Avvikande från vad?

Varför skulle man inte skriva om det positiva med ensamhet på ett forum om ensamhet?

Jovist man kan mycket väl skriva positivt om att vara ensam. Medaljen har ju två sidor, och även ensamheten. Avvikande eller inte, det är vi själva som definierar och sätter gränser. Tar man 500000 tonåringar så kommer garanterat att finna att en mycket liten grupp väljer att uttrycka sig positivt om ensamhet. Förmodligen kommer vi att definierar denna grupp som "avvikande" i förhållande till hela gruppen.

"Är ensamhet bra eller av ondo?"

Givetvis beror det helt på individen själv, för alla människor är olika (även om vi har många saker gemensamt). Jag hatar ensamhet, tycker det är hemskt att vara ensam. Men när jag inte är ensam på ett tag, så börjar jag längta efter att få vara ifred.

Och jag tillhör den kategorin som oftast känner mig ensam trots att jag har massvis med folk i min omgivning.

Får jag fråga vad din mening med texten var? Först ställer du en fråga, och sen försöker du säga att det är du som vet exakt hur det funkar. Eller har jag missförstått dig? Du får gärna förklara vidare hur du tänker. 

Nu skriver jag från en mobil och det kan bli lite "impajimpa". Kärnan i mitt första inlägg är att efter att ha läst en del trådar är att många lovprisar sin ensamhet. Och det kan verka "klämmigt". Ensamhet eller som det också kallas isolering är inte något som berikar individen. Alla människor bör uppmuntras att vara tillgängliga för sociala kontakter. Nu hoppas jag att ingen tar detta som ett "påhopp" på detta fina forum. För en människa som känner sig ensam är i botten en "sund och frisk" människa. En människa som inte förstår att hon faktisk skadas eller bryts ner av ensamhet och ku fundera på hur man behandlar "oliktänkande" människor i potalitaära stater. Vi ska också komma ihåg att begrepet ensamhet är ett vitt begrepp och inefattar mycket. Bugar jag inte 100 koll på texten i mobilen. Får åter komma senare.

Jag antar att de är mig du menar. Hur kan du veta att min isolering inte berikar mig?

Den bryter inte ner mig tvärt om. Du vet ju inte varför jag valt de. Ljust nu trivs jag att vara för mig själv. Rätt eller fel?? Avikande betende de strunter jag faktiskt i.

Varför skulle det vara ett avvikande beteende att vilja vara ensam? Vissa behöver det mer än andra. 

"Ensamhet eller som det också kallas isolering är inte något som berikar individen."
Jag kan inte annat säga än att det där inte stämmer. Ensamhet om något berikar individen. Att se in i sig själv och ut på omgivningen utan omgivningens påtvingade brus är något som det förekommer alldeles för lite av i denna tid, när alla alltid ska vara tillgägnliga och uppkopplade.

"Alla människor bör uppmuntras att vara tillgängliga för sociala kontakter."
Varför i hela friden då? Om man är tillräckligt social för att svara hövligt på oundvikliga tilltal, så räcker väl det? Varför vara tillgänglig för sociala kontakter bara för att vara tillgänglig?

"En människa som inte förstår att hon faktisk skadas eller bryts ner av ensamhet och ku fundera på hur man behandlar "oliktänkande" människor i potalitaära."
Hur kan du jämföra självvald och uppskattad isolering med en totalitär regims bestraffning oliktänkande? Varför skulle man skadas och brytas ned av något njutbart och efterlängtat och må bra av något plågsamt och påtvingat?

#5 #6 #7 Blanda inte ihop äpplen och päron. Vi talar inte om samma saker. En del skriver att dom mår dåligt av sin ensamhet. Andra har behov av att få vara ensamma. Då kan man förstå att personen har en krävande social kontakt som den behöver distansera. #5 Hur i hela friden tror Du att det är Dig jag menar när jag inte en vet om Din existens förns nu? Ensamhet är inget samhällsproblem därför betraktas ensamhet ur ett annat perspektiv än "friskt och sjukt". Så länge man kan vara en duglig samhällsmedborgare är alla varianter godkända. Även extrem ensamhet. Men om vi pratar personlighets utveckling får vi ett annat perspektiv.

