Nu är jag tråkig,jag vet.

Men är bilden din?
Tillåtelse från fotograf?

Jag har lärt känna många trevliga människor här inne på iFokus, det är det enda stället jag är aktiv på.
Utan internet hade jag nog varit mera ensam, då det i verkligheten bara finns ett fåtal människor att umgås med och de flesta av dem är släktingar.

Hade jag inte internet skulle jag vara 100% utan vänner. Jag har inga vänner där jag bor, alls. Och efter att mamma gått bort så har jag blivit ännu mer isolerad. Om jag inte hade mina internetvänner skulle jag inte orka. Speciellt den person som varit min närmaste vän i över 10 år trots att vi aldrig träffats (hon bor i USA).

Nej, jag hade varit betydligt mer ensam utan internet.

Här är en till som känner sig mindre ensam tack vare Internet. 😄

Jag har träffat några av mina bästa vänner över nätet, fått nya möjligheter via dessa och även Internet, lärt mig massa nya saker om världen och mig själv därigenom och kunnat uppfylla en barndomsdröm tack vare det. Jag håller även kontakt med vänner och familj genom det, både via chatt och mail men även i form av spel och annat som gör det möjligt för oss att göra roliga saker ihop även när vi är i olika delar av landet.

Det beror kanske lite på hur man tar och uppfattar alla dessa sajter. Ensamhetskänslan kanske ökar om man får "smaken" av att ha en vän, men den stannar som en "internetbekantskap" som man aldrig träffar.

Men personligen känner jag mig bra mycket mindre ensam pga internet.😊

#6: Inte för mig åtminstone. Jag har haft många Internetvänner genom åren som jag aldrig träffat i verkliga livet, men jag kände mig inte mer ensam för det. Inte ens under perioderna då jag enbart hade dessa personer i mitt liv. 😀

Men vi människor är ju och fungerar så olika. En del behöver träffa människor i verkliga livet för att må bra och stilla ensamhetskänslorna, andra är mer än nöjda med att ha Internetvänner för att stilla ensamheten och kommunicera över text, mail, chatt, spel, vad man nu föredrar! Vissa vill ha eller behöver båda delarna eller andra möjliga kombinationer. Inget av det är fel eller mer rätt än det andra, utan det hänger nog väldigt mycket på hur man själv är som person.

#7: Hear hear! Jag är en person som klarar mig rätt bra utan fysiska möten med folk. Jag trivs hellre med att skriva eller prata via discord om vi spelar eller nåt sånt. För min del räcker det gott och väl att jag har boendestöd en gång i veckan som följer med mig och hunden på promenad.

#0: Skulle vara intressant att veta varifrån du fått dina generella åsikter om folks ensamhet ifrån.

Vilka studier avser du? Är det från denna sida eller ngn annan?

https://www.motivation.se/innehall/ensam-i-socialt-natverk-nutidens-paradox/

Här kommer information om äldre och internet.

Se mer här:

https://internetstiftelsen.se/nyheter/digitala-tjanster-lyfter-aldre-ur-ensamhet/

#7, #8:

Det är nog olika mellan person och person. Jag skrev nog utifrån min egen känsla. Tror jag "behöver" träffa folk fysiskt ibland… Men internet är ju ett bra komplement, särskilt var det så under Corona.

(ska själv få boendestöd snart på liknande sätt)

Både och, förr fanns det mer att göra på kvällar helger det fanns fler aktiva föreningar mm. Numera verkar de flesta sitta hemma vid sin dator och alla de där föreningarna dör ut. så det kan vara svårt återgå till att träffas fysiskt när inga såna ställen finns kvar. Kommer bli en tråkig framtid utan midsommarfiranden etc, för det är ju ofta föreningar och eldsjälar som anordnar sånt. Jag gick med i en sån förening för att lära känna folk, och lära känna min nya ort men jag tror att om bara 10 år eller så så är det inte så många kvar som lever många är ju uppåt 80-år. Och vi har redan nu stora problem klara av alla aktiviteter är man runt 80 klarar man inte av att lyfta bord/bänkar, bära ut skördtröskan vid hantverksdagen etc. etc. Så jag skulle önska att fler även träffades fysiskt i ex. föreningar

#12: Jag tror helt ärligt att det har att göra med den förändrade livs och arbetssituationen och kulturen i dagens samhälle. Jag märkte av det redan som barn och tonåring med mina föräldrar. Dom var borta 10-12 timmar om dagen under vardagarna på grund av jobb och pendling. När dom sen kom hem var dom helt slut och hade ett hem, matlagning, sysslor och två barn som väntade.

Ovanpå det så krävdes det engagemang i skolan samt att dom försökte vara med i föreningen för vårt bostadsområde för att kunna påverka saker och ting. Det fanns inte en chans för dom att orka med föreningar och hobbyaktiviteter utanför hemmet på det. Båda blev utbrända till olika nivåer och grader under åren.

