Hej på dig, och kul att du hittat hit! (trots omständigheterna)

Visst är det lite läskigt ibland när man känner igen sig nästan överallt i någon annans beskrivning? Är nästan som att andra skriver om en själv ibland..

Ja, jag har inte lagt märke till folks ålder här. Gjorde en undersökning för ett tag sen, och det visade sig att det var mer äldre människor som var aktiva här (40-50 år). Men visst finns det många ensamma som är unga, men tror inte att de är fler än de äldre heller.

Ja, jag är ju en av dom som kan känna mig ensammast i världen trots att jag har många fina vänner omkring mig. Varför? Ja, det vet jag faktiskt inte. Bara blir så ibland.

Varför är du så ensam?

Och även om man inte umgås med någon annan så finns det en hel del roliga saker att göra, som kanske får en på andra tankar, åtminstone en stund.

• Promenera / träna, på så vis får du komma ut lite och känner dig lite piggare. Kan vara jobbigt att ta steget och börja, men när du väl är klar så känner du dig mycket gladare (iallafall jag).
• Plocka svamp eller bär om du har en skog i närheten. När man går där i skogen blir minuter till timmar, och tankarna flyter iväg åt alla möjliga olika håll.
• Om du gillar djur, så kan du kanske vara dagmatte/semestermatte åt katter, hundar, kaniner eller liknande. På så vis får du både sällskap och sysselsättning.

Om du vill kan du göra en tråd här i kategorin "Bytes, säljes och sökes" där du kan skriva att du söker en fika-kompis att träffa lite då och då. Om du vill alltså. 

Klart vi orkar läsa! Kram och varmt välkommen hit. 

Hej TS. Jag är i samma sits. Är fyllda 34 år och har inget socialt umgänge. Delvis självvalt och delvis att det blivit så genom åren. Jag vill inte ta plats så därför håller jag mig för mig själv. Beror även på min asperger.

Jag håller med dig om att det är sorgligt att så många unga personer känner sig ensamna. Men konkurransen är svår nu för tiden och förväntningarna högre än tidigare.

#1, Tack Felicia, för ditt svar.

Resultatet av din undersökning gjorde mig glad. Självklart kan man ha vänner i alla åldrar men jag tror ändå att om man ska umgås och bli nära vänner så bör man kanske vara i ungefär samma ålder  eller + - 10 år. Men vad vet jag… :)

Varför jag är så ensam? Det är svårt att svara på. Det beror på många olika saker. Troligtvis har jag väldigt dåligt självförtroende när det gäller vänskap. En inte så lycklig uppväxt med en alkoholmissbrukande far och en mor som inte hade kraft att ta oss barn ur situationen.

Jag hade inte så många kompisar i skolan, jag kunde ju aldrig ta hem någon och visa hur vi hade det. Dessutom ville jag hellre vara hemma på kvällarna så mamma slapp vara ensam med honom.

Gick inte någon gymnasieutbildning utan började jobba direkt.

När jag sent omsider flyttade hemifrån så blev jag sambo med en kille som inte heller hade några vänner, vi hade bara varandra.

Sen har livet flutit på, barnen kom och samboskap avslutades. Kan tillägga att barnens pappa har jag väldigt bra kontakt med. Vi pratar flera ggr i veckan, men det är ju också för att vi har barnen att diskutera.

Men någon riktig vän, man eller kvinna har jag alltså inte haft.

Arbetskamrater som uppskattat mig har jag alltid haft, men jag har aldrig velat tränga mig på i deras privata sfär. Det pratas ju mycket på fikamöten om vad den eller den har gjort i helgen eller på semestern. Ja, det vill säga dom pratar om sitt och jag frågar och babblar på… men jag undviker ju att prata om vad jag har gjort. Händer det så är det mest vad jag gjort med mina barn.

Med åren så lär man sig att svara lite undvikande och därför har min ensamhet aldrig avslöjats heller.

Flera gånger har jag känt att ja, men den här killen verkar vara en fin kompis och jag har hoppats på att en vänskap ska växa fram. Men det har bara slutat med att han utvecklat känslor eller känt det redan från början, att han ville mer. Tjejer har jag varit fegare att ta kontakt med av nån konstig anledning.

Hmm… nu blev det så där långt igen… ni ska veta att det är absolut första gången jag berättar om detta för någon… det bara rinner ur mig nu…

#1 Dina förslag på aktiviteter är jättebra. Tränar gör jag faktiskt. Har ett gymkort och brukar försöka träna i alla fall 2 ggr i veckan, ibland blir det 3.

Plocka svamp har jag aldrig gjort, vet inte om jag skulle hitta rätt sorter. Kanske t o m kommer hem med flugsvamp.

Jag gick i skogen mycket förut när jag hade hundar, nu har jag inte det och då blir det liksom inte av. Men promenader tar jag nästan varje dag ändå.

# Joar, tack för din hälsning…

JA, att vara ung idag är nog bra mycket mer komplicerat än när min generation växte upp. Idag finns ju krav och sociala medier som man förväntas delta och vara aktiv i. Tänker på Facebook som verkar vara ett sätt att kommunicera sin sociala status på, hur många vänner man har där och hur aktiv man är på fejan är en väldigt viktig grej i livet.

Pengar och utseende är också något som är ännu viktigare idag än när jag var i tonåren.

Min yngsta son är också aspergare, by the way..

Ja, alltså undersökningen var ju mer vilka åldergrupper som hänger här på sajten. Blev lite förvirrad nu, haha! Hur menar du?

Varför har du dåligt självförtroende när det gäller vänskap? Vad är det du är rädd för, att du ska göra fel eller så? För jag antar att du har någon sån rädsla, när du känner att ditt självförtroende är dåligt.

Synd att du aldrig haft någon riktig vän, men var glad över det du har. Du har ju barn och ditt ex, det är ju inte alls illa. Men jag måste bara fråga.. Har du någon gång pratat med en terapeut eller liknande om det som hänt, i din barndom?

Och jag kan känna igen mig i det där med att det är lättare att ta kontakt med killar. Jag får uppfattningen av att dom inte dömer en på samma sätt, och ser på en på samma sätt som andra tjejer. Jag känner mig mer avslappnad bland killar, kommer oftast inte på kant med dom, på samma sätt som med andra tjejer.

Och jag är otroligt glad över att du delar med dig av det du känner. Känn inte att du är ivägen eller så, för det är du absolut inte.

Varma kramar! 

(Måste bara tillägga.. Jag har också asperger, haha!)