Hur går det för dig?
Jag har varit väldigt oaktiv. Av en del olika anledningar. Jag har vrit deppad, jag har varit glad så jag ville ha mer fokus på det och jag är sjuk.
I måndags mådde jag jättedåligt, illa mående och magont, i tisdags mådde jag illa och hade huvudvärk. Jag som är ensam utanför skolan och stallet hade ju väldigt tråkigt då. Så det var väldigt kul att se min kompis så i dörr öppningen och hämta mig så vi kunde gå till en annan kompis som ledde till att vi gjorde sällskap till skolan. Jag kände mig väldigt frånvarande, hängde inte med och det var tomt i huvudet, ingen riktig fokus alltså. Sen blev det rast och jag gungade lite och körde bollta med killarna och ett par tjejer. Sen om jag kollde tex rakt fram blev det översta i synen skakigt och suddigt. Och jag hade inte 100% medvetande vart jag hade mina händer. När vi kom in kom det som en våg av huvudvärk och det bulta. Men jag lät det vara. Under lektionen hade jag så ont så min grupp så skulle ta isär en telefon fick jobba i grupprum. Jag började bli illamående och kände inte ben eller armar specielt bra. Jag blev yr och skakig. Jag sa till min teknik lärare och påvägen till grupprummet snubblar jag in i dörren, sen igen och igen. Jag tappade balans och lite kontroll över vart jag satte fötterna. Jag gick till sjuksyster..som inte var där. Allt blev värre och värre så jag blev panik slagen och ringde min mamma. En del meningar blev bara asmdlsnsndwsm för jag kunde inte prata, jag tyckte det lät bra men inte mamma och jag hör nu hur det lät. Jag blev mer illamående och utan något tal om saken sa jag till min lärare och extra lärare att jag måste hem så jag ringde pappa som var snäll och skjutade hem mig. Jag låg där i sängen med dubbla kläder, dun täcke, tjock filt och vete kudde men frös medans illamåendet och huvudvärken var där. Jag somnade efter 1-2 timmar, pappa ringde och sa att han skulle komma om 40 minuter, jag hade bett honom komma hem. Sedan släppte illamåendet(vilket var min största rädsla) Och nu har jag bara sprängande huvudvärk. Jag har haft aptit och det är lite svårt men det var skönt att äta då jag drack en yoghurt till frukost. Nu ska jag gå och lägga mig och förbereda mig inför en mattefylld dag med häst och möbel shopping mot eftermiddagen om jag mår bättre.
Hur går det för dig allmänt? 
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
![[T-Johan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej
På denhär sidan av pannkakan är allt väl, så här långt.
Argumenterade med AF i onsdags, men det gick skapligt.
Men det är alltid ett orosmoln att ha över sig. Min ambision
är att jobba kvar på skolan så länge det bara går.
Det är bra. och få lite inblick i vuxenskolans värd med alla detssa
"udda" människor.
Dessutom är det roligt när det går bra för elever med språket
och kultur som handikap. Tjejer som aldrig fått gå i skola i sina
hemländer får lära sig gymnasie matte och slår sina bröder på
skrivningarna, det är härligt.
Och bröderna vill inte fråga tjejerna hur man räkna, "det gör vi
inte i vår kultur", säger dom.
"Det var synd det", svara jag, "för tjejerna har högre prioritet
och är mycket duktigare än ni".
Känner mig otroligt less just nu. Går och väntar på att AF skall höra av sig, det skulle de ha gjort redan förra veckan. Känner mig samtidigt lite låst i och med att jag haft och har specialstöd av AF, via en så kallad SIUS-konsulent. En sådan som letar upp lämpliga arbetsplatser och tar de inledande kontakterna. Behöver nog den hjälpen mer än någonsin nu. Känns inte aktuellt att bara kasta sig ut och söka jobb hur som helst, även om jag egentligen vill det. Just nu behöver vi sitta ner och fundera igenom vad som kan vara ett lämpligt arbetsområde för mig, med tanke på att det förra jobbet slutade som det gjorde. Men inget händer för närvarande. Måste börja reda upp min ekonomi också, så att jag har råd att leva. Blir lite jobbigt att ta itu med den saken, men den här gången skall jag ta reda på i tid vad som behöver göras så att man inte står där i slutet av månaden utan pengar.
Annars kämpar man väl bara på och försöker hålla humöret uppe. Det går bra för det mesta, men ibland känns det lite tyngre. Det är så mycket skit som har hänt under det här året att man inte hunnit smälta allt ännu. Det blir inte lättare av att man är ganska isolerad och inte träffar så mycket folk. Men man får försöka rida ut de jobbiga stunderna och sedan ta väl vara på de stunder när man känner sig bättre. Det skall nog gå att reda upp det här.
