Ja vad ska jag säga, måste säga något innan jag blir knäpp(are). Tog precis bort mitt fbkonto då det känns som att folk bara dömer mig där, min bror står inte ut med att se mina inlägg då jag tydligen bara klagar på allt hela tiden, nu känns det som att alla tycker så om mig. Jag har fyra syskon och pratar inte med någon utav dem, min syster har på senaste halvåret tagit avstånd enligt mig och jag vet inte varför. Jag har inte mått bättre än jag gjort senaste året så trodde att folk skulle tycks om mig igen och stötta kanske, men om jag inte bevisar något för dem så passar jag inte in i syskonskaran. Jag passar inte in någonstans, har ingen hobby och inga vänner, trots att jag alltid förr varit i centrum mkt o haft vänner. Men sen 2009 när min bästis helt ur tomma intet sa upp kontakten så har jag aldrig kommit in i någon grupp igen. Jag saknar så mycket att ha tjejkompisar. Dra å fika, ta en drink, filmkväll eller vad som helst. Jag bor med min pojkvän men han förstår inte och kan inget göra, han är fotbollsintress och jag hatar sport… Annars är vi toppen ihop men jag saknar ett eget liv bredvid liksom. Är trött på att bli dömd för hur jag var förr, när jag var ledsen och destruktiv. Jag har bara tagit fler smällar i livet än mina syskon. Varför förstår ingen eller varför vill ingen förstå? Varför orkar folk inte bry sig?