Sista frågan ställdes av indra-bus och den lyder:

Vem gör vems läxor? Till vilket pris??

Förstod inte riktigt den frågan, kan det kanske vara så att Åsa missförstod Tommy? För så som jag tolkade det, så gör eleverna sina läxor själva. Eller har jag fel?

Missbrukare fuskar ju på dom mest vansinniga sätt, en del betalar ju faktiskt för att få sina läxor gjorda. För att det ska se bra ut i betyget. För ser det bra ut i betyget så kan ju inte missbrukaren hålla på att missbruka. Då tas misstankar snabbt bort om att missbrukaren fortfarande håller på. OM h*n vill fortsätta att missbruka.

Jag säger nu inte ATT det är så med alla missbrukare, men det förekommer absolut.

Som lärare tänkte jag ge min syn på saken, därmed inte sagt att jag har helt rätt men detta är min erfarenhet av missbruk i skolan.

Idag är det lätt att slinka undan radarn i skolan. Det finns säkert massvis med skolor som säger sig ha, och har, 100 koll på vad eleverna gör under skoltid men tiden som vuxna har med elever i skolan idag är så mycket mindre då administrativa uppdrag upptar stor del och just därför är det lätt för en elev i en missbrukssituation att slinka undan.

Visst finns det myndigheter, kurator, rektor och annan personal på skolan men idag är alla så upptagna med sitt eget att vuxna antingen a) Inte ser en elev med ett potentiellt missbruk för man har för mycket att att göra eller b) väljer att inte se eleven med missbruk för man har för mycket att göra.

När det gäller läxor så är det naturligvis beroende på vilken årskurs man går men idag strävar fler och fler skolor efter att ha mindre läxor och mer arbete i skolan mycket på grund av att elever har så mycket annat förutom skolan i sin vardag. Naturligtvis finns det ändå vissa typer av läxor men läxor i form av inlämningar tenderar att bli mindre och mindre. Och att fuska, händer ideligen med de mest banala saker. Internetets intågande har till stor del hjälpt till med ett utbrett fusk.

Dessutom, vad gör läraren när hen märker att någon inte gjort läxan? Tar ett snack med barnet/föräldrarna beroende på ålder och sen hoppas på bättring men en elev som har ett missbruk har oftast, dock inte alltid, men oftast, inte helt bra familjeförhållande och samtalet hjälper då inte. Även om läraren i det fallet har upprepade samtal så dröjer det relativt länge innan något händer, om det inte finns misstanke om att eleven far illa fysiskt, då brukar det gå rätt snabbt.

Skolorna ska naturligtvis inte kränka elevernas integritet men på något sätt borde skolorna ta frågan mer på allvar och föra aktiva dialoger med eleverna i missbruksfrågan. Nu jobbar jag ju med gymnasieungdomar så det ser ju lite annorlunda ut i grundskolan men ändå.

Nu är jag kanske lite väl cynisk då det absolut finns många som får hjälp och många vuxna som ser problem och missbruk hos elever och då också går vidare vilket vi enligt lag måste, men i dagens råa klimat känns det som ett måste att vara lite cynisk.

Blev kanske lite långt men jaja…

Betleguise

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg. Men jag tycker inte alls att du är cynisk, för många barn o ungdommar hamnar mellan stolarna för att dom inte bli uppfångade i tid. Kan man fånga upp dom i tid så är ju risken för ett fortsatt missbruk mindre.

Det är måga gånger där jag skulle vilja se mera. För missbruk är mycket vanligare än vad man tror. O en vuxen som har missbrukat länge, började sin bana med missbruk i ungdomen.

Men jag vet också att drogerna sträcker sig längre o längre ner i åldrarna. Det ser jag då 9, 10 åringar sitter runt omkring i samhället o är fulla. Oftast är i det i dessa familjer som det råder misförhållandet. I dessa familjer så har en eller flera problem med missbruk.

O barnet gör ju bara som den ser att dom vuxna gör, för det är ju inte roligt att vara hemma om familjemedlemar missbrukar o gör en illa. Då går man ju hellre ut o försöker bedöva sig med droger eller alkohol.

Kalendula - Jag kan inte annat än att hålla med dig!

