Jag tror inte på sociala medier för att hålla kontakten med "vänner". Det fungerar kanske för att skaffa nya, men om du vill hålla konakten med dina vänner ifrån förr är det bättre att ringa eller besöka dem.

Det ger en annan kontakt och försvårar "mysebsanheten" när "de" känner efter lite extra om de kan träffas?

Ring eller knacka på dörren tror jag e bättre i längden än att texta eller skicka meddelanden på fejan.

Jag hade en liknande tanke som du i helg, fast det handlade om rädsla att ge sig in i förhållanden eftersom det i många fall slutar illa, t.ex i besvikelse. Men då sa en kompis till mig att det faktiskt inte funkar att tänka så i längden. För här i livet måste vi ta risker.

Du kan ju omöjligt veta att du kommer bli besviken varenda gång. Alla relationer (kompisrelationer som kärleksrelationer) har upp och nergångar, men i längden lönar det sig.

hehe ser att jag stavade som jag kände mig… förkyld.

Bra agt av felicia tycker jag. Även om jag inte är risktagare i många hänseenden så måsta man våga för att vinna.

Som mitt favorit rockband brukade uttrycka det "Who dares Wins"

Den som vågar vinner.

@1: Ja, nu är det inte Facebook i sig eller andra sociala medier som är problemet utan mer den aspekten att det kan vara bättre att avskärma sig från sådana forum för att slippa läsa om alla andra som umgås och har fullspäckade scheman.

Vissa av dem jag har på Facebook har jag även annan kontakt med men det är kontakten i det hela som inte fungerar även om det handlar om att jag t ex försöker ringa.

Därav inlägget att det kanske är bättre att helt avskärma sig för att inte bli påmind om att man själv är bortprioriterad och liknande.

@2: Ja, det kan du ju ha rätt i, frågan är bara var gränsen går för hur många besvikelser man kan ta innan mår allt för dåligt och det inte blir värt att försöka mer?

#4 Jag är inte md på facebook så jag missar den aspekten ändå. Men visst mår du dåligt av att se andras skryt om deras fulla scheman med jobb, familjer och vänner? Ja då är nog inte fejan för dig som jag förstått det.

Kanske ska du gå vidare från de gamla vännerna som valt bort dig också? Det är inte kul att ringa och på andra vis kontakta "vänner" och hela tiden bli nobbad eller få ett "ja  vi hörs om saken" för att sedan inte göra det… Vaert där gjort det. Bättre då att försöka hitta nya vänner. jag tror inte heller på "vänföreningar" och liknande försök på annan plats.

#5 Ja det var ju faktiskt en väldigt bra fråga, som det inte finns något exakt svar på heller. Alla har ju olika "gränser" för hur mycket skit dom kan ta emot innan dom blir less.

Jag har blivit besviken så många gånger att jag har lärt mig att inte bry mig. Jag blir inte lika ledsen längre om vänskapen mellan mig och nån nära vän tar slut som jag blev för 2-3 år sen. Jag blir inte lika upprörd om någon berättar vidare saker jag sagt i förtroende, eftersom jag blivit så van. Och så vidare..

Men för det så har jag inte stängt in mig och slutat umgås med andra människor. Vi kommer att bli besvikna hela livet, tusen gånger om av en hel del olika människor. Men vi kommer att få uppleva många underbara stunder också, som kommer att göra alla dessa besvikelser så värda i slutändan.

Men observera att jag inte sitter och säger att det är värt att bli besviken pga ens vänner om dom kan vara bra ibland. Nej, det jag menar är att vissa människor i ens liv kommer göra det värt att fortsätta kämpa trots att andra människor sviker oss. Det är livets kretslopp.

Ibland kan det vara svart, och mörkt vääldigt länge. Jag har mått så sjukt dåligt så länge nu att jag knappt minns sist jag var riktigt riktigt lyckig under en längre period. Men, jag har haft såna här perioder tidigare då jag bara viljat stänga in mig för att slippa bli besviken. Så jag vet att jag tar mig upp, och eftersom jag tror på karma så vet jag att det blir bättre, att något snart kommer som gör den här senaste tiden så värd.

Kämpa på, jag tror stenhårt på dig.

@6: Ja, det är ju en sak om man aldrig gått med i Facebook men nu är det ju inte bara forumet i sig det handlar om utan att även på andra sätt avskärma sig för att inte behöva bli sviken och besviken och av det må ännu sämre än man redan gör.

