Ensamhet iFokus

Ensamhet

Etikettensamhet
Läst 4360 ggr
Anonym
Anonym
0

Känner mig ensam

På senaste tiden har jag börjat känna mig mer och mer ensam, trots att jag umgås mer med mina vänner nu än för 1 år sedan. 

Egentligen är jag inte ensam för jag vet att jag har mina vänner och familj. 

Men någon/några av mina kompisar förstår inte att man idag måste mer eller mindre ha pengar för att göra något. 
Jag är 24, bor hemma(pikas ibland) och arbetslös. Alla förstår inte att jag inte har pengar/inkomst och inte kan göra något. Jag har alltid varit tillbakadragen och tyst av mig, aldrig gillar att "gå ut och supa" som mina kompisar, utan mer av en hemma person. Vilket inte alla förstår. Alla mina kompisar jobbar/studerar och har pengar. Ibland tycker dom inte att man behöver pengar när man ska umgås, men de gör man ju idag. Allt kretsar om pengar i dag, vare sig man vill eller inte. Och har man pengar så tänker man ju klart inte på det.! 

Jag vill ju inte heller vara gnällig. Men ibland känns det som det är jag mot världen. Och det finns säkert många som känner det så. Känner mig allmänt missförstådd och att folk inte känner mig/mitt sanna jag eller vill känna mig för den delen. 

Ikväll har jag känt mig ensam och suttit och surfat runt och tänkt lite. Och jag har kommit fram till att jag nog ska skaffa mig en "pen pal" i den amerikanska militären(vet inte om Sverige har något sånt). Kanske "lindrar" det ensamheten/ensamhetskänslan? Och varför inte egentligen? 

Ni får gärna lämna era synpunkter! :) Kanske har någon annan tänkt att skaffa en pen pal i armen? Eller en pen pal för övrigt? 

Blev lite långt men mitt förra försvann när jag skulle posta de… 

Ha en underbar lördag allihopa !

[T-Johan]
0
#1

Hej Detta du skriver om pengars betydelse kan nog många skriva under på. Reklam och mycket annat påverkar oss mer än vi tror. "Att vara social kostar pengar". Det är det senaste som gäller i uteliv och bjudningar. Att ha en eller två brevvänner tror jag är ett bra "komplement" till andra sociala kontakter. När det gäller "pen pal" och "militärer" känns det lite avigt. Det man vet med säkerhet är att militärlivet är destruktivt för människa, så länge vi talar om "stridande förband". Tänk att varje morgon vakna med insikten "dö eller döda". OK nu är inte alla i "stridande förband. Men den militära utbildningen "formas man" till att trots allt fungera i en sådan miljö. Men det borde finnas fler möjligheter att hitta brevvänner. Kanske någon här på Ensamhet, eller göra som Mrs Me starta en tråd.

Blåvindar
0
#2

Precis som du säger så kretsar väldigt mycket här i världen om pengar, pengar och åter igen pengar. Jag är själv 26 till sommaren och började plugga i somras, innan dess (och nu) har jag jobbat för mitt uppehälle och min häst. Inte en spänn över till något annat.

Jag är väl medveten om att jag har haft en extrem tur med mina vänner som vet om hur det har varit, de båda två med jobb och ett "normalt" liv om man kan säga så. Om man ska mäta hjälp i pengar så har de bjudit mig så fort jag inte haft råd så har jag bjudit när jag kunnat, men om man vill se det så har de ändå gett mig mest i det fallet. De har aldrig diskuterat det, aldrig tagit upp det, bara peppat mig när jag nu började plugga och därmed iaf har en viss inkomst.

Det jag vill få sagt är, vet dina vänner om hur det står till? Tar du mer illa vid dig än vad de menar? Kanske menar de bara väl? Det viktigaste är att du trivs med hur du har det. Du kanske kan börja gå med i någon grupp för att få nya vänner? Det finns ju olika slags sällskap som ses och hittar på saker.

Hoppas det löser sig för dig :)

Anonym
Anonym
0
#3

#1 Tack för ditt svar . 

Varför skulle militärer vara destruktiva för mig? (hoppas du förstår hur jag menar) Ska tänka lite mer på de innan jag bestämmer mig. Får fundera på en tråd här också .. Men tack igen . :)

#2 Tack för ditt svar . 

