Nu sitter jag här, ensam men med min mors katt liggandes vid sidan av benet. Vad som försiggår i mitt huvudet, det vet jag inte, det är så enormt mycket att jag inte kan sätta fingret på vad det egentligen är.

För strax över 5 år sedan träffade jag mitt ex och bästa vän, vi gjorde slut för 2½år sedan då känslorna försvann för båda men vi fortsatte som enormt bra vänner och fortsatte precis som vanligt fast utan sex, pussande och gosande. Vi var helt enkelt bara vänner, bästa vänner.
Under dessa 5 år så har vi varit utan varandra som absolut längst en vecka, annars har vi varit med varandra 24/7 i princip. 
På grund av ekonomi och brist på boende inom rimligt pendlingsavstånd så har vi bott tillsammans, min lägenhet.

Det har nu kommit fram att han utnyttjat mig både praktiskt, boendemässigt, känslomässigt, förtroendemässigt och ekonomiskt. Han har ljugit om mängder och gjort mängder med saker som jag förträngt, men nu efter en händelse så kom allt ikapp mig och vi har nu klippt banden. Det han gjort är oförlåtligt, han, jag, min yngre och äldre bror har varit bästa vänner i flera år. Vår familj tog in honom på ett vis som vi aldrig gjort med någon annan, mina bröder har sett honom som sin bror och ingen av de är någon som säger saker eller gör någonting. När min äldre bror fick veta allt (jag har hållit tyst tills nu) så ringde han upp och pratade med X (kompisen våran), han avslutade samtalet att han var inte längre någonting i våra ögon och det ska till ruskigt mycket för att han ska säga något sådant. Min yngre bror blev bara tyst, tom i blicken, sammanbiten och skakade på huvudet och han blir aldrig sammanbiten eller tom i blicken.
Jag, jag känner mig mållös. 

Nu känner jag mig så ensam, från att ha varit med varandra och alltid hittat på saker ihop till att inte ens prata och att han gjort allt detta. Det gör mig så ledsen och besviken… Vad gör man nu?
Vet att X bryr sig betydligt mer om vad mina bröder tycker än hur allt detta har påverkat mig, han har sådan sjuk respekt för mina bröder så jag vet inte. Och det gör ont, efter allt jag gjort och ställt upp för honom och så rör han knappt en min för min skull men man ser verkligen hur det knyter sig när man nämner mina bröder.

Jag är tom i huvudet, vet inte riktigt var jag ska ta vägen…