långväga besökare samtidigt.

http://pyssel.ifokus.se/discussions/51a87725ce12c4220f00006b-caf-60-emos-pyssel-pa-loftet?discussions-1

Kul att du nämner 'bananbåtens' myhetsvärde. SF (Svensk Filmindustri) gjorde en journal film om just den första bananbåten som angjorde Göteborg 1945. Filmen visades på våra biografer som förspel. Till saken hörde att det var inte lätt att via sjövägen ta sig till Göteborg efter kriget. Ubåtarna var borta men inte tusentals minor. På 70-talet när jag gjorde lumpen, gick alla örlogsfartyg i speciella Minröjda farleder utmed hela västkusten. Dagen ungdommar tror säker att bananen är lika genuint svensk som Falukorven.

Ska bara inflika detta: Bertil jag är helt med på ditt resonemang. Men orsaken till att jag tar upp detta med "en bakomliggande orsak" till att man är ensam, är att många inte "orkar", eller "klarar av" att umgås längre stunder, tex över en middag för två. Andra klara bara av att umgås om det finns någon tredje person med som kan ta en stor social del. Tanken är inte att alla ska känna sig tvungna att "öppna sig" här på ensamhet. En del tycker det är jobbigt att diskutera sig själv med främlingar. Dessutom har vi inte utbildning för att ta den rollen. Däremot ha vi tillsammans stor erfarenhet av ensamhet och sådant som gör oss ensamma.

Verkar som att ni har kommit igång och börjat prata om lite andra saker redan, men jag tänkte att jag ändå skriver. Har läst igenom allt det ni skrivit, och vill ni äldre tillsammans skapa en ny sajt så får ni prata med killarna bakom iFokus. Däremot kan ni prata med mig om ni har några önskemål om förändringar på denna sajt. Jag är öppen för alla förslag, men att t.ex skapa en hel kategori för er 60+ gör ju att jag blir tvungen att skapa kategorier för andra åldrar också, och då känns det lättare om ni bara skapar nya "snackistrådar" med rubriken 50+, 60+ eller vilka ni nu önskar att diskutera med. 

Trevlig helg allesammans!

#20 Det finns nog inte något större intresse för en egen sajt. Ålderssegregering är inte något att eftersträva. Däremot kan det vara skönt med en liten vrå där man kan träffas ibland. Vi är så många på iFokus och många känner/ känner igen andra medlemmar, så en liten vrå som komplement till alla intressesajter, som vi gillar, kanske kan vara bra. Tyvärr tilltalar kombinationen ensamhet och ålderdom inte mig. Här har ni en helt fantastisk fungerande tråd 50+. Hoppas Bamse klarar att göra detsamma med 60+. Jag kommer nog att fortsätta titta in ibland, men ändå försöka med kombinationen äldre och vårt pysslande.

Det finns så många snacketrådar på olika sajter, så min tanke är att ha något sådant, men en hel avdelning på pyssel, för något pysslar nog de flesta med. Ålder spelar sällan någon roll mer än när det gäller vad vi varit med om och vilka referensramar vi har.

Äldre har andra referensramar och kunde ha glädje av en sådan sajt/vrå, som komplement till alla intressesajter vi gillar.

Jag kan inte snacka med många om hur de upplevde ransoneringarna, hur de upplevde krigsslutet i maj 1945.  Det är ganska svårt att diskutera radioprogram på 40-talet med yngre liksom hur de tyckte det var när vi fick TV.

Hur skulle det gå att jämföra skolan på 40-talet med den barnen går i nu?

Om inte människor i olika åldrar hade olika referensramar, så hade inte sajterna Barnens och Tonåringar behövts. Det är inte viktigare med vissa åldersgrupper än andra!

En gång för länge sedan gjorde jag detta för att illustrera en historisk händelse. Jag kallar bilden ögonvittnet. Jag bor i Skåne och här är det många som har upplevt liknande. Några fler ledtrådar. Planet var brittiskt och inte ute på nöjestur.

Just me again.

Jag skrev inte min lilla tråd för att göra en ny sajt på iFokus.
När jag äntligen efter lite beslutsvånda reggade mig på "Ensamhet" så såg jag en tråd som hette 50+ och tänkte helt enkelt som så att varför inte ställa en förfrågan om en tråd för oss över 60+

Har varit med på iFokus en tid och är medlem i följande sajter:
Android, Bildredigering, Bloggande, Datorn, Hemsidor, Matlust samt Mobiltelefoner.

Jag deltar ivrigt och varje dag i olika diskussioner och resonemang på dessa sajter. Är lite av tekniknörd så jag tycker det är enormt kul och roligt läsa frågeställningar och diskutera i alla dessa.

