jag tycker om julen. man får ha mys med familjen, gosa med marsvinen och vara ute i snön.

Jul och midsommar är den ensammes värsta dagar

på året. Har man alldrig känt sig ensam, så är det

just då man man upptäcket "ensamheten".

Sen kan man alltid lägga religiösa aspekter på det

nu när vi lever i ett mångkulturelt sammhälle.

Den kategori som är mest angelägen om "julfirandet"

är "köpmännen"!

Jag gillar julen, det är enda gången på året som min familj och släkt i Kiruna är samlad. Hade tänkt fira jul i Kiruna i år, och det blir troligen så. Men vi får se. 

Nä julen är ingen favorit. Först måste jag stångas med alla galningar i affärena och sedan vara samlad och skall vara så glad som möjligt.

Jag har aldrig firat jul pga föräldrar med "avvikande" religös uppfattning om julen. Jag delar själv inte denna religösa uppfattning och har egentligen inget emot julen, snarare tvärtom. Har alltid gillat den mysiga stämning som infinner sig kring jul. Men lever man ensam och inte har några egna jultraditioner från uppväxten så blir det inte så mycket julfirande som vuxen heller. Jag är oftast helt ensam över julen. Tidigare år har jag väl inte brytt mig så mycket om det, men på senare år har det börjat bekymra mig mer och mer. Så även om jag fortfarande gillar julens mysfaktor så känner jag mig lite mera kluven kring julen idag. Hur man än försöker att inte bry sig så blir ensamheten mer påtaglig runt de stora helgerna när man ser hur "alla" andra träffas och gör en massa saker tillsammans.

Jag är ingen helgfirare så alla de stora helgerna blir inte firade. Har sagt till barnen att om de vill fira så får det åka till farmor och farfar då de brukar fira dessa högtider. Jag har följt med dom så klart men nu bor barnen med sin pappa så det blir inte så mycket att jag åker med längre.

#5 #6

Tänk Er alla Budister, hinuister, shintuister och en stor grupp

muslimer, judar och Jehovas Vittnen, altså många milijoner

människor över hela värden firar inte jul.

Går dom omkring olyckliga?

Är deras barn olyckliga för att dom inte fira jul?

Se det positiva i situation, träffa släktingar, äta lutfisk, pressylta

kan man göra när som helst på året.

Den friheten är vär mycket!

#7 Mina föräldrar är Jehovas Vittnen. I vår familj gjordes allt för att undvika alla slags traditioner, som jul, födelsedagar, ja egentligen alla traditioner som de flesta tycker är normala. Och du har rätt: som barn kan jag inte säga att jag var direkt olycklig över detta, jag hade ju min familj och det var viktigast. Men jag visste ju om att vår familj var annorlunda och att alla andra barn jag kände gjorde helt andra saker med sina familjer vid dessa tillfällen, så visst kände jag mig utanför och jag kunde emellanåt längta efter ett fint julfirande eller ett födelsedagskalas. I skolan var det problem med att jag ibland inte fick vara med när det skulle firas advent och liknande saker, så där kände man sig ju också utanför. Och som vuxen har jag märkt en annan, allvarligare baksida av detta: man missar en hel del social träning om man inte firar jul och födelsedagar. Jag vet idag inte riktigt hur jag skulle bete mig om jag skulle bli bjuden på en julfest eller ett födelsedagskalas. Har ingen vana av sådana tillställningar.

OK, nu kom jag in på saker som inte har julen att göra, men min poäng är att samtidigt som jag egentligen håller med dig om att man inte alls behöver vara olycklig bara för att man inte firar jul, så finns det en del problem med att inte delta i de traditioner som betraktas som normalt i det samhälle man lever i. Man blir allt lite utanför ändå, särskilt om det inte är direkt självvalt.

Men visst har du också rätt i att man borde kunna träffas och ha det trevligt när som helst på året. Jag tycker nog att det verkar vara väl mycket ytlighet över julen. Många verkar umgås och bry sig om varandra mest för att det är tradition, inte för att de egentligen vill.

Jag älskar julen, firar den faktiskt tre gånger varje år. Första gången tidigt i december med bästa vännen när vi spenderar 4 dagar med att baka julgodis, andra gången firar jag Yule enligt min religion oftast ensam och tredje gången på julafton med min mamma.

Faktiskt är julen en av de tidierna på året då jag känner mig som minst ensam. Kanske beror det på att jag iom Yule firar att ljuset kommer tillbaka och att mörkret avtar. Men jag känner mig alltid hoppfull på jul.

#8

Dina funderingar är inte ovanliga, men Du har en

stor för del efter som Dina föräldrar är Jehovas Vittnen.

Säkert har Du hör talas om "heders våld". Det bottnar

i det faktun att barnen inte vill dela föräldrarnas religiösa,

moraliska värderingar. Och dom är födda in i föräldranas

religion. Om Du födds som muslim förväntas det att du

ska leva som muslim och anama Dina föräldrars verderiingar.

Som barn till ett Jehovas Vittne tillhör Du ingen religon. Men

dina föräldras religiösa vederingar, får Du med Dig när Du

flytta hemmifrån och gör vad Du vill med. Och detta utan

risk för "heders våld".

Den sociala delen som Du tar upp är ju lite knepig. För Jehovas

Vittnen är "otäckt" sociala. Bara detta att söka upp människor

i deras hem, kräver en hel del.

Men sen är det är det så att Jehovas Vittnen umgåns mest med

lika sinnade. ¨Men det är ju inget unikt för det gör muslimerna

också.  

Orsaken till att jag kan skriva detta är att jag har elever som är

Jehovas Vittnen, muslimer, budister och vad Du vill, det är bara

att fråga så får man veta.

Här på skolan har vi en hel del religiös segrigering som all måste

ta hänsyn till. Den största gruppen är muslimer. Jehovas Vittnen

rör sig mycket fritt och är respekterade i dom flesta "grupperna".

Detta syns mycket tydligt just kring jul. Då dom som inte vill sjung

julsånger och dansa runt granen samlas i mitt kassrum. Det är helt

fritt från "julpynt", bara dom vanliga blimmorna.

#10 Nej, det är sant, det brukar vad jag vet inte förekomma fysiskt "heders våld", som det kan göra inom andra grupperingar. Däremot händer det bland riktigt bokstavstroende Jehovas Vittnen att familjemedlemmar stöts ut för att de inte lever enligt de "rätta" lärorna. Det är dock tack och lov inget som jag har råkat ut för.

Ursäkta avvikelsen från trådens huvudämne

#11

"#10 Nej, det är sant, det brukar vad jag vet inte förekomma fysiskt "heders våld",….."

Men det var det jag skrev, och som skiljer Jehovas Vittnen från

många andra. Och att Du inte tillhör någon organiserad religion,

utan Du får själv välja var Du vill.

Det är en fin sida tycker jag.