Måste skriva av mig lite, för även om jag pratar med min sambo om detta så känns det inte som att han förstår och egentligen vill jag väl ha ngn som tycker att det är lika pissigt som jag gör.

Jag har fyra syskon och inte kontakt med någon utav dom. Inte för att jag inte vill, utav för att när jag sträckt ut handen och velat prata eller ses så är det aldrig någon som kan/vill (inte vet jag)… men det börjar kännas mer som att de inte vill än kan. Så jäkla svårt kan det inte va att ta sig tid för sin lillsyrra???

min syrra är värst, hon åker på lyxiga semestrar hit o dit med sin perfekta familj, inte ens när hon åkt till spanien till min farfars lägenhet har hon frågat om jag vill följa med (inte så att man bjuder in sig själv till sånt!) eller till fjällen, jag önskar att hon ville träffa mig mer helt enkelt för vi brukade ha så bra kontakt förr.

Jag vet inte riktigt varför det blivit såhär men det känns som att ingen gillar mig för att jag "tog den svåra vägen i livet", hoppade av skolan och har kämpat i många år nu för gymnasiebetyget som jag äntligen fick 2011. Men pga min barndom och upplevelser jag haft så har jag väl en "gnällig" syn på livet ibland. Jag är arg för att det blev så orättvist fördelat, varför fick jag uppleva alla jobbiga saker medan min lillebror var skyddad? (av mig själv dessutom), min syrra har haft samma jobb sen gymns och visste vad hon ville bli när hon var 12…

Jag är totala motsatsen och hur som helst, det känns som att jag står utanför och alltid kommer att vara de svarta fåret. Under min tonårsperiod färgade jag håret o piercade mig och minns inte en gång ngn sa att jag var fin, bara oj hur ser du ut nu för tiden! när jag blev blond igen sa min farfar, nu ser du äntligen normal ut. Såhär har det alltid varit och är fortf känns det som.

Jag vill så starkt ha vänner och stor familj, jag har en familj men ingen där vill veta av mig på de sättet jag tycker att syskon borde ha kontakt! o vänner har jag knappt heller. Saknar att bara promenera med en tjejkompis/fika whatever. Jag saknar att vara social.

Ah det var väl typ de jag hade för tillfället. nu vakna sambon!