Mitt intresse för foto, bildredigering samt matlagning har gjort att jag även har många matbilder i olika trådar på sajten Matlust. Det var för övrigt på Matlust som jag fick den där utmärkelsen Insider när jag för några månader sedan blev månadens Matlustare.

Jag deltar som sagt flitigt och försöker ge människor råd på olika ämnen som Android, Mobiltelefoner och har hjälpt en del att redigera sina bilder mm mm mm.

Är som sagt var aktiv på många olika sajter och trådar här på iFokus.

När jag då så småningom reggade mig på "Ensamhet" så tittade jag runt på olika trådar och såg att de flesta som skriver är betydligt yngre än mig.
När jag sedan hittade tråden 55+ så tänkte jag som så här:

Varför inte en enkel liten tråd för oss över 60 också?
Svårare än så var inte min tankebana.

@#21 Emo.
Jag googlade på brittiska plan över Skåne och hittade bland annat det HÄR men vet inte om det var just den händelsen som du menar.
Skall bli intressant och lärorikt att få veta om "din pärlbild" och vilken händelse som du har gjort den fina pärlbild med tanke på.

Bästa hälsningar,
Bertil

Det hände mycket i Skåne vid den tiden. Många äldre har liknande minnen. Min tavla visar ett plan som störtade c:a 100 meter från mig.

Detta har jag hittat om det:

http://www.krigsforum.se/forum/viewtopic.php?t=11614

Intressant är att det du läste om att svenskarna inte sköt för att träffa stämmer. Han som beordrade sina underlydande att skjuta, sa till sin mor: "Vi har skjutit ner våra vänner" Hon berättade det för mig på 50-talet.

Bamse, du har ju lyckats få igång lite snack mellan en Dinosaurie och dig. 😉

@#23 Emo

I min blogg så har jag ett inlägg där jag skriver lite kort om samt visar bilder från Beredskapsmuseet i Djuramosa utanför Helsingborg.

HÄR länk till inlägget i min blogg.

Beredskapsmuseet i Djuramåsa är det enda museum i en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget och HÄR länk till deras hemsida där man kan läsa mer om detta.

Hade i mitt blogginlägg tänkt mig att visa den där berömda bilden med en randig tiger med texten "En Svensk Tiger".
Skrev till dem en vänlig förfrågan om det var ok att använda den i min blogg som har ytterst få besökare.

Fick ett vänligt svar tillbaka men tyvärr så var deras krav så omständiga att jag uteslöt just den bilden i mitt blogginlägg och enbart använder bilder som jag själv har tagit på plats.

Angående just den där bilden "En Svensk Tiger" så var det ju en mångårig och lång kamp i olika rättssalar mellan multinationella  olja/bensinbolaget Esso och Beredskapsmuseet om rättigheterna som till sist det lilla Beredskapsmuseet vann.

På tal om 2:a världskriget så skapade jag för ett par veckor sedan på Facebook en debatt om det som en del Svenskar skall skämmas över och de var de Svenska officerare och soldater som anslöt sig till Waffen-SS i divisionen Nordland.
Tyvärr så finns det inget i Svenska skolböcker om detta och inte förrän i slutet på 70-talet och början på 80-talet så kom det här fram.

Well Emo, jag ser aldrig någon som en Dinosaurie.
Min egen morsa är 87 år och klarare i huvudet än många ungdomar.
På tal om min morsa så sade hon för 3-4 år sedan att hon tänkte skaffa sig en dator för hon tycket det lät så kul och intressant.

Jag avrådde henne för att inte säga blockerade det beslutet.
Sade åt henne att hon aldrig någonsin skulle kunna klara ut det men då svarade hon att jag ju kunde komma och hjälpa henne.
Det hade jag inget intresse av eftersom då hade jag fått bosätta mig där, haha.

Hon är som sagt klar i huvudet även om hon ser dåligt numera men så är hon inte tekniskt på något sätt.
Det räcker när hon behöver byta en glödlampa så får jag stylta iväg på mina kryckor och ta en buss för att hjälpa henne *s*.

Oj då, ni blev det som så ofta när jag skriver väldigt lååååångt.

Bifogar en bild från Beredskapsmuseet i Djuramosa, batteri Helsingborg.

Bästa hälsningar,
Bertil

Det har blivit ett roligt skämt här sen jag berättade om det vackra gratulationskortet jag fick för några år sedan. Texten lyder så här:

Om de kallar dig för en gammal Dinosaurie..
…kan du hälsa dem att
det var skitkul under
JURA & KRITA-perioden!

