Oj, De är inte undra på att du är ledsen. o att du känner dig ensam. Att förlora sin mamma i canser har jag ingaproblem att förstå att de är frukansvärt.

Sen bli lämnad av den man älskar. Bara de kan knäcka den bäste.

Jag antat att Luna är en katt?

Kanske orkar du gå ut o leta efter henne. De kan kännas bra i allt elende att göra något?

om du vill kan du pma mig om du behöver prata med någon. Eller kontakta vc  så du får någon kurator att prata med.

Jag skickar dig massor av tröst o styrke kramar.

Ibland blir det för mycket, ibland rinner allt över och det är då man måste påminna sig själv om att det ÄR okej att känna, det ÄR okej att må dåligt. Du får inte glömma bort att det faktiskt finns dagar du mått bra, och att du en dag kan ta dig upp dit igen. Men det första steget är att minnas att det är OK att må som du gör. Acceptera dig själv.

Jag beklagar din mammas bortgång, och jag förstår vad du går igenom för jag har också mist flera som stått mig väldigt nära. Livet är inte alltid rättvist, men det gäller att göra det bästa av saken. Någons död kommer man aldrig över helt. Vissa lär sig att acceptera det med tiden, andra inte. Men med tiden lär man sig hantera det mer och mer, och med tiden lär man sig att må bra igen också, även om det alltid kommer finnas vissa dagar då allt bara gör ont. När du känner att du börjar må bättre, och de stunder du skrattar - påminn dig själv då om att det är ok. Du får vara glad fastän din mamma gått bort, för jag är säker på att det är det hon ville. Att du skulle vara glad. Att vara lycklig och att glömma någon är två helt olika saker.

Vad gäller din f.d fästmö så vet jag av egna erfarenheter att det kan vara svårare att acceptera att någon lämnar en med vilja, bara går iväg från en och lever ett annat liv. Det kan vara mycket, mycket svårare att acceptera än någons död (om det inte handlar om självmord, dvs). Hoppas du förstår min poäng. Men det finns så många fler kvinnor därute, och jag är säker på att du (om du vill) kommer att hitta någon som du vill fortsätta ditt liv med.

Och att förlora sitt djur (jag antar också att Luna är en katt, eftersom du har en katt på bilden?) behöver inte vara mindre jobbigt än att förlora en människa man känner. För mindre än en månad sen gick mina två hundar bort, pga ålderdom och sjukdom. Så jag vet hur det känns, det är inte alls kul. De blir ju både vänner och familjemedlemmar, på sitt sätt. Och jag förstår att det känns jobbigt, helst om du inte vet hur hon har det. Om hon lever eller är död, om hon är hos någon annan eller om hon lider. Men, som Indra-bus sa, du kanske borde leta efter henne eller liknande. Nu vet jag ju inte hur du bor, om du bor i lägenhet eller i hus? Men det kan vara skönt att veta att man gjort något, att man försökt leta och så vidare, även om det inte blir något resultat.

Och du har alltid oss på ensamhet, som finns för dig. Du får gärna skriva PM till mig också ifall det behövs. Jag märker att du är en människa som bryr sig om andra, du förtjänar också att bli brydd om. Du förtjänar något bra.

Kram på dig.

Usch så hemskt!

Men du ska veta att du inte är motbjudande! Oturen vänder ska du se, snart kommer bara possitiva saker hända :)

Men som Felicia skrev, Det ÄR okej att känna och må dåligt ibland.