Du har rätt att känna vad du vill. "Ingen kan ta ifrån dig din känsla" är det viktigaste någon har sagt till mig i hela mitt liv. Och det är något jag tycker alla borde leva efter.

Känner du dig arg och besviken så tycker jag att du ska ta upp det med dina vänner. Förklara för dom att det känns som att dom inte vill anstränga sig för att träffa dig och att det gör dig ledsen. Att bara gå och grubbla på det kommer aldrig leda till något gott.

Jag har pratat med dom och dom säger hela tiden att de ska komma och hälsa på ,men saken är att det ALDRIG blir av! De brukar alltid komma andra saker i vägen för dem, tex att de inte har pengar eller att de måste jobba osv, trots att jag har frågat de säkert 100 ggr nu…

Då finns 2 alternativ. Antingen accepterar du det som det är. Eller så skiter du i att hälsa på dom också. Är dom verkligen dina vänner kommer dom ju förr eller senare sakna dig.

Ge det tid. Människor av naturen är lata och gör sällan saker som inte är direkt akut. Åker du till dem så träffar dig ju dig ändå och det är ju lättare att vara hemma och vänta på dig än att åka till dig. Saker kommer i vägen då och då så det är bara att vänta och se när de dyker upp, men känner du att det är en förolämpning så ska du naturligtvis berätta det för dem.

Hur långt är det?

Jag flyttade från min hemstad och bodde på annan ort i tre år. Jag känner igen det där väldigt väl. Jag fick nästan inga besök på hela den tiden, det var dock över 100 mil så jag vart ju tvungen att vara lite överseende. Det som jag la märke till då är att det verkar finnas en oskriven lag att det är den som flyttar som bär ansvarat att komma hem. Numera har jag vänner som bor lite här och där och jag kan ju inte påstå att jag varit bättre på att hälsa på än mina vänner var. Livet kommer i vägen. "Jag kan göra det när som helst" så då blir det aldrig av.

Så sammanfattningen av det här svamlet är väl: Jag förstår din besvikelse, den är helt befogad, men ta det inte personligt.

Jag håller med #5, livet kommer emellan trotts att man gärna vill. Jag och min bästa vän har bott i samma stad 6 månader av de totalt 11 åren vi har känt varandra. När vi var som längst ifrån varandra så träffades vi två gånger om året och det var då jag åkte hem för att hälsa på släkten så passade vi på att träffas. 

Man får lära sig att umgås på andra sätt istället. Över nätet och över telefonen. Inte samma sak men ändå bättre än att tappa kontakten. Och så får man se till att det blir extra roligt när man verkligen träffas.

Det är bara 20 mil och det går direkttåg.. Men förstår vad ni menar!

#7 "Bara 20 mil" 😃 Det är ju ganska rejält avstånd, men det beror väl kanske vad man är van vid sedan tidigare 😉

Men ändå, det blir 40 mil tur och retur, det är inget man slänger sig för en kopp kaffe. Då krävs det lite mer planering. Kanske vore det en bra idé att verkligen planera in något, kanske en månad i förskott. Så att alla får tid att ta ledigt och rensa sina schema just den/de dagarna.

Ha ha, måste vara nått fel på mig då som tycker att Stockholm ToR (40 mil) är en dagstur. Det beror ju som sagt på vad man är van vid. 😇

Nja tåget tar ca 2 timmar och finns billiga biljetter så det är inte så överdrivet långt! Sen så har vi planerat en massa gånger de ska komma men det blir liksom ändå inte av. Tillslut ger man upp :)

Det är lätt att det blir så och oftast är det inte egentligen någons fel eller beror på nåt annat än lathet. Jag bodde nära vänner ett tag och ändå kom de inte. Sen flyttade jag till andra sidan Europa och whops helt plötsligt skulle alla komma på besök, för hos mig var det fint och soligt =) Samma sak hände sambon. Hans föräldrar besökte honom aldrig när han bodde i Sverige (är från England) men nu när vi bor i Spanien kommer de flera gånger om året haha!

Det jag menar är att även om det är nära är det fortfarande en resa som behöver göras. Ge det lite tid så kommer de nog, eller organisera en fest eller en övernattning för att ge dem incitament till att komma. Med rätt motivation kommer de flesta =)

Håller med ovanstående om just det där med att ge folk en anledning. En god vän till mig flyttade för ca 2 år sen och hon har fått väldigt få besök. Men sen köpte hon hus och bjöd in alla hon kände på en inflyttningsfest så då fick vi tummen ur och hela kompisgänget klämde in oss i en liten bil och körde 70 mil enkel väg för att vara med på festen =)

Jag har erbjudit fester osv men inte ens det verkar funka. Grejen är att mina vänner säger att de inte har pengar men ändå reser de iväg till andra vänner och ställen.

#13 Gör du en stor, planerad fest med ett datum längre fram så är jag säker på att de kommer! Men då gäller det att fixa inbjudningskort o hela rubbet.

I mitt liv träffar jag inte längre några av mina vänner. En god vän till mig flyttade ut på landet till ett hus och ville jag skulle komma o träffa men det blev aldrig av. Jag är också i den åldern då jag inte hinner mycket, har jobb, pluggar och måste använda den lilla tid över jag har till att vila upp mig. Det ultimata är inte att köra bil en lååång sträcka och offra en dag då jag kör bil i princip halva dagen och resten går åt till tunga lyft och att gå långa sträckor. Men det är jag det…. och jag är av naturen en ensamvarg som kör mitt eget race.

Du kan nog bara acceptera att det är så och finna nya vänner, ni kanske glidit eller håller på att glida ifrån varandra desto mer nu när du flyttat en bit bort.

Det första jag tänker spontant är att det kanske är skillnad om du hälsar på hemma och dina vänner jämfört med att de ska hälsa på hos dig i en främmande stad… Därmed inte sagt att du inte har rätt att känna dig arg och besviken.