Något som ska lyftas fram som bra, exempel på att vara aktivt utåt- riktad är FeliciaHanssens arbete på detta forum. Personligen tror jag att när hon skriver "kan jag göra något för dig" till en som känner sig ensam, kan det göra underverk . Ett sätt att bryta sin ensamhet är att ta initiativet och göra något för en annan person. Att bryta ensamhet och bli mer utåtriktad är en lång mödosam process. Det kan faktiskt vara så att man får börja med att hålla upp en dörr och säga varsågod. Men nu talar jag en sjuklig ensamhet som är mycket farlig. En ensamhet som kräver professionell vård. (Jo det finns faktiskt sådan ensamhet)

#10 Tack T-Johan. Och du har faktiskt rätt, det hjälper mig att veta att jag kan vara till hjälp för andra människor. Det får mig att må lite bättre, och känna mig mindre ensam. Jag önskar att jag hade upptäckt Ensamhet iFokus för längesen.

Mitt porob lem är att jag bara har en mobil och skriver ifrån. Jag skulle vilja utveckla begreppet ensamhet mer så det tydligare syns och förstörs att det inte är av godo. inte ens den man valt själ. Men det är en vedertagen sanning att människan mår bra av att vara tillglädje för andra. Många skulle säkert så Du må bra av att vara detta forumet behjälpligt. Att ta hand om sällskaps djur är också en bra "terapi". Att tänka på att göra det bra för en hund katt osv. Att få bry sig om någon som är beroende av just min omtanke. Går man seda ut med vovven träffar man säker en annan med vovve. Vipps är en kontakt knuten.

Jag träffar ofta andra människor när jag är ute och går/badar med Leo, ibland stannar man och låter hundarna hälsa, eller låter dom bada tillsammans. Men är inte så enkelt att bara ta varandras nummer och börja umgås hur som helst.  Det tror jag fler än jag också känner igen sig i.

TS, det är en väldigt dogmatisk och fördömande syn du ger uttryck för - som om den som inte är "aktivt utåtriktad" och social är sjuk på något sätt, har en störning som är till skada för individen och samhället och som måste tas bort. Som om den som föredrar att sköta sig själv är en dålig människa men saknar insikt om sin sjukdom. Som om människans själva idé är att vara "aktivt utåtriktad". Som om alla ensamvargar, mobboffer, aspergare och andra "avvikande" skulle "botas" genom att tvingas till socialt umgänge med människor. Som om det vore en god sak att "bota" dem …

Det finns säker människor som är ensamma av tvång och inte val, och som behöver hjälp att komma ur det - men generalisera inte för mycket!

Instämmer helt med Gronstedts inlägg och med risk att outa mig lite för mycket kan jag säga som så att jag är en väldigt social person som är uppvuxen i ett förnämt hem där det sociala vart i centrum under hela min uppväxt.Allt från affärsmiddagar till bekantskapskretsar,släktmiddagar och detta har för mig personligen blivit för mycket och därför värderar jag högt min ensamtid.

Man kan inte påstå att all ensamhet är sjukligt,visst den finns det gör den när människor lider av sin ensamhet då är det inte bra men sen finns vi som väljer att långa tider spendera tiden för oss själva just för att man mår bra.Så det är stor skillnad på att välja än att tvingas in och må illa av sin ensamhet.

Jag deltar fortfarande i familjens sammankomster och det är trevligt på alla vis men jag måste få vara för mig själv långa perioder annars mår jag inte bra.Men jag sitter knappast i en soffa och mår dåligt den tiden istället använder jag den till att göra sånt jag tycker om,resa,baka,pyssla om mina katter,skriva,måla,rita listan kan göras lång och det här är helt själv valt inget som på något vis tvingas på mig.

Jag är en fullt frisk person utan några sjukdomar varken fysiskt eller psykiskt så att placera alla som vill vara för sig själv vissa tider i ett fack det om något är väldigt fördömmande i mina ögon.

Sen har vi dom som lider och där kommer tex detta forum in som kan stötta dom som inte alls trivs eller mår bra av sin ensamhet.

Jag anser det är av yttersta vikt att finnas för andra som har det svårt oavsett det gäller ensamhet eller annat så behövs vi för att stötta.

Men man måste skillja på vad som är vad,om det är själv valt eller påtvingat,om en person mår illa eller om den mår bra för man kan inte lägga en sjukdomsbild på allt när det finns två sidor av myntet så att säga.

