Flyttat hemifrån: ÅNGEST
Sitter i en väldigt, väldigt jobbig situation.
Jag är 18 år och har alltid bott tre mil från stan. Har sedan väldigt länge velat flytta till egen lägenhet för att få närmare till skolan.
Och igår flyttade jag. Jag har tagit över min killkompis lägenhet i 3 månder eftersom han gör lumpen. Gårdagen och denna dagen har varit hemsk. Jag gråter oavbrutet, kan börja gråta exakt när som helst. Gråter i någon minut, sen torkar jag tårarna. Sen hör jag något ord, så börjar jag storgrina igen. Har än så länge inte sovit där själv, får ångest när jag tänker på det. Jag saknar min katt, mina föräldrar och huset hemma. Det känns fel att vara i lägenheten utan honom. Känner mig otroligt ensam trots att jag hade två andra kompisar hos mig där inatt. Väntar bara på att min vän ska komma innanför dörren så jag kan umgås med honom igen. Jag vägrar sova ensam.. Samtidigt kan jag inte kräva att min tjejkompis ska bo där med mig tre månader i streck.
Jag saknar min vän otroligt mycket, kan inte ens beskriva. Börjar bara gråta så himla mycket varje gång det slår mig. (Gråter nu). Har levt med panikångest ett tag nu och har försökt bearbeta det, men nu känner jag hur det kommer krypandes.
Efter allt tjat med egen lägenhet så vill jag absolut inte komma och säga att jag vill flytta hem igen, då skulle alla säga "vad var det jag sa". Dessutom kan jag inte flytta hem nu, då jag har lovat min vän att jag ska bo där. Det gör mig panikslagen att jag har lovat att bo där i hela TRE månader. Det är en ganska lång tid. VAD SKA JAG GÖRA??
1-varför inte helt enkelt fråga nån av dina vänner(tjejkompisar)att flytta hos dig för tre månader?det är inte fel o inte olämpligt
2-du är för ung o inte van att va ensam, så ta det lugnt o gör nåt aktivitet, läs en bok , gå på gym, träffa kompisar, gå ut på en promenad varje dag
3-du kan skaffa dig nya vänner att chatta med eller umgås med
4-jag vet hur det känns för jag har bott ensam i fem år o känns inte bra alls så det finns personer som har det värre än dig, tro mig, som mig t ex.
:)
1. Har en tjejkompis som kommer bo med mig några dagar, men hon vill ju hem hon också :/
2. Går ju i skolan så hinner inte göra så mycket. Diskar, städar och lagar mat när jag kommer hem. Men en promenad borde jag dra mig ut på.
3. Känner inte att börja snacka med random människor är någon lösning..
4. Tur att man inte är ensam! Hur lång tid tar det innan man vänjer sig?
Jag kände likadant när jag flyttade till min första egna lägenhet, trots att jag bott mer eller mindre själv innan dess i några år. Första kvällen hade jag sån ångest att min farfar fick komma och hämta mig och köra mig hem till pappa. Sen, efter ett par veckor, när jag börjat få lite ordning i mitt nya hem, med mina egna saker och sådär så började det kännas mycket bättre. Det blev mycket hemma-pyssel för min del för att få lite "jag"-känsla över allting och ju längre tiden gick desto säkrare kände jag mig på att det var helt rätt beslut att faktiskt flytta hemifrån.
Jag tror att det är väldigt vanligt att känna såhär första gången man flyttar hemifrån, hörde från pappa i efterhand att båda mina äldre syskon gjort samma sak (ringt och kommit och sovit hos pappa några nätter då och då första tiden).
Håll ut, är mitt råd till dig :) Vi finns för dig här på sajten! Och efter de här tre månaderna kanske du kan leta lägenhet att hyra tillsammans med en vän?
beror på, kan ta en månad minst..
du kan fråga en annan tjejkompis då, det kan bli olika tjejkompisar som kommer några dagar sen kommer nån annan,
det är bra att du gör vardagliga aktiviter som du nämnde så går tiden fort och då blir du mer trött också efter en promenad så somnar du fort på kvällar,
annars jag ville bara hjälpa till, och hoppas att det ordnar sig, :D
Som Madelaine sa. Jag flyttade in i min första lägenhet när jag var 18 som du. Kände ångest över att släppa tryggheten som fanns i en viss mån hos föräldern. Men man vänjer sig som sagt, och jag tyckte det var skönt att bestämma själv hur jag ville ha det hemma efter ett tag.
Det är en erfarenhet som är nyttig för dig. Du kommer säkert känna dig mer självsäker och tryggare när det är dags att skaffa ditt eget sen. Kämpa på, du fixar det :)
Får hoppas att det blir bättre.. Har ni något tips inför första natten ensam?
Grejen är den att jag bor bland hans grejer, vilket jag tyckte skulle vara smidigt. Bara att flytta in liksom, inte behöva släpa med sig någonting i och med att det endast var tre månader..
Lite sent påkommet kanske, men se till att aktivera dig ordentligt under dagen så att du är lite extra trött i kroppen. Köp chips eller lite godis och fixa fram några roliga, lättsamma filmer eller serier att somna till. Har du en laptop kan den gott övernatta med sig i sängen en natt, eller så kan du mysa till det och sova på soffan om den är bekväm.
Så brukar jag göra när jag är själv numera då jag lätt blir nojig och lättskrämd :)
Gillar du att läsa? Det kan också vara en bra grej, gärna nåt som är ganska lättsamt men samtidigt så pass intressant att du inte tröttnar på innehållet. Lägg dig bekvämt med halvskum beslysning, och läs tills dess att ögonen håller på att trilla igen :)
När du är själv (kanske nu inte mitt i natten…), passa på att göra saker som man normalt sett inte gör när man har andra i närheten! :D
Slå igång trallvänlig musik, sjung med, lek rockstjärna, dansa, gå på toa utan att stänga dörren, gräv fram lite smink och gör en extremt kreativ sminkning, ta kort på dig själv när du gör roliga miner och redigera på datorn (kan bli grymt kul)… Upptäck fördelarna med att få vara själv en stund 