Kortet är så trevligt att det står framme

Angående bilder och rättigheter, så har du väl läst Bildombudsmannens hemsida. Den är intressant.

Fina bilder du har på din blogg.

Mycket intressant att läsa det ni har att berätta!

Kollade just din länk och där är ju bilden av "En Svensk Tiger".

Är väldigt försiktig och i bloggen så använder jag numera endast bilder som jag själv tagit.

På facebook lägger jag ibland in en Lindströmare.

Angående det där andra så fick min granne Susanne av sina arbetskamrater en rullator när hon fyllde 50 *s*.
Nu var det alltså som ett kul skämt med en registreringskyllt där det står "fartgalning" plus andra kul attiraljer på den där rullatorn, haha.

Kul gratulationskort det där som du fick *s*.

Bästa hälsningar,
Bertil

Tack Tarotstollan. Då ser du att vi "äldre" kan ha lite kul saker att diskutera. Saker som är intressanta att läsa för de "yngre".

Eftersom jag är en Dinosaurie, så kallar vissa sig för halvdinosaurier. 😃

Det viktigaste är väl ändå att det roar oss att skriva här (på iFokus).

# 28. Ja äldre och äldre en sanning med modifikation som min mamma brukar säga, hon är för övrigt tre år äldre än dig.
Det är viktigt att ta vara på de "äldres" kunskaper för det är ni som har skapat detta landet, och ni har ofta både roliga och spännande saker att berätta om det som varit👍!

Kommer ihåg när min mormor berättade att morfar för första gången smakade på en tomat. De låg så där fina och röda i en låda och hade precis kommit till Sverige. Han köpte en och bet i den och spottade ut det han hade i munnen direkt, det var det värsta han hade smakat på sa han. Efter det så åt han aldrig tomater i hela sitt liv! Däremot åt han lite ketchup några gånger.

En liten reflektion om både bananer och tomater men faktiskt något helt annat.

Jag hade en chef som ursprungligen kom från Estland.
När både "muren" och hela östeuropa hade fallit så bjöd han sin avlägsna familj från Estland till Sverige.

En av dem var en liten flicka och min dåvarande chef (Kalle) tänkte att hon skulle få smaka något riktigt gott som hon inte smakat i Estland.

Han köpte den bästa glass som fanns att få för pengar och skulle bjuda den här lilla flickan på.

Dock så "vägrade" hon att äta den.
Det här var något som hon aldrig sett eller ätit förr och vägrade att äta.

Årtalet var INTE 1942 utan 1992.

Vet inte vad jag vill säga med det här, jo det vet jag nog men vet inte hur jag skall uttrycka eller skriva det.

Bästa hälsningar,
Bertil

#30 Vissa saker ska införas i små portioner. Jag gillade inte första bananen. Smaken var ny och jag var mycket petig med vad jag åt. Man vänjer sig vid mycket och lär sig tycka om alltfler smaker. Tänk bara på så mycket nytt som kommit under vår tid.

För att lägga till något som passar bra på Ensamhet, så försöker jag att träffa mina vänner från nätet irl, så jag gjorde om en del av affären till ett pysselrum, som går att använda som gästrum. När vänner från Borås och Falun kommer är det för långt för dagsvisiter. I går började jag på en tråd, där jag visar hur jag gjorde. Det blir fortsättning senare i dag.

Göra om ett rum

Äntligen! tänkte jag när jag såg 60+…

men sen hände nåt med tråden och blev nåt annat än jag trodde. Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig, heller.

Det är väl bara jag som är konstig…som vanligt.
Har alltid känt mig som katten bland hermelinerna.
Ensam och udda och konstig  🤔
Passar inte in nånstans.

Du skriver att tråden inte handlar om de du förväntade. Näe, kan hålla med till viss del. Vänd på steken och berätta för oss vad du hade önskat att tråden handlar om.

#33 strutter

Alla passar vi in någonstans.
När jag startade den här tråden så trodde jag på större respons än det sedan blev.

Jag fick idén till den här tråden när jag såg en annan tråd som heter 50+ och där det åtminstone då var en livlig aktivitet.

Kanske är det så strutter att det inte är så många över 60-år som är på sådana här forum.

Kanske är det så att vissa som är över 60-år tycker att det passar bättre att kalla sig 50+.

Ja, inte vet jag.

Själv så är jag 62-år och det är inget som jag på något sätt försöker att dölja.

Tvärtom så är det ju så att ju äldre man blir dess mer livserfarenhet har man att bjuda på.

Min tanke var att livet kanske ser annorlunda ut när man är 60+ mot när man var 50+.