Jag vill ställa dig en fråga TS och sätt dig nu in riktigt i denna situation och känn efter ordentligt.Du känner en dag att nu vill du dra dig undan och få vara för dig själv men din omgivning "tvingar" dig att vara med i allt och anklagar dig för att vara sjuklig för du behöver egentid.Hur skulle du reagera och känna dig då om någon placerar dig i ett fack och säger du är sjuk för du behöver egentid som för dig är dyrbar?

Hur skulle du må då? knappast bra.Det viktigaste av allt är att göra sånt vi själva mår bra av inte vad andra anser eller dömmer ut för man inte följer den där trista fykanten som dom flesta Svensson befinner sig i.

Jag brukar säga följ ditt inre vad som för dig känns bra sen vad andra anser och tycker hör inte hit man måste lyssna på sitt inre inte vara andra till lags jämt bara för att passa in i en fördömande mall.

Vi kan aldrig avgöra vad som är bra eller dåligt för en annan människa !

Du skrev att du läst här o undrade varför man skriver här när man lovprisar sin ensamhet o undrar varför man då skriver här.

Jag är ju den som gör de. Fast nu är vi ju några fler ;)

O jag har inte alltid varit sån speciellt inte i tonåren. Då de är en tid då man ofta känner sig ensam att ingen bryrsig att man blir missförstådd osv. De är naturligt vis inte så för alla.

Jag har lärt mig mycket av att bli utbränd att pressa sig över gränsen för vad kroppen orkar för att passa in i en i den fyrkant som anses normal. o de höll på att kosta mig livet. Då många svek för jag var inte fyrkantig längre. Sådana så kallade vänner klarar jag mig utan.

De har gjort mig till en annan människa ser saker anorlunda nu, vad som är viktigt o vlka som är de. Vad de är som betyder något igentligen.

Jag har många bekanta som är så sociala. De jobbar hela veckan o de enda de ser fram imot är att få gå på krogen o" träffa folk" Sitta o dricka öl o älta samma saker o de kallar de att umgås o träffa folk.Jag tycker synd om dem villket innehålls löst liv de måste ha. När deras enda intresse är att gå på krogen.

Sen hoppas jag att kanske kan jag vara till hjälp eller stöd åt någon då de berikar mitt liv att bry mig om andra. Fast inte på bekostnad av mig själv.

O att visa att man kan trivas med att ha ett begränsat umgänge o att de kan vara skönt att vara själv.

Sen är vi ju olika o ofrivillig ensamhet säkert jätte jobbigt om man inte har någon. Vilket jag har känt på.

Ser Ni inte att vi diskuterar två helt olika saker, när Ni läst #9?

Jag kan inte spinna vidare på resonemanget om Ni inte gör de.

Det jag försöker beskriva är en människas "kännslor av ensamhet".

Inte de faktum att hom är rent fysikt är ensam.

"Kännslor av ensamhet" är ingen sjukdom.

"Kännslor av ensamhet" kan leda till något som vi defenierar som

sjukdom, tex depresion.

"Kännslor av ensamhet" kan man "arbeta bort" tex genom att vara

"aktivt utåtriktad". (Men det kan vara en mödosam, lång väg att gå.)

Vi har flera "visdomsord" som bygger på ovan:

"Det är lyckligare att ge än att få".

"Vill du ha vänner måste du själv vara en vän".

Jo de finns fler, men detta är vad man ibland kallar "god psykologi".

Det som Felicia tar upp att det är svår att så en "förlängd" kontakt

är "steg 2".

Det är en kanske lite svårare att lyckas med. Men det viktiga är att inte

ge upp med en gång. Att visa en främmande människa att man är en vän

tar sin tid.

Men det bygger på att vid varje kontakt "skicka ut postiva signaler".

Det kan vara att man "ler" när man träffas. Att man utrycker sig

i positiva termer; va roligt, härligt, vad din hund är lydig,  osv.

Den andre persomen kanske tycker det är kul att få berätta vad hon

gjort för att få sin vovve lydig vacker eller vad det handlar om.

Det man ska undvika är att tala om sig själv. Och än mindre om

eventuella problem man har.

Men vist inte går det på "en vända", det atr tid. Men nyckeln är att

jobba på att vara "aktit utåtriktad" intresserad av andra.

ursäkta snavfelen

Alltså.. Jag förstår inte riktigt.

