Jag, är ensam alla stor helger..

Ja då är vi minst två stycken. Få se om vi blir fler. Tänkte skriva lite i "dagboken" under helgen så vi ensamma kan hålla lite kontakt. Det piggar alltid upp.

Jag kommer åka tillbaka till Skottland till min partner och vara med honom. Andra här i Sverige tycker det hamnar under kategorin ensam, men jag tycker jag har den allt jag behöver. Jag och han kommer va helt ensamma, och vi kommer inte direkt fira jul. Vi bara är tillsammans, som vilken annan dag som helst som vi uppskattar tillsammans. Skulle vara sjukt deprimerad av att stanna här i Sverige med min familjs ytliga julmiddagar, tyvärr.

#3 Det är klart att du skall göra det du känner för under jul när du har möjlighet. Det låter som ett recept på en mycket lyckad jul även om det inte blir så mycket julfirande.

Själv kommer jag med all sannolikhet inte att göra något särskilt, som vanligt. Vår familj firar inte jul och jag känner ingen annan jag kan fira den tillsammans med heller. Så det blir nog till att sitta hemma och försöka att sysselsätta sig och hålla humöret uppe, och det brukar gå ganska bra.

#2 T-Johan.

Utmärkt ide´med "dagbok" här. Ensamma tillsammans blir inte lika ensamt liksom. Mycket ensamhet här på iFokus är "sorg och elände" och visst det så, inte att förringa, men man måste göra det bästa av situationen i den mån man orkar. Tyvärr är det väl så att "sorgsenheten" drar ner så det blir än värre. Att försöka hitta några glädjeämnen, och dela dem, kan istället både glädja en själv och andra och dessutom ge en själv lite perspektiv på sin situation.

Jag har en bekant som ständigt är missnöjd med det mesta istället för att glädjas åt att hon har "snäll/a" man/barn, tak över huvudet, värme, mat på bordet, kläder på kroppen och på det hela taget ganska bra. Hon ser mest det hon inte har, hennes man som är en fixare gör aldrig nog, och hon har så tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Jag försöker "peppa" henne med att just, lite fint sådär, påpeka ALLT det "braiga" hon har och "hitta på" saker hon kan göra t.ex. något av det hennes man inte hinner medans hon sitter och tycker synd om sig själv. Det går tyvärr, mest för hennes skull, inte fram. Man måste ju faktiskt anstränga sig lite själv och att sysselsätta sig kan vara ett bra sätt att förtränga ensamheten.

Ett litet tips fö. för ensamma julfirare. Ladda upp med böcker, gratis på biblioteket. Är ni inte vana lånare så be om hjälp att hitta och var inte rädda att låna mycket. Inget får väl tiden att flyga så som en bra bok. Själv sörjer jag att jag efter utbrändheten inte längre klarar att läsa böcker, jag får inget samanhang liksom. Det hindrar mig dock inte från att periodvis låna mycket men då blir det mest "blädder" litteratur som tidningar, böcker med mycket bilder eller praktiska beskrivningar (dem klarar jag bättre än skönlitteratur konstigt nog).

Ha så gott.

Jag föredrar att vara ensam under storhelgerna. Stora firanden är inte min grej. Jag har startat en egen tradition istället och brukar göra slädturer under både jul och nyår. Julskinkan får jag "slåss" om med katterna men annars är julbordet någorlunda normalt. Fast just att man trivs rätt bra ensam (eller vaddå, ensam. Men som ensam människa i alla fall) förstås inte alltid, så ibland får man snällt stanna hemma om någon släkting propsar på att hälsa på för sitt eget samvetes skull.

Både och faktiskt. Jag kommer visserligen att få ha flickorna under några timmar på julafton men resten av tiden är jag ensam som alla andra helger detta år.

Nej, jag blir inte ensam under jul. Ska ta med Iva och åka till Kiruna, där firar jag jul tillsammans med min andra familj och släkten från morsans sida.

Inte ensam på så sätt. Kommer vara med min familj. Men ensam i sinnet och fysiskt ensam är två skilda saker, eller hur?

#9 Absolut! Jag känner mig ensam i sinnet ganska ofta faktiskt, även om jag inte är fysiskt ensam.

#5 "Mycket ensamhet här på iFokus är "sorg och elände" och visst det så, inte att förringa, men man måste göra det bästa av situationen i den mån man orkar." Ja vi har i stor sett all fått ta våra "smällar". Några har blivit riktigt "kantstötta". Andra har fysika och/eller mentala problem att brottas med. Jag tror att vår "gemensamma nämnare" är att vi inte "springer i ekorrhjulet". Det är befriande att ha detta forum där alla respekteras som "vanliga människor". Om vi är intagna på mentalsjukus eller får socialbidrag, är förtidspensionerer har liksom ingen betydelse här på Ensamhet. Det är just detta att vi inte springer i ekorrhjulet som gör oss ensamma. Skulle det vara någon som springe i ekorrhjulet och ändå är ensam; känn dig välkommen till Ensamhet du också. Men det som slagit mig är att många har en "unik kompetens". Som kanske till och med är mer kvalificerad än "dom friska" i ekorrhjulet.