Det som också är skrämmande är att som du säger, ser vi barn i unga åldrar vara ute i samhället onyktra och ibland påtända ändå går vi, vuxna förbi med skygglappar för vi vill ju inte ta tag i det.

Vi tänker - det är inte mitt barn, inte mitt bekymmer. Men faktum är att det är vårt bekymmer och alla andra vuxna som ser barn som far illa vare sig det är genom missbruk eller annat. Det är till och med så att vi alla vuxna har ett ansvar att kontakta myndigheter om vi ser något misstänkt oavsett var det händer.

En annan sak som jag tycker man kan se i samband med missbruk är att sexdebuten sjunker så långt ner i åldrarna. Långt fler än missbrukare har sex tidigt men ofta i diskussioner framkommer det att det ligger ett missbruk bakom en alltför tidig sexdebut. Sen är steget inte långt att ta för att få pengar till sitt beroende. (Att en 10 - 12åring, med eller utan alkohol eller andra droger, haft sex, är för mig helt vansinnigt och obegripligt. Men, jag kanske är gammalmodig)

Man kan ibland undra vad som hänt i samhället när detta får fortgå som det gör och ingen står upp för våra barn som trots allt är vår framtid. Ett av problemen är, tror jag, att arbetslösheten breder ut sig och efter ett tag stagnerar en familj och det är lätt att framförallt börja dricka, ett samhällsproblem i stort! Barnen orkar inte heller då och faller med in i en typ av depression  - droger!

Naturligtvis är det inte hela sanningen men frågan är: Vad ska vi göra för att hjälpa våra barn på rätt väg, för att de ska ha en chans att vara barn och framförallt för att de faktiskt ska kunna ha en framtid som inte resulterar i en för tidig död eller ett fortsatt missbruk? Vad är lösningen för att förbättra för våra barn och naturligtvis alla missbrukare men ju tidigare man sätter in hjälp…

Med vi menar jag samhället och med att ingen står upp för barnen menar jag att samhället inte gör det i tillräckligt stor utsträckning.

Jag tro att det har gått snett, för att människor inte har 1, den erfarenheten som krävs för att se missbrukarna, 2, att olika yrkesgruppe inte har utbildning i hur missbruk fungerar, 3 vi kommer mer o mer in en sköt dig själv o skit i andra mentalitet. Ett missförstånd som många lever i, för jag tro att hade alla få vad dom är i känslomässigt behov av, så hade missbruket minskat. För att ge någon vad den är i känslomässigt behov av gör att den människan känner sif sed, omtycket, bekräftad.

Jag är en stor förespråkare av att ge vad andra är i känslmässigt behov av. Jag tror det finns en artikel om det här på ensamhet. Lite utdrag ur kärlekesn fem språk.

Nu börjar jag bli ordentligt trött , för min dag har varit fylld av små grejer som har tagit tid att göra o min förkyldning säger mig att jag ska ta det lugnt.

jag fortsätter gärna diskussionen imorgon när min hjärna är på platsa igen

"Ungdomsgymnasite" skiljer sig lite från "vuxengymnasiet".

Vi har elever som skickas hit (mer eller mindre tvingas) av

"soc" och frivården (elever med fotbojja).

Intigritets resonemanget är lika för oss, (vi varken vill eller kan

drogtesta elever tex) men det ställs högre krav på på "hit tvingade

elever". Närvarokoll, sen ankomst, aktiva under lek,tion, hur man

tillgodogör sig undervisningen är exempel på sånt som vi

dokumenterar.

Det som en elev inte hinner på lektionen ska dom ha gjort tills

nästa. Elever som uppträder hotfullt eller störande stängs av bumms.

Dokumentationen som förs över varje elev är utöver vad som är

brukligt här på vår skola. Men det är ett krav från myndigheterna.

Drivkraften för dessa elever är att få möjligheten att slippa "fotbojjan"

om dom sköter sig på skolan och "soc elever" har möjligheten

att få onödiga problem med socialen.

Det ska också tilläggas att dessa klasser är mycket små och

som regel har två lärare samtidigt.

Det är mot denna bakgrund vi på skolan kan säga att vi har

100 koll på eleverna i dessa kategorier.