"….och sedan ta väl vara på de stunder man känner sig bättre". Det är nog en fullträff! För hur det än är måste man vidare. Och vist behöver man något positivt att ha i tankarna. Och som får en att må bättre. Att se fram emot, att "färskt" i minnet. Sen behöver det inte vara så märkvärdigt. En god middag. Ett roligt mål i fotboll. Ett trevligt youtube klipp med beatels, tex när dom spela på DroppNi. En glad liten vovve som viftar på svansen när man kommer hem. Gör en egen lista på sådant som piggar upp. Om inte på ett papper så gör det i huvudet.
#3 Exakt 
Det är otroligt viktigt att lära sig vad man själv behöver för att ladda upp, så att man orkar vara stark när man måste vara det, när jobbigare tider stundar. Och det behöver precis som du säger inte alls vara något märkvärdigt, bara något man vet gör en på bra humör. För mig funkar träning/fysisk aktivitet och musik bäst just nu. Sedan kan man ju för all del också passa på att göra bort jobbiga saker när man känner sig starkare, om man nu har den möjligheten.
Det är intressant att du nämner "fysisk aktivitet". Jag läste en artickeln i psykiatri på skolan och där slår man fast sambandet mellan "fysisk aktivitet" och mental hälsa/styrka. Man botar inte mental ohälsa med fysisk träning. Men man återhämtar sig snabbare än utan fysisk träning. Kontentan är att vi har lättare att klara av vardagens påfrestningar med regelbunden fysisk aktivitet. Rida, långpromenader och gymmet är mycket bra. Själv promenerar jag till skolan fram och tillbaka totalt 8 km. På söndags förmidagen träffar jag trion som jag spelar med. Och det är bara för underbart, att få låta kännslorna ta övertaget över förnuftet. Det får mig att må bra.
VilmaKristina det lät som om du hade ett rejält migränanfall!
Jag kan få det så någongång också, men som tur länge sedan nu.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
#5 Javisst, jag har läst en del om det också. Och jag är ett levande exempel själv. Det var efter att jag började ta upp min hemmagjorda träning igen som det började vända för mig. Och är man lite nere någon dag så känner iaf jag stor skillnad en bit in i mitt träningsprogram. Tror det är viktigt att man hittar någon aktivitet som passar en själv, det skall ju vara lite kul också
#6
Ska genast gå och säga det till mamma! tack för svaret :D
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
#8. Oj, jag menade inte attt skrämma slag på dig. Tänkte inte på att du var så ung innan jag tittade på din profil.
Hoppas inte din mamma blev arg nu, men om du går in på "Huvudvärk i Fokus" finns det många som skriver om migrän där inne. Där kan du få mycket tips och råd, även om "vanlig" huvudvärk som man inte skall ta lätt på. Är själv medlem där inne!
Lycka till!
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Med mig är det helt ok, en del saker går framåt och andra har stannat helt. Men jag lever iallafall, och kikar in på Ensamhet så ofta jag orkar!
#7
"Tror det är viktigt att man hittar någon aktivitet som passar en själv, det skall ju vara lite kul också."
Jo det är så sant. det går inte att tvina sig till motion. Utan försöka
söka naturliga vägar till motionen. I mitt fall är det promenad till
skolan.
Hur mår Iva?
"Busarunt" lite med henne så blir ni båda på gott hummör!
#11 Hon mår bara bra, är full rulle här hemma! .. Förutom nu då, för nu sover hon så gott
#9
Mamma trodde inte det, det intresserar mig lite vad som fick för dig att jag inte var så ung? Jag har inte polis förhör med dig men INGEN som inte känner mig gissar rätt på min ålder, dom tror jag är 13-15 år. Dom säger att mitt sätt är äldre och min längd, är ju 1.65 ;)
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Men Vilma, din ålder vill jag minnas står skrivet någon stans, 12 år tror jag mig minns det står. Hur man hanterar det skrivna språket röjer en del av ens ålder. Inte bara åsikter och värderingar.
#14
Jag vet det, men hen trodde inte jag var 12 utan äldre om jag förstod hen
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Jaha! Då var det nog jag som missförstod! Men men folk får gärna tro att jag är yngre än jag är. Skulle bli mycket smickrad om kassörskan på Systembolaget bad mig visa legetimasion.
#16
Något som är lite intressant, när vänder det?
I min ålder är det ju lite coolt om folk tror man är äldre, men när vill man se yngre ut?
- Once you see it, you can never forget. Once it sees you, you can never escape.
Ja du Villma, när vänder det? Saken är nog att man vill nog se ut som man gjorde runt 30. Men man vill ha livserfarenhet som 80 åring. För min del började det "taemot" fysisk alltså vid 50. Då upptäcke jag att jag inte tog ut stegen lika mycket som tidigare. Men kvinnor kanske ser lite annorlunda på saken. Jag vet inte.
# 13. Jag hade ingen aning om din ålder, innan jag gick in på din hemsida för att se om du kanske redan var medlem på "Huvudvärk i Fokus".
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Starta ny diskussion