ensam och förvirrad
Jag känner mig ensam och inlåst i ett fängelse. Det blir alltid värre på loven. Vet inte vad jag ska aktivera mig med, blir så lätt rastlös, och har nästan inga kompisar så känner mig hela tiden ensam. Vet inte vad det jobbigaste är, att inte ha något att göra, eller att känna att andra runt om kring förväntar sig att man ska göra saker jämnt och ha massor av vänner. Jag saknar en riktig vän, minns inte om jag haft någon. Har gått halva gymnasiet nu utan att riktigt lärt känna någon riktigt bra. Vill åka bort någon stans, uppleva något kul. Men vart? Känner mig fast här ute på landet. Inte så förklarande text kanske, men ville ändå få ur mig lite….
![[Tuulikki]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Åh, nu kändes det nästan som att du beskrev mig och min situation. Jag känner också av ensamheten som värst på lov och typ helgkvällar :/ Jag har inga bra tips på vad man kan göra mer än att hitta på saker själv (det är vad jag gör för att "glömma" ensamheten ett tag).
Annars finns jag här om du saknar någon att prata med. Jag saknar ofta någon som förstår och inte bara säger "det löser sig"… Vi ensamma får hålla ihop :)
Försöker sysselsätta mig så gott det går, och det gör (precis som du säger) att man glömmer ensamheten för ett tag, men den kommer alltid smygande tillbaka… Jag vill gärna prata, får jag pm;a dig? :)
PMa på!
Säger som Sofisen, finns alltid här om du vill prata! :)
Ha en trevlig dag!
Känner mig också igen mig i de du skrivit :( Det gör ont i hjärtat när man känner sig så ensam
Starta ny diskussion