En liten kuriositet är att är att chefen för fängelset i Kalmar sa

till vår rektor att deras interner är mer välutbildade i tex matte

och teknink än dom anstälda på fängelset.

Ni ska veta att vi "grillar" dom regält. Och medelbetygen är högre

än för vanliga vuxenstuderade. Fusk, GLÖM DET! I matte, fysk och

maturkunskap är det mina prov som skrivs och jag vaktar

tillsammans med en annan lärare. Och det är bara en eller två som

skriver tre timmar utan paus och toabesök!

Kalendua

Ja, att folk inte har rätt kompetens för att stävja eller se missbrukare ser vi ju ständigt runt om i samhället i olika sammanhang. Jag fick för nåt halvår sen en 4h kurs i "vad gör du om du har en drogpåverkad elev i klassrummet" - kurs. Visst var det intressant och jag fick absolut mycket ut av det men allt det som händer innan då? Sen är det klart att jag som person tar reda på och läser mig till hur jag ska agera men alla gör inte det.

Mentaliteten som du pratar om är ju enormt utspridd och trots att jag egentligen inte vill vara sån har man ibland inget val. Samhället genomsyras av "skit i andra" mentaliteten och för att överleva krävs ibland att man själv tänker likadant trots att jag egentligen inte vill.

Att det ligger mycket känslostormar bakom ett missbruk tror jag absolut är sant. Och troligtvis beror missbruk och ökad kriminalitet i stort på samhällsutvecklingens tydliga mentalitet och där vi har ökade familjesplittringar. Det finns säkert fler orsaker men jag tror iaf att det är en bidragande orsak.

Hur ska vi förhindra ett ökat drogmissbruk hos unga? Vad krävs av samhället för att vi ska se en minskning?

T-Johan

Det är självklart att det är olika på olika skolor och olika åldrar, vilket jag också tydligt skrev i mitt första inlägg. Och det är klart att det är stor skillnad på den skolformen jag refererar till gentemot din. Det är jättebra att det finns skolor som har koll och kan ta itu med problem om de uppstår samt att det då uppenbarligen finns resurser att tillgå så att elever får hjälp direkt när de behöver det.

Det som är märkligt är dock att man inte ger samma möjlighet till barn och ungdomar redan innan de hamnar i kriminalitet. Jag menar verkligen inte att ni inte ska ha resurserna bara att det kanske hade varit bra om även kommunala (och privata men det är lite av en annan diskussion) barn/undgomsskolor haft det.  Hade skolorna haft de reusurserna och den mandat som ni på er skola verkar ha, hade kanske läget sett annorlunda ut även på grund- och gymnasieskolorna.

Vad vi alla egentligen vill eftersträva är ju att stävja drogmissbruk och kriminalitet redan innan det har hänt. Jag tycker det är bra att kriminalvården har resurser att hjälpa och lotsa ut människor i samhället igen men tycker det är skrämmande att vi inte redan innan det har hänt kan hjälpa dem med mer förebyggande åtgärder för att bland annat resurserna och kompetensen fallerar.

Självklart är det också bra att ni inte har fusk, återigen är det inte alla skolor som brottas med det och att ni lyckats lösa det är ju kanon. Att vi har mer utbrett fusk kanske beror på att vi inte har prov eller salskrivningar, om vi bortser från nationella prov (men de är ju fullständigt intetsägande).

Om vi sen bortser från skolan, hur många människor har vi inte som lever i ett utanförskap, boendelösa som är i missbruk. Vilken hjälp får dem och hur ska samhället hjälpa dem? Jag är så insnöad i skolmiljö att jag är dålig på hur det fungerar i stort i samhället.

T- Johan ÄR du lärare på något sätt, som på något sätt ska undervisa elever?

O har nu någon form av missbruksutbildning?

Hur ser den steriotypa missbrukare ut för dig?

Betleguise: jag tror att många fler i olika yrkesroller ska utbilda sig i missbruk, hur man kan hantera, hur man ser att någon missbrukar. etc.

