God middag !
Hallå alla mysiga mäniskor här.
Har inte varit här på ett tag av olika anledningar. Internett har krånglat o jag har flyttat o blivigt sambo. Vilket jag var helt säker på att jag aldrig mer skulle bli i detta livet.
Men så har de nu blivigt o de gick fort. De trivs jag bra med de. Men jag känner mig lite förvirrad ändå.
Jag har ju valt ensamheten en länre tid o har ju som jag känner mått bra i de. Jag har hittat mig själv efter ett antal kriser de som varit jobbiga. För mig är ju tvärt om som för de flästa här. Jag har velat vara ifred o de är folk som tar kontakt med mig o har har inte riktigt vågat säga nej till att ses, för jag har varit rädd att såra.
Så har jag ofta blivigt "på ställd" av mina förädrar o de få jag umgås med i bland. Att de är inte bra att vara ensam så mycket osv. Vilket har gjort att jag har dragit mig tillbaka ännu mer.
Har ofta undrat vad de är för fel på mig, då de är inte social fobi jag har, utan jag har bara trivts med att vara för mig själv.
De låter säkert väldigt motsägelsefullt att kasta sig in i ett för hållande som jag gjort men jag känner fort när jag träffar nya mäniskor om jag trivs med dem o så var de med denne killen då de började med vänskap. Vi har så mycket gemensamt o många lika intressen han är både min vän o kärlek de har jag saknat i mina tidigare för hållande. Där vi bara har varit ett "par" hoppas ni förstår hur jag menar.Detta käns värkligen 100% rätt.
Men han är ju en "normalt social person" O de är helt ok för mig o han förstår till viss del att jag inte är de. jag följer med på "sociala samanhang" men de har mest varit för hans skull, han har inte tvingat mig o för att andra säger att de är bra för mig. O visst har de varit trevligt men jag är igentligen hällre hemma o "pysslar med mitt" De är helt ok för mig att han går ut o träffar vänner o de vet han o gör de ibland, men då han alltid får frågan varför inte jag är med.
Men på måndagar följer jag med o spelar innebandy med några kompisar till honnom. Som barn var jag en pojk flicka som höll på med bollsport stod i mål. Men de är väl inte helt vanligt att en 40 årig tant som kastar sig efter en boll i målet med en massa killar(han är ganska mycker yngre än mig. Men de tycker jag är skit kul.
Känner mig så "udda" Önskar att jag vore "normal" Men samtidigt vägrar jag spela någon annan än den jag är.
Nu blev nog detta långt o rörigt.
Kram på er alla
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Vad roligt att höra att du träffat en person som får dig att vilja försöka och du tycker är värd att uppoffra sig lite för. Personligen aldrig tyckt det är konstigt att någon väljer ensamhet framför konstant springande hos andra för det finner jag märkligare att inte klara av att vara för sig själv. Känns då som den personen inte gillar sig själv och måste sysselsätta hjärnan med andra. Visst är det lämpligt att hitta någon som är ungefär på samma sociala nivå så det inte blir förslitningar mellan paret men samtidigt så länge som han respekterar ditt behov av ensamhet och du respekterar hans sociala behov och låter var och en göra det som den gillar så är det ju bara bra.
Vi har alla olika behov av allt egentligen och du är ju inte udda för du har större behov av att få vara med dina egna tankar. Slappna av och gå och spela innebandy en gång i veckan och njut av ensamheten resten av tiden när du behöver. Kanske växer det sakta fram att du uppskattar det sociala med andra med tiden och gör det inte det löser ni säkert det "problemet" med tiden ändå. Ta vara på hur rätt det känns och bygg på det.
Tack snälla för ditt svar de var nog de jag behövde höra. Lite pepp ;)
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Kul att se dig här igen (även om det inte är en så himla positiv sajt i sig, men du förstår nog hur jag menar!). Jag känner verkligen igen den där känslan när man undrar vad som är fel på en, och nästan önskar att man vore mera normal och inte så himla besvärlig. Men försök att inte låta de tankarna dra ner dig, för du är en så himla fin person och det får du inte glömma!
Ta hand om dig Åsa, och lycka till med denna mannen! Hoppas din dotter mår bra också, kram.
Starta ny diskussion