Menar du att om man tycker om att vara ensam så är man inte riktigt välkommen här? Förlåt men klockan är mycket och jag är lite trött

Jo vist är man välkommen! Bra eller dåligt! Det vi enkelt kan konstatera är att det råder lite begreppsförvirring kring ordet "ensamhet". Orsaken till de är vårt torftiga språk. De viktiga är att kunna se skillnaden mellan rent fysik ensamhet och känslomässig ensamhet. Känslor av ensamhet måste man "hantera" försiktigt med efter som man oftast inte vet bakomliggande orsaker. Det är därför viktigt att inte ge generella råd till en sådan person. Ska återkomma lite senare med en fortsättning.

#19 Jag skulle inte påstå att man kan förklara exakt vad ensamhet innebär, eftersom det är så olika för alla. Det beror ju på individerna, och inte på vårt språk. 

#20 Jag håller med dig. Jag tycker ensamhet är en känsla, och hur en känsla känns kan ingen annan än en själv bestämma..

Det finns väl en viss skillnad med att va friviligt ensam och icke m det första trivs man bra och har nästan inga behov att skriva i såna sajter vilket som är helt annorluna m en ofrivillig ensamhet dessotum ska man sitta i samma båt för att veta hur känns detta vilket som du tydligen inte gör…..

#22 Vem skriver du till? :)

T-Johan

Jovist, frivillig och ofrivillig "ensamhet". Vi har två huvudgrupper, fysik och känslomässig ensamhet. tittar vi först på den rent fysiska ensamheten så har vi möjligheten att söka oss till människor eller söka oss från människor. Ett mycket simpelt och vardaglig situation när vi vill vara ensamma är när vi går på toa, eller hur. Vi till och med låser dörren för att vara säkra på att få vara ensamma. En situation då vi söker oss till människor brukar var vid storhelgerna och högtidsdagar. Då blir vi aktivt utåtriktade och ringer, mailar och sms:ar för att få vara tillsamman med andra. Men om ovan går snett, blir störda på toa eller ingen vill bara tillsammans med oss. Då reagerar vi, ofta starkt, eller hur. Om vi nu tar en titt på det vi kallar "känslor av ensamhet". Kan vi verkligen välja att ha eller inte ha "känslor av ensamhet". Nu blir det genast lite "knivigare". Om vi först börjar med; vill vi ha känslor av ensamhet? Nä knappast. Varför vill vi ute de? Svaret är enkelt, det rör så förbaskat ont. Känslor av ensamhet är inget man väljer! Utan man strävar efter att ta sig ur/ifrån en sådan situation så fort man kan. Eller vad säger Ni, är det inte så? De Felicia är inne på är en ytligare uppdelning av begreppet "känslomässig ensamhet". Det är hur intressant som hälst. Men jag vågar inte skriva om det för då är jag på "djup vatten". Men när skolan börjar igen ska jag "luska" lite i ämnet. Felicia nämnde den språkliga delan. Allt vi tagit upp ovan kalla vi kort och gott "ensamhet". Men i dom "klassiska språken" har varje kategori ett eget ord. För att utrycka samma sak behöver vi sätta ihop ett eller flera ord. Men när man skriver på ett forum vill man gärna begränsa antal ord. Och det uppstår en del förvirring.

T-Johan, du generaliserar kolossalt. Det verkar som om det du kallar "ensamhet" är "känslan av att inte ha någon annan än sig själv att vara med fastän man hemskt gärna skulle vilja". Det blir lite trassligt när du kallar det för "ensamhet", för det är inte den enda definitionen av "ensamhet".

#25: "En situation då vi söker oss till människor brukar var vid storhelgerna och högtidsdagar. Då blir vi aktivt utåtriktade och ringer, mailar och sms:ar för att få vara tillsamman med andra." Nej, storhelger är en plåga då man av social konvention nödgas frottera sig med andra - jobbigt! Tack och lov för SMS, så kan man klara av en stor del av eländet på håll!

"Om vi först börjar med; vill vi ha känslor av ensamhet? Nä knappast. Varför vill vi ute de? Svaret är enkelt, det rör så förbaskat ont.". Ont? Känslor av ensamhet - kan man tänka sig något ljuvligare? Äntligen, äntligen, äntligen kunna vara ensam med sina känslor utan att behöva få dem delade, beglodda och kringrafsade av andra!