Jag tror att genom utbildning så kan man fånga upp unga missbrukare INNAN det är försent att rädda dem. INNAN dom borjar begå brott för att finansiera sitt missbruk, INNAN dom börjar ljuga för vänner o familj. Jag tror att det är viktigt att göra människor medvetna om hur det fungerar för en missbrukare att missbruka. Hur h*n manipulerar hela sin omgivning FÖR att kunna missbruka. ETC.

Sedan tror jag att vi vuxna måste föregå som gott exempel. Att göra som vi säger o inte tvärt om. Många vuxna dricker alkohol i ungas närhet, unga ser detta o vill vara som sina föräldrar. Samtidigt säger vi. Jag vill inte att du ska dricka alkohol, för det är inte bra för dig. Så tar den vuxna sig en öl. Det ger dubbla budskap.

Berätta för barnen o ungdomarna vad sällskapsdrycken alkohol är för något. Varför man dricker det.

Är man tyngre missbrukare så tycker jag att barnen ska placeras i fosterhem, där varken alkohol eller droger förekommer.

Jag tror nämligen att människor inte är spelicellt medvetna om hur utbrett missbruket är oavsett vad det är för missbruk. För många ser ju missbrukare som te.x a-lagare som sitter på en parkbänk o är skit full, eller en uteliggare som är hög *på någonting*. eller spelmissbrukare som sitter på ett casino eller vid datorn hela dagarna i ända.

Men det är ju bara 5% av missbrukarna, det är dom man ser. Dom riktiga missbrukarna, dom andra 95% en är ju människor som har familj o barn o vänkrets o jobb, är med i föreningslivet eller en klubb, som idrottar o är kvarterets mest snyggt klädda. Kör en bra fungerande bil.

Hur många är det som ser den missbrukaren?

#10 "Många vuxna dricker alkohol i ungas närhet, unga ser detta o vill vara som sina föräldrar".

Kan inte hålla med dig där, det handlar nog snarare om att man ser det som mera "rätt" att göra så om ens föräldrar gör så. Och det ligger nog i det undermedvetna. En förälder som aldrig dricker alkohol inför sina barn, eller bjuder dem på alkohol ökar nog chanserna för att barnet också håller sig drogfritt (och då räknar jag med alkohol som en drog). Självklart så händer det ju iallafall, men jag tror att det skulle minska risken.

Jag började dricka när jag var 13, det var jämt bråk hemma och morsan hade nyligen träffat en ny kille, så han kom före mig i alla sammanhang. Så då började jag dricka och skära mig, och det kändes som om jag äntligen hittat "hem", hittat något som inte sviker mig. Blev inte beroende av alkoholen även om jag drack ofta, men att skära mig blev ett missbruk som var otroligt svårt att ta sig ur, det är ett livslångt projekt som kräver tid, tålamod och hjälp från andra runtomkring.

Men jag håller med om mycket av det ni skriver, att man bör satsa mer på att förebygga eventuella missbruk. I många fall så går det inte att hjälpa en missbrukare att komma ur sina dåliga vanor (vilket missbruk det än handlar om) så länge h*n själv inte är villig att ändra sig. Så man bör ju öka förutsättningarna för att ungdomar inte vill hamna i ett missbruk, redan vid tidig ålder. Jag tror att det skulle kunna göra skillnad om man försökte bryta beteendet redan innan man ser att något börjar hända.

Min nuvarande kille har suttit på behandlingshem 3 gånger tidigare för sitt narkotikamissbruk, och det är inte förrän nu på det 4e behandlingshemmet han tagit behandlingen på allvar. Han fyller 18 nu i vinter, och har varit drogfri i 4 månader, det längsta nånsin sen han var 13 år. Och han har svikit många vänner och sin familj, och varit otroligt manipulerande, framförallt mot tjejer. Och det kan han erkänna nu i efterhand när han börjat vara ärlig och se saker och ting ur ett annat perspektiv.

Felica, vilket fint svar, jag blev faktiskt glad av att läsa  Tack så mycket. O jag håller med dig där, för jag fick inte med mig det i mitt inlägg nr: 10. Orsakerna är så många till varför en missbrukare missbrukar. Det finns ju lika många orsaker till missbrket som det finss missbrukare. Precis lika är det med hur man påverkas till ATT missbruka.

