orkar inte
jag orkar inte mer.
jag vill inte äta så mycket som jag gör.
jag vill inte gå till skolan
jag vill gömma mig för er alla
någon kommer och säger "men hur är det vill du ha hjälp med något jag förstår dig"
jag tror er inte
har inget förtroende
men jag orkar inte mer
skulle aldrig ta självmord men allt är hopplöst och ingen fattar även om alla tror det
Vet hur du känner dig. Är i en sån fas nu jag med. 
MVH Ylva 
* Bloggen om mitt liv *
jag vaknar. inser att det är skoldag idag
fan…
vill somna om. eller försvinna till en annan plats.
vill att någon ska fatta
bry sig
men det är bara en jävla dröm som aldrig kommer hända
en dröm som är en dröm och inte verklighet
ett koppel om min hals.
något håller mig kvar här där jag är
jag skulle förstöra min familjs liv om jag drog.
men jag orkar inte.. och dom kan inte göra något åt mig
Jag undra bara mycket lite om du har fått någon diagnos? Äter du någon medicin? Har Du någon kontakt med sjukhus/psyk eller liknande? Varför jag frågar är för att man ska inte behöva må så förbaskat illa utan att få hjälp av samhället. Det stora problemet är ofta att hitta "rätt dörr".
nej det har jag inte, ingen har testat mig
nej jag äter ingen medicin anser att det är skit
ja
Har du försökt visa nån i din omgivning hur du mår då?
på sätt o vis, jag skrev en bok till en vuxen och han prata med mig om den, men jag fick bara gå på möten i skolan istället
ogillar psykologer
jag har ingen lust att prata med nån mer
men om du inte vill ha hjälp av andra, hur ska du då kunna förändra din situation? Att göra det helt själv är ju en monumental uppgift…
Jag vet hur det är att inte vilja gå upp; och personligen gick jag inte upp. Jag sov, sov så otroligt länge.
Hjälp får man om man är ärlig med vad man känner, men det är viktigt att man är ärlig med hur man mår då när man te.x. pratar med en läkare.
Jag hoppas din situation blir bättre :)
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
jag vet. men jag har nyss försökt och det blev inte som jag tänkte mig, även om det nog vart okej.. men det vart inte bättre. jag känner för att dra mig tillbaka och göma mig, inte söka hjälp gång efter gång
jag känner en längtan
till platsen
där ska jag leva
när jag blir fri
Hur hade du tänkt dig att det skulle bli, och vad var det som gick "snett" på vägen dit?
jag vet inte, det var inget
Jag ställer frågor för att kunna förstå din situation, annars kan jag ju inte ge dig några tips.
Men du skriver att du önskar att nån brydde sig om dig, och då kan man ju ställa frågan om du visat åt nån hur du mår. Och du säger ju att du inte är villig att släppa in nån terapeut/psykolog i ditt liv, så då vet jag ju faktiskt inte hur du ska kunna må bättre. För du vill att nån ska bry sig, men du är inte villig att släppa in nån.
Nu vet ju inte jag vad du har för relation till din familj/släkt, ifall du har några vänner etc. Men har du inte det, så kanske du bör försöka ta kontakt, och få nån relation med dom.
Och nu vet ju jag av egna erfarenheter av social fobi, att det kan vara svårt att ta kontakt, öppna sig sådär, eller över huvud taget vistas bland människor man inte känner sig trygg med, och då kan det vara bra om man får hjälp för det av t.ex en terapeut. Jag ska själv börja gå i terapi (KBT) för min sociala fobi.
Jag vill inte att du ska känna dig påhoppad av oss, för vi försöker bara få en överblick om hur din situation ser ut, så att vi på bästa sätt kan hjälpa dig. Jag hoppas du förstår det.
Kram på dig!
jag vill inte "släppa in någon" för säger jag nåt till en person sprids det till varenda jävel. jag har testat en gång och jag VET hur det är. vuxna går och ljuger om allt. säger at ni inte ska säga til nån, så gör ni det.ni säger att ni förstår en, att ni vill hjälpa en. Jag orkar inte lyssna. Vill skrika och slå sönder allt. men jag ger bara ifrån mig ett mmm och flinar lite. Snart ska jag dra. ifrån er jävla värld. styr det hur ni vill. men dra inte in nån som inte VILL!!!!
Det är för din skull, jag försöker bara hjälpa dig. Vill du inte ha min hjälp så slipper du, men du behöver inte vara otrevlig för det. Ta ut din ilska på nån som förtjänar det istället.
jag menade inte mot dig jag skriver ut min ilska jag menar inget illa till nån utan till världen jag vill att ni ska veta bara att alla kanske inte vill gå samma väg
jag kan inte ens visa hur jag menar
Jaha, jag trodde det var menat mot oss som försöker finnas där för dig..
Hur menar du med att du inte vill gå samma väg?
mm förlåt för otydligheten
jag Menar att jag inte vill ha jobb, utbilning pengar allt sånt som dom flesta lever på idag.
Ja juste, du förklarade ju det där en gång förut..