De flesta av mina vänner förstår min "situation" och visst har dom erbjudit sig vissa gånger. Men inte alla av dom och då kvittar det hur man förklarar. Vissa gånger tar jag nog mer illa vid mig än dom menar, jag har alltid varit så som person. Förr tog jag allt personligt, även sånt som inte handlade om mig, gör det inte längre. 
Jag bor i en liten håla och här händer inte mycket mer än PRO träffar 🤪 Men det kanske jag ska kolla upp ändå, kanske händer det något.. 
Tack så mycket 🙂

jtm
0
#4

Hej! Kan känna igen mig i det du skriver, har också vart med om det några gånger och inte alltför kul. Men dom flesta av min vänner brukar förstå om man berättar att man har lite tajt med pengar just nu och inte kan hitta på nått som kostar mycket. Fast inte så kul att berätta det alla gånger kanske. 

Har också vart med om att känna mig ensam, inte kul känsla det där. 

Men håller med blåvindar, att gå med i en förening, klubb eller liknande är ett bra sätt att träffa nya vänner. Du kan kolla upp vad som finns i din hemort inom områden du är intresserade av. Har du några roliga intressen?

[T-Johan]
0
#5

#3

"Varför skulle militärer vara destruktiva för mig?"

Därför att man påverkas av sitt umgänge.

Det finns ett kassiska citat av den vise kungen

Salomo:

"Vill du bli vis ska du umgås med dom visa".

Budskapet är klockrent!

Mirinda
0
#6

Militärer är också människor, fast inte alltid lika länge som vi andra.😉
Skämt åsido, så har jag jobbat där militärer arbetade. Alla var inte officerare, utan där fanns även "skrivbordsmilitärer".

Hur det nu är med att man påverkas av sitt umgänge så tror jag inte att någon far illa av att vara brevvän med en amerikansk militär. Visserligen har man ett system med yrkesmilitärer i USA, som vi inte haft förr i Sverige. Det är inte så länge sen värnplikten avskaffades.

Jag tycker inte att man ska dra alla över en kam, när man diskuterar olika sorters människor. Rent allmänt är det så vi skaffar oss fördomar om vissa grupper. Det spelar ingen roll om det är ett folkslag, en åldersgrupp, en yrkeskategori eller en grupp med ett gemensamt intresse. En militär i USA har nog ganska tråkigt ibland och kan säkert känna sig ensam, för att han eller hon är långt hemifrån.

Jag kan hålla med T-Johan också. För visst påverkas vi av de människor vi umgås med dagligen. Särskilt om vi bara umgås i en snäv krets människor. Då tror man efter ett tag att detta är det enda normala. Och sånt tycker jag allmänt sett är farligt. Inte så att man dör av det. Tvärtom så kan det kännas väldigt tryggt och enkelt. Men man missar så mycket.

Att skriva här på iFokus olika sajter, men framför allt att läsa vad andra skriver vidgar ens vyer. Det finns människor med vitt skilda åsikter och erfarenheter inom iFokus alla sajter. Jag lär mig något nytt varje gång. Och får nya kompisar. Det är inte riktigt lika lätt att lära känna någon som IRL, men det kan vara en fördel med skriven text och anonymitet också.

När jag var riktigt ung, så hade jag många brevvänner. Jag var också en hemmamänniska. Visst gick jag ut och dansade också, fast alkoholen var jag inte så intresserad av. Man dansar inget vidare om man är full. Man träffar inte heller någon som vill lära känna en om man är full. Men det kan vara kul att släppa loss ordentligt och lägga alla bekymmer i en soppåse vid ingången.

Du anonyma trådskapare! Jag tycker att det är bra att du tänker på olika sätt att bryta din ensamhet. Jag undrar som #4 gör vilka intressen du har. Vad har du lust att göra? Vad är viktigast med en kompis?

Jag tror att den där utanförkänslan lätt kan drabba en om de man känner lever en helt annan sorts liv. Man får inte alltid förståelse för hur man känner sig. Men oftast lyssnar ens vänner på en och försöker förstå.

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

[T-Johan]
0
#7

" #6 skrivet   Mirinda"

Ja vist är det så!

Det är bra att du "syanserar" det hela.

[Chiqe]
0
#8

Är i samma sits som dig och det suger men du är inte ensam

[T-Johan]
0
#9

Det är så sant, Chiqe. Skriv gärna en rad här på Ensamhet. Kanske något som berört dig. En fråga, "vad tycker du". Det behöver inte vara vetenskapligt, utan enkelt vardagligt. Det skingra ensamheten en smula i alla fall.