känner mig ensam.. vill dö.. alla hatar mig..
Jag postade samma inlägg på tonåringar.ifokus.
Känner mig så ensam och övergiven och hatar.
Allt är skit just nu. Jag vet inte om jag vill fortsätta leva. Alla hatar mig, rättare sagt hela Sverige och familj hatar mig. Min familj vill inte prata med mig eftersom jag gillar killar, de tycker att det är fel. Min mamma säger att det går över, hon vet ingenting.
Mina vänner har övergett mig, de bryr sig inte om mig längre och vill att jag ska "gå under jorden". De bara slutade prata med mig. Mina vänner jag har alltid brytt mig om är nu borta. Vad händer med mitt liv? Vad har jag gjort för fel? De har alltid sagt att jag är världens trevligaste och charmigaste människa. Har bara en äkta vän, han är som en bror. Om jag förlorar honom så kommer jag verkligen ta livet av mig.
För ett tag sen trollade jag nästan hela Sverige för att ha lite kul, alla gör ju misstag visst? Det jag gjorde var mitt livs största misstag. En stor bloggare klarade av att bli hatad, men jag ville bara ta livet av mig när jag såg folks kommentarer. Det var bara lek, jag trollade… Det blev för mycket. När jag försökte förklarade så var alla emot mig, ingen lyssnade. De ville bara att jag skulle försvinna. Men som sagt. Alla gör misstag och man får ångra sig, men det fick inte jag.
Vissa säger att jag kan vara glad att jag inte blev någon storkändis, de har rätt. Jag ville bara se hur folks skulle reagera, och så blev det…
Alla hatar mig. Det enda jag har kvar är mina djur. Mina djur betyder allt för mig. Så fort något är fel med t.ex en av mina ödlor så åker jag till veterinären och betalar stora summor för att djuren så få bra sjukvård. Min enda vän ser att jag bryr mig om mina djur mer än allt annat i hela världen. Ibland säger han att jag spenderar för mycket tid med djuren. Men det skiter alla i…
Min älskade hamster har dött i söndags. Ingen kunde törsta mig, han var min bästa vän. Jag gjorde allt för att den lilla hamstern skulle få det så bra som möjligt, och han bara lämnar mig utan att ens säga något.
Just nu pluggar jag djurvård och det känns bra. Äntligen får jag göra det jag gillar, nämligen arbeta med djur. Dock tror vissa i skolan att jag hatar djur och är ingen djurvän för att jag har valt att försvara min kompis när han har gjort en hemsk sak. Han trodde att han gjorde rätt, men alla andra var på honom. Så jag tog skulden och nu hatar alla mig.
Varför valde jag att jobba med djur? Gjorde jag det för att jag hatar djur? Gjorde jag det för att jag kunde plugga något mycket bättre än djurvård? Jag vill bara bli en djurvårdare och arbeta med djur, that's it. Vissa kan bara inte förstå det.
Alla tycker att jag ser väldigt glad ut, men det gör jag egentligen inte… B.U.P har alltid pratat med mig, men det hjälpte inte. Allt blev bara sämre. Just nu sitter jag här med inget självförtroende, ingen livslust och försöker skriva av mig. Livet hade varit så mycket lättare om alla visste vad jag går genom. Men istället är allt skit.
Folk säger att man ska skita i haters och skvaller. Det är jo det jag gör och alltid har gjort, men när man sitter och tänker på det så börjar man må riktigt illa. Det finns nog inget hopp för mig längre.
En tjej har varit min vän för ett par månader sedan, hon tipsade mig om den underbara skolan jag går på just nu. Men just nu känns det som att hon försöker bara sprida rykten om mig och får mig att må dåligt. Jag har alltid trott att hon var en bra människa som kan förlåta människor, men jag hade fel. Jag försökte förklara hur jag känner och hur saker ligger till, men hennes respans var "HAHAHAHAHA rolig PM, den ska jag skicka till hela skolan". Där ser ni. När jag förklara mig så blir jag bara utskrattad.
Det kan bero på att jag alltid har vairt en väldigt oseriös människa. Jag är bara 15, kan inte folk förstå det? Man var jo full och gjorde riktiga dumma saker som man ångarar, men ska man verkligen behöva ångra det hela sitt liv?
En gång i tiden var jag en respekterad en människa. Det har förändrats. Alla tyckte om mig och lyssnade på mig. Nu vill alla att jag ska dö. Dessa människor snackar skit om mig. Vad hände? Jag litade på dem…
Jag är så himla trött på att leva. Seriöst! Ingen vet om att jag har funderat ta livet av mig. Allt blir bara värre och värre.
De låter som du har de riktigt jobbigt.
O jag lovar att inte alla hatar dig fast de känns så. Tror de är många som känner så ibland.
Att få jobba med djur är en dröm för mig. Jag är 40 nu jobbar inte med djur men har en hög här hemma (när jag var barn fick jag bara ha en katt. Ville rida men de var inte min grej sa mamma fast änn i dag är de total lycka när jag får chansen att rida.
Detta med djur är ju din grej låt inte andra tala om vad som är rätt för dig.
Du har en riktig kris nu o även om de inte känns så nu. Så kommer du att klara de. Efter mörker kommer sol. De lovar jag.
Är lite trött nu men behöver du prata med någon som lyssnar o förstår. Finns jag här. o jag lyssnar..
