Min dikt
Jag mot resten
När jag verkligen behöver
finns ingen där för mej
jag är alldeles allena
är ni rädd för mig, säj?
Mina ord betyder ingenting
sanningen är inte min vän
jag pratar och skriver och ber
men verkliga svar får jag inte igen
Folk tror jag pratar strunt
sprida osanning och manipulera
att jag är lagd så av naturen
vem är du att fantisera?
Det fanns en tid
när jag var omtänksam och stark
jag var glad och trygg
och stod med fötterna på stadig mark
I ett års tid
har denna mobbning hållit på
att det bara är starka jag
gör väl ingenting då?
Hon klarar ju det
för hon står ju pall
ingenting skulle knäcka henne
inte ens en vinternatt så kall
Undras hur mycket skit
hon klarar av att ta
när kommer hon att bryta ihop
äh, skit ska ju skit ha
Har hon inte givit upp än
och kroknat och dött
just en kul leksak det här
den tåligaste jag mött
Jag mår bra av det här
självkänslan ökar och självförtroendet gror
att det är på någon annans bekostnad
berör inte mina skor
De hackar på mig
sprider lögner och påhopp ger
jag känner mig ganska misslyckad nu
och orkar nog inget mer.
22/8-2012
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag placerade din dikt i kategorin "Dikter & Poesi" istället, så du vet.
Du skriver otroligt fint, jag blir så rörd av din dikt. Mår du så dåligt?
Du får inte ge upp, för du är en så otroligt fin människa!