Hej hopp alla! (Skrev detta tidigare i en annan tråd men skriver det här med så alla kan se)

Som mer eller mindre ny medlem bör det vara på sin plats att presentera sig lite. Jag är också Medarbetare här på Ensamhet, nybliven sådan.

Jag är av årgång 78 så är lite mindre än mellanlagrad men har ändå hunnit med en del genom årens lopp. För närvarande residerar jag, ensam, i Skåne och därtill de nordvästra delarna. Jag liksom alla andra (eller många) drömmer om familj och barn men det ser inte helt lätt ut. Å ju mer åren går desto svårare blir det.

I mitt yrke huserar jag runt med en massa hormanstinna tonåringar då jag arbetar som lärare på gymnasiet. Mitt mål är dock annorlunda och jag hoppas hitta en plats där jag trivs bättre på. Skulle tiden och ekonomin visa sin ljusa sida har jag en idé för ett eget företag men där måste planerna filas lite på.

Min fritid ägnar jag åt datorn, romanskrivning, poesi, musik, läsning, fotografi och ja, faktiskt en hel del blandad kompott.

Jag gillar en lat dag med vännerna och ett gott glas vin till, (inte nu dock när jag kör Skaldemans) eller varför inte en tur till fladdermössens boning och Tykarpsgrottorna? Om allt fallerar tar jag blocket med mig till HBG och sätter mig på däcket, stirrar ut på havet och skriver! Att ha den litterära ådran i blodet har också varit min räddning i många situationer! Min dröm är också att faktiskt få ge ut en roman eller diktsamling innan jag dör men det är extremt tufft i den branchen!

Under mina ungdomsår var jag rätt ensam och det var inte förrän jag började läsa på högskola som jag hitta mig själv lite och började socialisera med folk. Eller rättare sagt, de (kursarna och korridorskompisarna) började socialisera med mig och såg till att dra ut mig från mitt skal. Jag är skyldig dem ett oerhört stort TACK! Idag, har jag en del vänner runt om från studietiden men är rätt ensam i min vardag, men, jag arbetar på att försöka förändra det även om det inte är helt lätt!

Inga husdjur men har haft både kisekatt och hund.

Något jag har svårt att leva utan är de brittiska komediserierna, de får en att skratta trots att man sett dem hundra gånger

/Betleguise