Men det viktiga är tror jag att man kan fånga upp missbrukarna innan det blir för allvarligt, medans det finns tid att påverka dem att göra ett val at sluta. Just för att missbrukaren påverkar ju hela sin omgivning genom sitt missbruk

#12 Ja men precis, det finns ju massor av olika anledingar till att folk börjar missbruka. Många ungdomar testar alkohol och droger för att alla vänner gör det, och jag kan nog med säkerhet säga att jag inte hade börjat dricka så tidigt om inte folk i min omgivning gjorde det. Men så blev det ju ändå. Dock så tror jag inte att lika många börjar missbruka bara för att "alla andra gör det", jag har aldrig hört talas om det iallafall.

Ofta handlar det ju om att man flyr från något, och försöker dämpa smärtan. Så det som är ett stort problem är hur folk väljer att hantera sina problem, och jobbiga situationer. Jag tycker att man bör ha undervisning om det i skolan, 2-3 timmar i veckan, och börja i tidig ålder. Under de timmarna bör man få lära sig mer om alkohol och droger, hur de skadar kroppen och även skadar vårt sätt att tänka, och påverkar människor omkring oss. Så att man får en annan syn på alkohol och droger, och massor av andra saker som är problem i dagens samhälle. Jag tycker helt enkelt att man bör få lära sig hur man ska hantera eventuella problem.

Jag visste inte mycket om hur vårat samhälle fungerar, för bara 2 år sen. Det var inte förrän jag själv blev ett sk "offer" för systemet som jag lärde mig hur saker och ting fungerar. Jag hade ingen aning om vad socialtjänsten var till för eller hur de funkade, samma med BUP etc. Tycker man bör få lära sig mer om sånt i skolan.

Nej,men det är väldigt lätt att bli missbrukare, för det handlar nte om mänden droger, eller vad det är man missbrukar, utan vanan att göra det.

Jag är också för undervisning i skolan om missbruk o då inte bara vad det kan göra för skador på kroppen, utan också hur missbrukare fungerar för at missbruka.

#14 Ja, det har du rätt i. Det handlar mera om vanan att fly ifrån sina problem.

Vanan att ta drogen, vanan att göra sig illa, vanan att till o med öppna kylen om det står öl där. Vanan att tappa ur vin ur bag in boxen. Vanan att ta sig en holk, vanan att tända på pipan, vanan att skjuta in sprutan, vanan att dra åt bandet runt överarmen innan man sätter in sprutan. Vanan att se en orsak till att ta sin drog.. etc

Betlequise

Det kanske låter som skolan jag arbetar på är lite extra privilegierad.

Men så är det inte. Soc och frivårdens elever slukar stora resurser,

men det få tas ifrån "elever med särskilda behov". Och det är dom som kommer i kläm.

Men det Du tar upp att det borde göras något i ett tidigare ”steg” är

nog alla överens om. Det vi ser är att ”samhället” rustar ner vår välfärd.

Och det på många sätt. Det är kostnaden som är ett problem. Och ingen vill betala vad det kostar att hålla ”välfärds Sverige” igång.

Jag var på ett seminarium där man beskrev kostnads utvecklingen från

60-talet och fram. Man blir skrämd, för den negativa utvecklingen ser inte ut att avta. Vi betalar lika mycket skatt men får mindre för pengarna.

Det otäcka är att det drabbar ”den resurssvage” individen. Men det som är

mest anmärkningsvärt är att alla vet om att det är så, men ingen har myndighet att göra något åt det. Vi sitter på ”tåget” och bara åker med.

Palme på sin tid hade en modell där ”frivillig organisationerna” skulle ta ett större ansvar, och då på ideell basis. Den modellen har dykt upp lite nu och då.

”T- Johan ÄR du lärare på något sätt, som på något sätt ska undervisa elever?”

Japp! Matte, fysik och naturkunskap är mina huvudsakliga discipliner. Vid behov får jag ta psykosociala ämnen på ”Vård och omsorg”.

Arbetar med elever som har ”speciella behov”, enskilt och grupper 6-8 elever.

Jag ser att det blev lite lustigt med storleken

på bokstäverna, men det var inte min mening.