Idag ser jag precis samma sak hända med vänner och bekantas familjer, även folk som lever ensamma. Det är 10-12 timmar hemifrån om dagen på vardagar för arbete och pendling, sen komma hem helt slut till matlagning, ett hem som måste skötas och så ska man hinna ta hand om sig själv, eventuell familj och hitta lite egentid för att varva ner och slappna av. Helgerna äts ofta upp av en kombination av städning, tvätt, handling och förberedelser inför kommande vecka, lite hobbytid och har man tur så kvalitetstid med vänner och familj. Allt sånt där man inte orkar eller hinner med på vardagarna.

Det är inte konstigt alls att folk är för trötta, utbrända och inte hinner eller orkar med föreningsliv eller aktiviteter utanför hemmet numera. Jag är övertygad om att det finns massor med människor därute som "bara sitter hemma vid datorn/TV:n" som mycket hellre hade varit aktiva i föreningar och bidra till sådant om dom bara hade tiden och orken.

Sen så är det inget fel alls med att sitta hemma vid datorn om det är vad man vill göra och spendera sin tid med. Har man inte speciellt mycket gemensamt med människorna i sin närhet är det så härligt att bara kunna hoppa in i Discord, valfritt chattprogram, forum eller spel och nörda sönder i sitt intresse med människor från hela världen som delar ens passioner, bara som ett av många exempel. Ovanpå det så är det en smart och säker investering av ens dyrbara fritid.

Känner du dig mer ensam på grund av Internet?

Det går nog på jämnt ut. Men visst, jag spenderar ju bra många fler timmar framför datorn idag än vad jag gjorde i för 30 år sedan i början av 1990-talet.

Tror inte det är internet som får människor att känna sig ensamma, utan vår kultur där man arbetar så stor del av dagen att man knappt hinner umgås med familj och vänner.

Tror absolut inte att det är internets fel, jag är en sån som har mina vänner på internet, har en person irl som jag umgås med ibland, men annars så har jag alla jag pratar med på internet, inkls min partner.
det är lättare för mig att våga vara mig själv på internet att våga göra nått, då jag har HF Autism Grad 2, vilket innebär att jag inte riktigt fungerar i sociala sammanhang, internet är lättare.

Tror att ensamheten som kommer i dagen är att folk har så höga krav på folk, och man har inte möjlighet eller modet att kunna vara den man är, då vänder man sig hellre till internet där man har lättare att vara sig själv.

Jag tycker det är verkligt synd att internet har kommit att så mycket ha ersatt att vara social och umgås öga mot öga. Vi behöver se varandra när vi pratar med varandra. På anonyma internetforum och sociala medier kan tonen bli rå och otrevlig för att man missuppfattar eller missförstår varandras texter eller tolkar in saker som inte står där, efter förutfattade meningar man har om personen som skriver. Jag tänker inte bara på Flashback utan även på ett forum som Familjeliv, som främst är ett forum för småbarnsföräldrar och gravida, men där tonen kan bli hemskt otrevlig pga ett gäng medlemmar som satt i system att vara elaka och nedlåtande mot vissa personer för att lyckas få dem ur balans. iFokus upplever jag som ett trevligt forum med ödmjuka och snälla människor.

Men som sagt jag tror att många på nytt skulle behöva "lära sig" att socialisera och umgås mer på riktigt. På så sätt kunde vi bryta trenden med att folk mer och mer bara lever i sina bubblor.

Jag älskar internet. Även när jag inte var ensam älskade jag internet och nu när jag är helt isolerad och övergiven så är det tur att jag har internet eftersom jag inte lyckas skaffa några vänner här på landsbygden.

Vad jag däremot tycker är himla synd är dessa förbannade mobiltelefoner som folk måste glo i 7-24. Och som omvärlden tvingar människor att skaffa fast de inte vill.
De få vänner jag kunde ringa för att få lite social samvaro i a f via telefon svarar inte längre, de måste ladda sin telefon eller surfar o har inte tid. Samtidigt som de aldrig är mer än 10cm från sin telefon så slutade folk att ringa mig eller svara när jag ringer.

Vilken bra text!
Jag känner mig också ensam via nätet.
Även om mediet hjälper många att känna någon form av samhörighet med omvärlden så tar det bort väldigt mycket av den upplevelse och känsla man behöver ha i möten med människor. Den känsla som gör att man känner att man lever.

Nätet är ett dött media och när man inte har så många sätt att fly den känslan på via mediet så blir man ett med det döda. Desto mer också när man ensam sitter vid sin dator eller mobil.

Kommer direkt att tänka på Familjeliv.se (diskussionsforumet) där jag blivit avstängd 14 gånger sedan 2008, bara för att jag försvarat mig mot andras elaka och nedlåtande/ hånfulla kommentarer. Har också uppehållit mig mycket på internetforum och sociala medier pga ensamhet, men som du säger känner man sig nästan mer ensam av att stöta på så få människor som man kan utbyta tankar med och ha intressanta och givande diskussioner med och som man har gemensamma intressen med. Många på nätet är bara ute efter att munhuggas, bråka och trycka ner andra.

iFokus är ett av de mer sansade forumen där man kan diskutera ödmjukt och respektfullt med varandra. Hängt en del på Reddit med, men där är tyvärr också många bittra. nedlåtande och elaka typer som förstör diskussionerna.