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Fattar att din sits är jobbig.. Jag vet hur sjukt jobbigt det är att inte känna nån ork att fortsätta, när allting bara rasar samman och går emot en.
Vad var det hos BUP som gjorde att du bara mådde värre av att gå dit?
Och ang dessa som snackar skit om dig, så finns det inte så mycket att göra åt saken. Försök att inte bry dig så mycket, kör ditt eget race och gör saker som får dig att må bra. Var ärlig och lojal mot andra människor, men öppna dig inte för nån du inte känner att du kan lita på helt, för det kan sluta illa oftare än man vill tro. Men samtidigt måste du våga släppa in nya människor i ditt liv om det känns rätt, glöm inte det.
Du får gärna skriva PM till mig om du vill, jag berättar aldrig vidare saker som nån berättar i förtroende, och jag har varit med om en del, så jag kan nog kanske vara till hjälp ifall du skulle vilja det.
Idag tog jag tag i mina problem, för första gången på flera år.. Jag är så glad över det! Och jag hoppas på något sätt att fler också borde våga.
Kram på dig.
![[twtw]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
hade ett "tjejgäng" i lekis till tvåan. sen drog jag mig undan. idag har jag knappt några vänner. jag har en enda i skolan som jag är ganska blyg för, och så har jag min kusin och två andra som jag sällan träffar. det är inte några man pratar om personliga saker med.. men som hänga kompisar
det är något så jag ska inte klaga.
men jag vet hur det är med dåligt självförtroende. har inget. kan inte skriva ner något utan att känna att "nej nu överdriver jag. jag har det ju bra" fast det har jag ju inte direkt. och nu känns det så, att ingen skulle bry sig. för ingen bryr sig om att läsa min text, är ju inte värd nåns uppmärksamhet.
och min text hjälper dig inte ett dugg. och ja man ska skita i såna där nolifers som måste snacka skit. men dom är idioter. förstår att du vart ledsen när dom svek dig, du trodde på dom. men nu har dom visat hur dom är. du behöver inte dom, för dom är inga vänner.
vänner är svåra att skaffa.. har inte skaffat någon sen jag var under sex år.
jag är tolv år. alla tar mig oseriöst. utom såna som är i min ålder som har det dåligt.
men vuxna är inget att lita på. inte i mina ögon. dom har gett mig för mycket skit. visat att dom inte fattar.
förlåt för långt inlägg…
Ts Jag lider verkligen med dig. Det du går igenom nu, borde ingen behöva gå igenom! Men, när du kommit ur det så kommer du att vara STARKARE än någonsin, och MYCKET starkare än de som pratar skit nu.
#3 Att vuxna inte är att lita på, stämmer inte. Visst finns det, både vuxna och mindre vuxna, som inte går att lita på, men FLER, som faktiskt GÅR att lita på.
Gay God: Häftigt nickname du har. Fruktansvärt att du känner att du inte vill leva längre. Men försök att inte ge upp. Det kommer bli bättre. Allt kan inte vara skit förevigt.
Och det är underbart att du är homosexuell. Den homosexuella kärleken är underbar. Jag vet. Jag är själv homosexuell.
Är dina föräldrar super kristna? Det kanske tar lite tid för dom att acceptera att du är homo. Men kanske blir det bättre med tiden.
Dina vänner som lämnade dig. Verkar inte vara värda dig. Om dom inte vill vara din vän, så skit i dom. Dom är inga riktiga vänner då. Försök istället hitta nya vänner, som gillar dig för den du är och som är värda dig. Det kanske inte känns som om dom finns just nu. Men det gör dom. Forstätt leta och försök träffa andra homosexuella. Inte bara pojkvänner, utan även som vänner. För med dom kan man prata om allt och dom gillar en för den man är helt.
Jag tycker du ska prata med någon kurator på RFSL. Dom är själva homo (tror jag), så dom försår mer hur du känner just nu. Se länken nedan:
Ge inte upp. Du är värd allt. Du är bäst.
Kolla även här:
http://sjalvmordsupplysningen.se/
Kramar från Lisa :)
Hallå !! TS hur går de för dig??
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Det går bättre. Igår pratade jag med en terapeut och var ute med mina vänner, det hjälpte så oerhört. Jag har nog lärt mig att man ska verkligen strunta i vad folk säger. Det finns människor som har större problem och dom klarar sig fint.
#2 Hmmm min bästa vän tog livet av sig på grund av BUP. Jag har inte lust att gå in på detaljer, men hon klarade inte av det. Hon har alltid sagt att BUP gjorde allting värre.
Tack för alla svar <3
<3
#7 Men du skrev ju att BUP gjorde det sämre för dig, när dom pratade med dig. Vad har din kompis erfarenheter av BUP att göra med dina egna? Inga alls.
Men jag håller med om att många människor som jobbar med sånt bryr sig alldeles för lite. Ofta är det vi ungdomar som får ta smällen för det. Och om du känner att BUP gör det värre för dig, så bör du byta person som du pratar med, för det får man göra om man vill. De är till för att hjälpa, och oftast gör de också det.
Skönt att du var ute lite igår, och fick prata med en terapeut. Jag är glad att det känns bättre! Hoppas att det fortsätter åt det positiva, annars har du oss.
Kram!
Starta ny diskussion