Jag har mer och mer och mer lämnat det sociala livet och när det är dags för jobb tar jag tag i det, har valp hemma så kan inget göra direkt.

Jag har haft vänner som snackat skit bakom min rygg, kommenterat min blogg anonymt för att dagen efter umgås med mig, som försökt dragit med mig i deras knark-liv, som prioriterat bort mig osv. Jag är så less på människor i lag. Min mobil har varit avstängd hela helgen och det har varit riktigt skönt.

I veckan ska jag träffa vänner, det tar på krafterna att ta kraften att orka göra det. Jag lider inte eller mår dåligt, jag vet att jag behöver detta … att få vara ensam och samla krafter för att orka igen. Det är vad jag behöver och vad jag har behövt länge men aldrig prioriterat mig själv.

Men kan inte undgå från att bli lite ledsen trots allt.. det är synd att jag inte stött på vettiga personer, att det varit mer negativa människor i mitt liv än positiva. Visst har jag vänner, men det är jobbigt att träffa dom som sagt.. jag har ingen ork.

Jag ville skriva av mig.. det tär lite på en att sluta in sig själv liksom. Men ibland är det ett måste.