Mitt liv ser i varje fall betydligt annorlunda ut nu mot vad det gjorde för 10-år sedan.

Då levde fortfarande min fru och yngsta sonen var bara 14-år gammal.

Idag så finns inte längre min fru och sonen 24-år gammal har för länge sedan flyttat hemifrån och har sitt eget liv.

Jag vill påpeka att jag inte på något sätt känner mig gammal utan snarare ganska ung i sinnet men faktum kvarstår dock att jag inte längre är 50+ utan jag är 60+.

Jag är som sagt var med på lite olika sajter där jag deltar livligt.
Tror att jag kan mer om både mobiler, datorer, fotografering, bildbehandling, operativsystem än mina egna barn så gammal i sinnet på det sättet är jag inte.

Livet har dock under dessa år mellan 50+ och 60+ för min del förändrats betydligt och i allra högsta grad.

Det var ungefär så som jag tänkte när jag startade tråden strutter att när man är över 60+ så har man kanske en helt annan typ av ensamhet än när man var 50+.

Faktum är att jag personligen tror att det kanske är många 50 plussare som inte kan förstå hur mycket livet kan förändras tio år framåt och som sagt var så var det därför som jag startade den här tråden.

Tyvärr så verkar vi inte vara så många här på sajten som är 60+ och en del av dem som är det kanske hellre ser sig själv som 50+.

Vad vet jag?

Bästa hälsningar,
Bertil

Ps, alla som läser.
Jag startade tråden med en bild av mig själv som jag förändrat lite i bildbehandlingsprogrammet Gimp *skrattar*.

Här kommer en av de senaste bilderna som finns av gubben och den är tagen i december förra året så det är så här som gubben ser ut.

Här är han föresten på rock-klubb.

Ha det finast och bäst alla.

#35 En charmig herre där😉

Jag har inte så långt kvar till 60+ och kan då lika gärna stanna på denna tråd.

 Ensamhet på sena medelåldern är sällan uppe i diskussion på medierna.

Kan det vara  fråga om  generation som  är skamsen över sin ensamhet, att man inte kan visa till andra att man saknar vänner, för då är det fel på en… som inte kunnat skaffa dom.

Därför dom inte är på denna tråd heller?

#36 cirrun

Jo, jag misstänker att människor eller åtminstone vissa människor har svårt att acceptera sin ålder och därför hellre kallar sig 50+ snarare än de 60+ som de kanske i verkligheten är.

Varför som de gör det fattar jag verkligen inte.

Som jag berättade här ovan så är den där senaste bilden tagen när jag var på en Rock-klubb här i stan.

Mick Jagger är 70-år och still going strong?

Nåväl, han har säkert med ålderns rätt börjat få krämpor han också även om det som han inte kan berätta om.

Nu är det väldigt sällan som jag går ut för att roa mig och vid de enstaka tillfällena så kan det bli den där Rock-klubben eller visaftnar med trubadurer.

Hur som helst cirrun så är jag över 60 år vare sig jag vill eller ej.
"Knoppen" är lika ung som den alltid varit men "kroppen" hänger absolut inte med i samma takt som för enbart 10 år sedan.

Det där är ju en realitet som jag varken kan eller vill bortse från.

Alla blir vi ju äldre efterhand och att då hellre se sig som 50+ än de 60+ som man faktiskt är verkar för mig väldigt konstigt.

Här en till eller egentligen samma bild av gubben fast lite redigerad i bildbehandlingsprogrammet Gimp

Bästa hälsningar.
Bertil

#36 "Kan det vara fråga om en generation som är skamsen över sin ensamhet,…." Japp! Vi människor är sociala, och ensamhet är ett "symtom" på att något är/har gått snett. Detta är inget man "skyltar med", i Svedala.

#38 T-Johan

Du är där inne på samma tankebanor som jag.

Dock så kan jag inte riktigt förstå fenomenet.
Varför skall man skämmas för att man är över 60 och ensam?

Ju äldre man blir så förändras livet och människor i ens närhet försvinner.
I mitt fall så en fru som går bort i cancer och barn som blir vuxna och formar sitt eget.

När en livskamrat försvinner så försvinner även en del av den av den gemensamma vänkretsen.

I början så är de så förstående och välvilliga men efterhand så märker man att man inte blir inbjuden till samma grillfester, kräftskivor osv.

Jag förstår detta, man har liksom blivit ett "femte hjul" bland alla andra som fortfarande lever kvar i en parsamhet.

Jag går eller kanske rättare sagt haltar fram på min krycka till bussen och tar mig ner till den där rock-klubben var tredje torsdag.

