Delar man livet med någon så ska även problemen delas och man ska stötta varandra…

Det kan dock bli svårt om ni båda mår väldigt dåligt… kanske kommer en ljusare tid? Varför ber han dig hålla allt för dig själv?

Han ber mig hålla allt för mig själv för att han inte tycker jag har "rätt" att må dåligt eftersom jag har det bra i min vardag och har haft en bra uppväxt. Jag tycker inte det har någonting med saken att göra och jag hör ju själv vad det är jag berättar för andra om allting. Detta är inte rätt av honom. Han har ingen rätt att avgöra vem som är berättigad till att må dåligt och inte. Jag säger inte att jag VILL må dåligt. Jag vill må bra. Men jag kan inte le låtsas-leenden. Jag kan bara inte det.

Jag har pratat med min väninna som jag delar lägenhet med och gråtit ut lite. Vi kom fram till att jag måste ta ett ordentligt snack med honom om vad som gäller om vi skall vara ett par. Det minsta jag kan begära är att han skall vilja finnas där när jag behöver honom. Jag tycker jag har all rätt att kräva detta.

Och som du säger, delar man livet med någon så skall även problemen delas.

Ett snack låter som det enda rätta. I mina öron är han verkligen inte där för dig så som du behöver honom att vara. Kan han inte förstå så kanske det är bäst för dig att gå vidare. För kan han inte ge dig tröst och ber dig hålla dina problem för dig själv…. då är han ingen vidare partner.

Kram på dig, hoppas allt ordnar sig <3

Även om man som 'man' inte riktigt fattar hur en kvinna kan 'känna de' kan man nog förvänta att det ska finnas en önskat att vilja förstå hur du känner de. I synnerhet om ni ska vara 'livskamrater'. "i nöd och lust", heter det när man gifter sig.

I en vettig relation bryr man sig om och försöker förstå/stötta varandra oavsett kön. Sedan är det väl dessvärre så att många män är lite "rädda"(????) att "prata känslor", det är väl t.ex. mest kvinnor här på ensamhet? Ställer inte din partner upp när du behöver henne/honom så skaffa en ny med "ryggrad". trist men du mår nog bättre i längden. Man skall inte "kasta pärlor för svin".

Jag kan tycka att det är rätt att han ska finnas där för dig igenom jobbiga perioder också och stötta dig. Fast eftersom han inte kommer till tals i detta är det ju svårt att se hans aspekt på det hela. Visst är det så att vi har det lite för bra i Sverige och har tid att reflektera över vår personliga utveckling istället för att fokusera energin på att hitta mat och dryck för att överleva dagen. Sen är ju frågan hur stabil han är i sig själv för stunden. Kanske är så att han har hamnat i obalans för han märker att du mår dåligt men vet inte hur han ska hjälpa dig, och det kan vara nog så tärande att inte räcka till för sin partner.

Den man lever med ska man kunna dela allt med, men i vissa fall kan det vara bra att ha någon annan där man pratar om det allra jobbigaste för att ventilera. Antingen en nära vän, någon på den virtuella sidan eller en psykolog av något slag. Då belastar man inte sin partner med hela bördan, för den man lever med vill man ju ska må bra och väldigt mycket fokus går åt till att hjälpa, men om man inte vet hur försvinner mycket energi på ingenting. Par terapi kan vara en lösning för en del också i sådana härna fall. Du ska definitivt prata med honom om vad du behöver och hur du vill ha stöd, och även lyssna på hans argument. Att döma ut honom utan att höra hans fullständiga sida men förvänta dig att han ska förstå hela din är inte en bra kompromiss. Kommunikation är nyckeln till alla framgångsrika och lyckliga förhållanden, i rätt mån dvs.

Kämpa på :)