#11 T-Johan.

Med risk för att hamna långt bortom trådens ämne  måste jag bara…….. . Jag hoppas att inte du eller någon annan tolkade mitt inlägg som "skyll dig själv"/"skärp dig".

Jag har varit "där", "brevet" var skrivet och "planen" klar. men jag hade ändå ett val. För egen del kvittade det men min plikttrogenhet, som annars inte alltid lett till "allt gott" hindrade mig. Plikt och omtanke om de nära. Var allt "ett hel…. som jag tyckte då kunde jag inte lämna dem i sticket och absolut inte då med mitt planerade tilltag som "lök på laxen".

Jag såg i någon annan tråd att teorier om konstnärlighet och känslighet s.a.s. hänger ihop. Det tror jag absolut. Sedan vad som är hönan och ägget kan man nog fundera på i det oändliga.

Själv misstänker jag att jag skulle få en ADHD diagnos om jag haft chansen att bli testad. (Jag skriver chansen för det skulle förklara mycket och jag ser det inte som ett "fel" utan snarare som att världen inte är redo att uppskatta våra resurser i "annat seende".) Men jag är både kvinna och för gammal för att den sjukdomen skulle varit möjlig i min ungdom. Att jag tror att det ändå är så beror på att ett barn och ett barnbarn fått diagnosen, barnbarnet dessutom väldigt gravt. Min biologiska pappa var till det, har aldrig träffat honom, en "värsting" och avslutade sitt liv gravt missbrukande.

Vad jag menade med mitt tidigare inlägg var mer att man måste inse att ingen annan kan fixa livet åt en, hjälp kan man visst få och behöva, men ytterst måste man iaf. vara medveten om om man väljer att stanna i mörkret eller försöker tända iaf. ett litet flämtande ljus. Det var väl lite där jag var betr. bekanten jag beskrev, hon måste bjuda till själv.Mitt liv är snarlikt hennes men jag ger mig själv "konstgjord andning" (med sysselsättning) s.a.s. för att hålla mig på ytan.

Alla ensamma är ju inte sjuka, alla sjuka inte ensamma, att vara ensam är ingen sjukdom även om man kan bli sjuk av ensamhet.

Nej då absolut inte! Jag tolkar de du skrev precis som det stod, och inte att du har dåliga bak- tankar. Min tanke var att "fylla i" och förtydliga just den delen av ditt inlägg som jag citerade. För det blir helt naturligt ett vist "jämmer och elände" att inte vara som alla andra och springa i ekorrhjulet. Värk och annat lidande kanske hindrar en från ett "normalt" liv (som råtta i ekorrhjulet). Nä jag tror på dina goda avsikter Mrs Me.

"13 T- Johan

TACK. Vore så trist om välvilja blev taget för illa menat, oavsett av vem förståss. Vad jag vill poängtera är "tankens kraft", positivt (om än med ansträngning ibland) tänkande gör underverk för hur man mår har jag lärt mig. Det vill gärna dela det med dem som kan behöva lite hjälp så som jag själv fick en gång i tiden.

Ha så gott ni kan T-Johan och alla andra

Jag kommer inte att vara själv. Jag, sambon och hundarna ska hem till hans föräldrar på julafton, men i övrigt blir det 2,5 veckors kvalitetstid med mina hundar över jul och nyår, precis som jag vill ha det. :)

Ska väl hem till mina föräldrar och tigga pengar sen ska jag ut och supa ute i skogen ensam I guess

#16 … :(  Det lät inte kul du.

Bra läsning på tråden, tyckte om inlägg av Mrs Me och T-Johan

- Jag vet inte hur det blir, kanske jobbar jag eller så är jag med dom närmaste eller är själv; för mig betyder julhelgerna god mat och vacker musik,   det är också  roligt ordna och ge lite överrasknings paket samt pynttä med kardiner och en del dekorationer; stearinljus som ger fin stämning även när  jag är ensam.

jag ska väl egentligen fira snickarns födelse, med fruns släkt. men jag trivs bäst ensam med katten som sällskap, äta skinkmackor och lite annat, ta en julgrogg och en god konjak och mysa framför tv´n.

avskyr att fira med falska människor som ler, men ändå blir sura för de inte får en massa lyx.