Vi är ett stort gäng som för fem år sedan träffades genom ett upprop på facebook.

Min fru hade då nyligen gått bort och jag behövde skingra mina tankar.

De flesta som då den första gången kom till träffen på rock-klubben var ensamstående och jag som då alltså var 57 år gammal var den äldsta som mötte upp.

Många av dem som då kom har genom de här träffarna på rock-klubben "funnit varandra" och är nu par, många av dem förlovade och några som "gått till prästen"  för att gifta sig.

Fortfarande så träffas vi regelbundet var tredje torsdag och för mig så har det inneburit så enormt mycket gemenskap.

Det är alltså bara var tredje torsdag men ger mig så enormt mycket av gemenskap EN gång var tredje torsdag.

Nåväl och hur som helst, livet ändras allteftersom man blir äldre och det är ju inget som man skall skämmas för utan tvärtom.

Ju äldre man blir dess mer livserfarenhet får man att dela med sig till de som är yngre.

För 10 år kunde jag inte i min vildaste fantasi ens kunna tänka mig att min fru fem år senare skulle gå bort men det är ju sådant som händer väldigt många ju äldre man blir.

Nåväl, avslutar detta inlägg med åter en bild av "gubben" och denna bilden är tagen utanför rock-klubben i April förra året.

Bästa hälsningar,
Bertil

Hej!

Är själv inom kort +60.

Denna tråd skall jag följa.

Mvh

#40

Det är en härlig ålder du snart uppnår.
Som 60 plussare så blir det plötsligt enklare att bjuda på sig själv och det är ju härligt att kunna göra det.

Bästa hälsningar,
Bertil

#34 Jag skrev:  "Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig, heller." Och så är det. 

Men för att ändå komma med något förslag så skulle jag vilja prata med andra 60+ om livet, helt enkelt, så som det ser ut när man har blivit så här gammal.

Jag är 61, men kan fortfarande inte fatta det, eftersom jag är 30 år yngre inne i skallen. Det är svårt att få ihop knoppen med kroppen.

Jag älskar fortfarande Rolling Stones, och lyssnar ofta på Guldkanalen 60-tal. Hör jag då nån av favoritlåtarna från den ljusa och hoppfulla tid då inga bekymmer fanns i hela världen, alltså 60-talet, så sätter jag på volymen så högt som det bara går, och njuter.

Men så kommer tanken: kan en gammal tant verkligen bete sig så här? Sen sänker jag volymen…suck… och känner mig lite patetisk.

Det är alltså inte enbart ensamhet som jag skulle vilja läsa och skriva om. Utan om hela tillvaron. Därför blir det lite snett (för mig) att tråden måste ligga under Ensamhet i fokus. Men OK, bättre här än inte alls!

#35 Jag kommer att stanna kvar här! Jag hoppas på den här tråden, även om jag var tveksam från början…😉

#42

Mick Jagger blev 70 år förra månaden och är still going strong.
Som jag berättat i tidigare inlägg så går jag på Bara Rock var tredje Torsdag och då är det jäklar ordentlig volym på musiken.

Senaste träffen vi hade där var den 25 Juli då även Helsinborgsfestivalen gick av stapeln.

På torget alldeles intill Bara Rock så fanns retro scenen där många Rock band uppträdde så vi satt där på Bara Rocks uteservering och lyssnade och såg alla dessa band under kvällens och natten lopp.

När jag är på det humöret så drar jag på volymen även när jag är hemma.

Om du kallar dig gammal tant så är jag ju gammal farbror eller som jag själv kallar mig till de bilder jag bifogat "gubben".

Det är ju inte alls konstigt att vi 60 plussare gillar och lyssnar på Stones med flera. Det är ju den musiken som följt oss från ungdomen så varför skulle vi plötsligt sluta gilla den när vi passaerar 60.

Nu kan jag berätta att jag även gillar klassisk musik och även det har jag gjort sedan ungdomen och när jag spelar sådan hemma så drar jag på volymen ordentligt då också.

Grannarna får ibland lyssna på både Rockmusik och Mozarts 40:e symfoni samt annat till riktig ordentlig volym.

Dock så är jag väldigt noga med att inte störa någon på kvällar spelar jag bara så att det är jag själv som hör.

Bor i en bostadsrättsförening och vissa grannar kan vara väldigt känsliga men efter klagomål på att jag en gång spelade för högt så har ordföranden sagt till mig att det är helt ok och den gången jag fick klagomål från min närmsta granne var en vanlig fredag eftermiddag runt 16-17 tiden.

