Får reda på familjehemlighet efter familjehemlighet.

ALLA i familjen har vänt mig ryggen.

Går igenom en persons värsta mardröm just nu o får inget stöd, bara telefonen slängd i örat…

Har alltid varit pappas flicka o efter ett tufft år så boka vi en resa till Playa del ingles för jag skulle få nystart o vila upp mig.

Kom dit lördag kväll, Tisdag kväll slängde han ut mig från hotellrummet.

Han lovade att inte dricka mer än jag, men han ljög. Satt på balkongen kväll 2 o "prata" eller skrek hur värdelös jag är o jag har för stora drömmar o mål o är en diva o bortskämd o fet o utan vänner.

Vi blev vänner dagen efter men kvällen likadan.

Dan efter slog mina mediciner fel o jag sov hela förmiddagen o han blev galen.

Jag skulle packa väskan. Tog min medicin o stoppade ner i min väska sen tog jag ett bloss.. Han såg om medicinerna (han ansvarade för dom då jag inte får ha dom själv pga suicidrisk) o sa att jag skulle ge dom NU.. Jag sa att ja när jag rökt klart men Nej nu… Fick inte fram dom fort nog så han puttade till mig… Gav han medicinerna o sa okej ta du mina så tar jag dina.

Kom ner med min väska till receptionen o där brast det o jag storgrät.  De fråga va som hänt o jag berätta o de gav ett rum gratis över natten (av nån anledning hade jag bokat en biljett hem…)

Satt på rummet o hörde hur han ringde runt o ljög.

Jag sov hela resan, jag skulle ha allt (sånt man säger: Åh vad fin väska en sån vill jag ha) jag bestämde allt, jag spela bort pengar på casino o blablabla

satt o tänkte att antingen sitter jag här o gråter eller så gör jag det bästa av situationen….

Hittade partyområdet den kvällen,natten.. morgonen!

Han kasta ut sin dotter i ett främmande land o brydde sig inte… Dagen efter ringde han för o skälla.

Så nu har jag tydligen försökt döda honom och har bloggat om hur min barndom var o det skickar han runt till alla för o visa hur synd det e om han som har en så dum dotter.

Men det va inte därför jag skriver…

Känns som de skaffade mig som en accessoar… Den perfekta politikerfamiljen som går på stan o har fint hus o hejohå o nu behövs jag inte längre. Har aldrig känt mig så ensam som när jag insåg det…