"Känslor av ensamhet är inget man väljer! Utan man strävar efter att ta sig ur/ifrån en sådan situation så fort man kan. Eller vad säger Ni, är det inte så?" Jag skulle svara: Absolut inte! Känslor av ensamhet är en välsignelse och en lättnad och fullständigt nödvändiga minst 10 timmar per dygn för att man ska överleva!

Generaliserar, om vi då menar "förenklingar" av verkligheten. Javisst, hur skulle vi annars försöka förklara ordet "ensamhet" som är så stort och komplext. Min förenklade modell som jag använder består av fyra kategorier: 1. Fysisk ensamhet + känslor av ensamhet. 2. Fysisk ensamhet + inga känslor av ensamhet. 3. Avsaknad av fysisk ensamhet + känslor av ensamhet. 4. Avsaknad av fysisk ensamhet + inga känslor av ensamhet. I dessa kategorier kan man plocka in olika former av ensamhet. Men det är viktigt att förstå vad som menas med "känslor av ensamhet". Om en person kommer till mig och säger; "jag känner mig ensam". Så förstår vi det så att personen har känslor ensamhet och vill ha sällskap av någon. Vi tolkar det inte som något positivt, något att sträva efter.

Jag hänger inte riktigt med i diskussionen, men jag är iallafall sån som är helt olika beroende på perioder. Vissa perioder vill jag vara ensam, då mår jag  bra av det och söker mig till ensamhet. Andra perioder är det tvärt om. Och så är nog dom flesta, det går i perioder.

Näää jag förstår att Du inte hänger med i dessa "akademiska kullerbyttor". Diskussionen har tagit lite egendomliga vändningar. Dessutom har mitt ordval varit styrt av tidigare inlägg, som lett till lite "stökiga", "klumpiga" och "knöliga" formuleringar. Men om Du kan ta till Dig av det att "ensamhet" består av två olika komponenter, en som är rent fysik betingad. Och den andra, som har med vår inner människa, våra känslor. Då har Du "läget under kontroll". Regnbågen är ett bra exempel. Regnbågen har 7 st färger. Men vi kan se ett oändliga nyanser av färger. Det är på liknande sätt med "ensamhet". Vi våra två komponenter, men vi kan se ett oändligt stor variation av ensamhet.

#27: Nej, inte förenklar - generaliserar. Du skriver "Om en person kommer till mig och säger; "jag känner mig ensam". Så förstår vi det så att personen har känslor ensamhet och vill ha sällskap av någon.". Du börjar med att någon kommer fram till DIG och fortsätter med att säga att VI förstår det på ett visst sätt. Din subjektiva upplevelse har plötsligt blivit något som du påstår att alla (VI) delar. Så är det naturligtvis inte. Din upplevelse och tolkning är inte allas.

Om jag kom till dig och sade "Jag känner mig ensam", kan du vara viss om att jag delgav dig att jag uppnått ett efterlängtat tillstånd. Vilket i och för sig inte lär hända, för om du fanns så nära att jag kunde säga det till dig, skulle jag inte ha anledninge att säga det .

Förresten, vi (om vi med "vi" förstår "de flesta av arten Homo sapiens") kan inte se "oändliga nyanser av färger". En människa med normalt färgseende kan särskilja ungefär 1 miljon olika nyanser. Men uppskattningsvis 8 % av hanarna och 1 % av honorna av arten har defekter i färgseendet, vilket är avsevärda andelar.

Några "akademiska kullerbyttor" har väl knappast förekommit, men om du lade in några "enligt min uppfattning" eller "jag anser att" i dina formuleringar, skulle det inte verka så generaliserande.

Hemma sitter jag gärna ensam med datorn, men med min bästavän via skype.

Alltså jag umgås genom datorn, trivs med det.

Men i skolan hatar jag att vara ensam, jag jag låsa ute världen och bara glo på mina vänner för att dom är med mig.

Helt olikt beroende på vart jag är.

Haha…..ja det har jag faktisk inte tänk på. Men vist är det som du säger jag skriver i "vi form". Det gör jag nog automatiskt för det är så jag talar till mina elever. Vi har en skrivning då och då. Våra resultat på skrivningen är……. Vi, våra och vårt innebär att vi är ett team som jobbar ihop för att få dom bästa studieresultaten. Regnbågs-modellen är ett väl inarbetat begrep som eleverna förstår och kan använda. Mycket bra när man ska strukturera grupparbeten.