Nåväl, hon var en väldigt känslig person som jag nu har förstått sedan hon flyttat hade ett agg till de flesta grannarna runtomkring.

På tal om musik så frågade en gång min äldsta son varför jag inte lyssnar så mycket på Elvis.

Jag svarade honom då att visst gillar jag Elvis och speciellt de inspelningarna som han gjorde åren 1954 till 1956 men även en hel del annat som han gjort senare.

Dock så när jag var tonåring så var det ju Rolling Stones, Beatles och alla de andra som jag lyssnade på och fortsatt gilla den musiken.

Faktum är så gammal jag är att jag även kan lyssna på hårdrock och punk.

Inte tusan måste man börja lyssna på Kalle Jularbo bara för att man uppnått en viss ålder, haha.

Precis som du själv skriver och även jag har skrivit så känner jag mig fortfarande ung i "knoppen" men "kroppen" är inte längre som den var enbart för 10 år sedan.

Well strutter, jag tycker att jag i mina inlägg skrivit väldigt mycket och öppet om mig själv och hur jag som 60 plussare nu har och känner det.

Kul att du vill stanna kvar på tråden.

Här nedan kommer en tolkning av en mycket känd låt.
Kanske inte så många 60 plussare som gillar just den här tolkningen men den är ju om inte annat väldigt annorlunda och jag gillar den.

(Tycker faktiskt att den är helt underbar *skrattar*)

Bästa hälsningar,
Bertil

#43 Jag uppskattar dina inlägg. Du är mycket öppen, men det är jag själv för feg för. Eller rättare sagt, jag vill ha det så. Att inte vara så öppen, alltså. Men jag beundrar er som är det!

Håller med om att låten är mycket annorlunda  🎧!

#42 och alla ni andra här

Jag är en tant som håller till på 50+. Jag känner igen mig i det du skrev Strutter. Men jag resonerar som så; att bejaka min lust att göra saker jag trivs med är precis vad som är det finaste med tantlivet. Det blir lättare att strunta i vad andra kan tänkas tycka.

Visst är det skillnad på att vara ung (och då menar jag ordentligt mycket yngre än oss) och att vara gammal. Men ensamhet är inte värre eller enklare beroende på ålder, som jag ser det. Det ser bara olika ut runt omkring en.

I tråden 50+ pratar vi just om livet; om vardagen. Vi har tagit upp små saker och stora. Mycket humor, en del ilska - absolut inte mot varandra - men väl mot samhällsfenomen. Vi tar upp hinder i vardagen, glädjeämnen kring våra liv och familjer. Vi pratar (precis så mycket eller lite som vi själva önskar) om sorger, oro och krämpor. Och visst handlar det om ensamhet. Men det är ju för att skingra känslorna av ensamhet vi skriver i tråden.

Faktum är att ålder (el snarare vetskapen om någons ålder) kan bli ett hinder när man ska mötas. Vi har så mycket föreställningar om hur det bör vara och kanske om hur människor ska vara i en viss ålder. Det är när man uppnår den där åldern (i mitt fall 50) som det blir så uppenbart att föreställningarna man själv hade i yngre år var felaktiga.

Ensam är jag - innerst inne. Det tror jag ärligen att vi alla är. För mig är det viktigt att ha mitt eget "inre rum". Dit släpper jag ingen. Där trivs jag med mig själv och mina mest privata tankar. Ibland är jag även ensam på ett trist sätt. Kan sakna någon att byta tankar om livet och åsikter med. Men jag vill inte bli satt i ett fack, vägrar att acceptera att etiketteras som något andra tror sig veta vad det är. Inte minst min fysiska ålder.

Nu har jag trängt mig in i er tråd och tagit upp en hel del plats en stund. Jag får ju inte vara här. Eller?

Hur som helst är det en kul upplevelse att vara för ung. Det är inte så vanligt för en kvinna i min ålder, i vårt avlånga och alldeles för ålderssegregerade land.

Jag hoppas ni ännu mer livserfarna än jag får kul i er tråd och att ni kommer att trivas bra med varandra. Ni är välkommna att titta in i 50+, för ni platsar hur bra som helst hos oss. Jag tror att det handlar mer om livssituationen man är i än exakt vilket decennium man fötts i.

Vänliga hälsningar från nattugglan Mirinda

#45
Men Mirinda, så himla fint skrivet! Jag VILL att du håller till på 60+ i stället! 😉. Jag skojar förstås, för vi kan ju hålla till både här och där, som du själv skriver.

Jodå, jag känner mig ensam, det gör jag ofta. Men det är oftast en självvald ensamhet, jag orkar liksom inte med för mycket intryck i tillvaron. Jag är en "sån där" HSP-person, och då är det ju så.

Angående min ålder så fick jag en oväntad chock när jag fyllde 60, och jag har inte helt repat mig från den ännu. Att fylla 40 och 50 var absolut ingenting, och jag trodde att 60 skulle bli lika. Men icke!

Det är egentligen otroligt dumt, för det är ju livets gång för oss alla. 

Tack för ditt trevliga och fina och kloka inlägg! Och så väl språkligt  skrivet, sedan! Det uppskattar jag mycket, för tyvärr är det sällan man får läsa en väl skriven text numera. Dina tankar i övrigt gjorde mig också varm i hjärtat 🌺

#45 Mirinda

Klart att du hör hemma även i den här tråden.
Precis som strutter skriver så är det ett väldigt trevligt och fint inlägg du skrivit.

Själv så är jag ofta inne och läser på 50+ tråden men har inte gjort några inlägg.

Ålder definieras ju inte av det som står i "prästbetyget" utan hur man är i sinnet.

Själv så känner jag mig ung i sinnet och knoppen men tyvärr har inte kroppen hängt med på samma sätt även om 62 som jag är inte egentligen är någon högre ålder.

Väldigt intressant och kul att läsa alla inlägg här på tråden och visst behöver det inte handla om ensamhet.

Det finns ju så mycket annat att diskutera och ventilera sina åsikter om när man "på pappret" börjar komma upp i ålder.

Bästa hälsningar,
Bertil

Eftersom det blev en lite "upphottad" version av My Way i mitt förra inlägg så får Frankie Boy köra sin version här i detta inlägg.

De viktiga är, som ni nämner, inte rubriken. Vi är ensamma hela bunten och här har vi möjligheten att bryta ensamheten 'digitalt'. Skriv på bara! Även om man inte kommenterar alla inlägg, är det att logga in och läsa era inlägg också 'att bryta ensamheten'. Jag tror att det är många fler än jag som tycker/känner så.

#48
Du har alldeles rätt i det! 🙂

#46 Tack för de vänliga orden! Det känns alltid kul med uppskattning.🙂 Jag är en skrivande person. Har alltid varit en bokmal och skriver i perioder mycket själv. Därför passar internet-chattande mig väldigt bra. Fast allra bäst tycker jag om gamla vanliga pappersbrev.

Mina äldsta vänner, som jag känt sen vi var barn, har flyttat tillbaka till sina hemtrakter när de bildat familj. Mina släktingar bor också många mil bort, så den där täta IRL-kontakten kan jag inte ha med dem.

Jag har man och barn och några kompisar inom räckhåll. Men för det mesta är det fullt upp på kvällar och helger hos både mig och kompisarna. Det blir så när barnen är i skolåldern och har olika fritidsintressen. Så umgänget blir till vardags rätt kortvarigt och samtalen stympade.

Jag vet inte vad som har hänt med oss moderna storstads-människor (om jag nu är en sådan). Vi tar oss sällan tid att sitta ner och ventilera livet i lugn och ro. Jag kan inte riktigt med minutkorta mobilsamtal och skyr SMS-kommunikation som pesten.

Jag är nog mer gammaldags än de flesta i 60-talistgenerationen. Allt var varken sämre eller bättre förr. Men vi hade mer tid med varandra innan mobiler och datorer kom i var mans händer.

Vad tycker ni andra i tråden?

Mirinda

Jag tycker väldigt mycket om det du skriver och känner igen mig själv i en del av det.

Både att läsa och skriva har alltid legat högt på min priolista. Det är tur för mig när jag inte är så rörlig längre.

Mina barn är i din ålder antar jag. En är född i slutet på 60-talet och den andra i början på 70-talet. Men jag var så gammeldags, redan då var man det, så jag läste högt för dom varje kväll. Vi hade högläsning tills barnen var i början på tonåren. Det fanns kvällar när ingen tittade på tv. Vi spelade spel och pratade. Så som det var när jag själv var barn.

Båda mina barn läser fortfarande och läser också för sina barn. Det är jag så glad för. Jag har också vänner som älskar att spela spel. När vi träffas, tyvärr bara några gånger per år,  så spelar vi allehanda olika spel och vi har jättekul.

Men till vardags när jag är ensam så finns ju tv-apparaten där som ett slags sällskap. Kanske bara som ljudkuliss ibland men den står ändå oftast påslagen men bara på kvällen.

För att få tiden att gå och inte sitta och rulla tummarna så läser jag fortfarande en hel del, mindre idag än tidigare. Jag blir konstigt nog sömnig, även om jag gillar boken,  det blir någonstans 30-40 böcker varje år. Sen pusslar jag, det har jag alltid gillat men nu införskaffar jag mig lite svårare pussel och tycker det är jätteroligt. Tyvärr kan jag inte handarbeta längre men jag hoppas att jag klarar av det igen. Sen har jag också brevväxling med några släktingar. De yngre skriver fortfarande för hand. Den äldsta gick på datakurs (när hon fyllt 70) och vill att vi skriver mejl. Låt gå då, vi gör så.

Jag känner igen det där med barnens aktiviteter. Hur vardagslivet helt kretsar kring det. Det är jobbiga år men om du orkar hänga med så kan det ge mycket gemenskap också.

Tack för trevlig läsning.

Raija

Halloj alla.

Jag läste också för mina båda söner när de var små men dock så hittade jag själv mest på egna små berättelser/sagor som i och för sig ofta byggde på kända böcker och berättelser men ändrade en hel del i dem.

Min äldsta son Peter som är född 1970 älskade höra om "Peter och Pappa Hood" i Sherwoodskogen och det blev olika äventyr som de (vi) var med om varje kväll jag berättade.

18 år senare så blev det Alexander född 1989 som fick höra alla dessa olika äventyr om "Alexander och Pappa Hood" i Sherwoodskogen och alla deras (våra) äventyr.

Dock så tyckte han att Alexander och Pappa Hood skulle byta häst med varandra. "Pappa, jag vill ha den svarta hästen så kan du ju ta den vita" *skrattar*.

Nåväl, det var naturligtvis också andra berättelser byggda på sagor som jag berättade för dem om.

På tal om spel så spelade vi mycket "familjespel" och framförallt Alexander älskade det när han kom i den åldern att han kunde läsa.
I början så var det lite "enklare" familjespel men sedan när det blev Monopol så blev han helt förälskad den typen av spel så nästa blev Bondespelet sedan Finans med flera.

När jag själv var ung så älskade jag trolleri och magi och försökte få det intresset överfört på både Peter samt Alexander men ingen av dem var intresserade.

Ett intresse som dock båda mina söner tog efter mig var sporfiske och det är ett intresse som de båda än idag håller fast vid.

Om mig själv så älskar jag också att läsa men det går mycket i perioder.
På det lokala biblioteket så är jag under dessa perioder en gäst som kommer ofta.

Läsa kan jag inte göra när jag ligger i sängen eller sitter i fåtöljen.
När jag läser så sitter jag vid köksbordet och läser intensivt och gillar jag en bok så blir det ofta sträckläsning.

Tv intresserar mig inte så där väldigt mycket.
Det skall i så fall vara "på spåret" och liknande program samt dokumentärer. En och annan bra film kan jag också se.

Internet däremot är "min vän" i ensamheten.
Surfar runt väldigt mycket och är med på olika forum som till exempel det här.

Facebook blir för mig också ett sätt att kolla vad som händer de kompisar som jag har där.

Mina söner och jag träffas väl mest när det är födelsedagar och liknande.
Dom är ju nu båda två vuxna och har sina liv med allt vad det innebär.

Dock så pratar vi ofta i telefon.

En annan som jag ofta också pratar i telefon är min nu 86-åriga mamma och vi pratar i telefon minst varannan dag.

Nåväl, nu blev det ytterligare ett låååångt inlägg som så ofta när jag skriver och skönt att ibland få "skriva av sig" lite.

Bästa hälsningar,
Bertil

Har det precis somnat av här inne?🤔

Nä kanske bara skrivit lite mindre. Personligen föredrar jag lite kortare trådar. Gärna med ett tema. Annars tror jag 60+ har mycket att berätta. Du får gärna berätta varför du kalla dig Tartostollan?

#54. För att jag är lite för glad och stollig i att köpa tarotlekar. Tyckte det namnet passade mig 100 % när jag blev medlem inne på Tarot i Fokus!

#55 Jahaja då är jag med på tåget igen. Det var nog så jag fatta det, men för en stund blev jag osäker. Nu är ju nicket lite underordnat, för Du är ju Du i alla fall. Om tarto kort kan jag absolut ingen ting. Vet bara att dom ska "tolkas", inget i klartext som tex ruter tre.

Länge sedan jag var här inne och skrev. Har denna tråden somnat av totalt?
Någon kvar av er gamla rävar?

Hej.
Någon här som kommer ihåg mig? 😊

Vi startade en avdelning på Pyssel, cafe 60plus.

De senaste trådarna där är dessa. Det finns intressanta svar i dem.
Kanske är det något för fler.

Jag är nu en 83-årig gammal kärring.