Jag har länge tänkt göra som du skriver, dvs lämna de sk gamla vännerna och söka nya. Jag har sökt nya vänner länge men det är svårt och har inte lett till någon varaktig vänskap.

Du har helt rätt i att man inte borde fortsätta ta kontakt med vänner som inte vill bestämma eller som inte hör av sig men vad gör man när alternativet är total ensamhet?

@7: Tack för peppande inlägg. Det är ju såklart bra att du inte tar det lika hårt längre om någon sviker dig men hur menar du att du samtidigt kan lita på sådana människor eller fortsätta kontakten med dem?

För min del är det ofta så att om jag blir sviken av olika anledningar så är relationen till stor del förstörd och för att bygga upp den igen krävs ofta betydligt mer än vad de vänner jag har över huvudtaget skulle ha tanke på att göra.

Att svika ett förtroende, att röja en "hemlighet" är för mig rakt av ingen som helst vänskap utan bara falskhet. Det kanske man gjorde när man var liten, sprang och berättade "hemlisar" men som vuxen är det väldigt långt från vänskap som jag ser det.

Jag umgås väl antagligen med fel människor och de "rätta" tycks aldrig dyka upp men jag tycker nog nästan att det går jämnt ut när det gäller att vara utan dem och därmed slippa bli sviken och besviken eller att ha dem kvar och några få gånger uppleva bra vänskap.

Hur har du gjort för att ändå orka i såna perioder som du beskriver? Om man redan är sårad, sviken, ensam osv så är det ju mycket mer knäckande med en taskig vän än om man lever ett någorlunda bra liv, kanske med flera vänner att välja mellan osv.

Tack för din kommentar.

#9 Jag vet ju inte men vad jag kan avläsa av dina inlägg verkar du vara en ganska känslig person som lätt blir sårad? kanske har jag fel som sagt?

Visst är det fel att folk skvallrar aoch spri der "hemlisar" men tyvärr är det så vi människor fungerar vuxna som barn. Jag tror att det är väldigt svårt att hitta någon som aldrig skvallrar och eller bryter löften så du måste kanske sänka kraven och vara mer accepterande/förlåtande?

Visst är det så att man blir känsligare  om man varit ensam och mått dåligt en period. Även jag känner det själv att jag är mer lättirriterad och tar åt mig mer men man måste kanske försöka se det som att det är en mänsklg instinkt att föra information vidare? I alla fall om det ine är något direkt skadligt som sprids.

Men som jag sade personer som inte vill umgås med mig vill inte jag umgås med heller, för det mår jag bara dåligt av och sänker min självkänsla.

hmm hur summera?  Stanna inte i dåliga relationer men ha inte så höga förväntningar på människor heller för du blir bara besviken. Och se människan som det djur det är med instinkter och drifter. Behåll de som får dig att må bra som har brister du står ut med… kanske?

@10: Ja, det jag tänker på främst när det gäller det här med att vara  helt ensam för att stå ut med ensamhet är nog inte främst det här att vänner sprider hemligheter. Det beror helt vad det handlar om, om det är saker man verkligen inte vill att någon annan ska veta och man uttryckligen ber en person om att inte säga något vidare, då skulle jag nog kunna avbryta kontakten med den som skvallrat.

Men det här är ändå en väldigt liten del i det hela, jag känner mer att det är svårigheter att kunna bestämma att ses, att folk favoriserar andra på facebook och andra forum, inte hör av sig osv. Flera saker som gör en sviken och besviken och att jag då istället tänker att det vore bättre att bryta alla kontakter.

Jag har inga vänner som helt igenom får mig att må bra, det är vissa stunder det kan fungera, vissa gånger man ses men däremellan är det överfullt med andra negativa saker.

#9 Nej, alltså jag menar inte att jag kan fortsätta lita på såna. Sviker någon mitt förtroende så vet jag ju att jag inte kan lita på personen i fråga, om det nu handlar om att berätta vidare privata saker eller liknande. Men misstag gör ju alla, sen är det ju en annan fråga om hur många misstag man får göra, hur många misstag som går att förlåta. Och jag brukar säga att första gången kan vara ett misstag, men andra/tredje gången är det ett val man gör, eftersom man redan är medveten om konsekvenserna och redan har gått över den gränsen en gång. Så en andra chans förtjänar alla (om man vill ge den dvs), men en tredje chans.. Nja. Men tillbaks till det du frågade: Jag menade alltså inte att jag utan vidare kan börja lita på folk trots att jag vet att dom inte är pålitliga. Jag menade att jag inte riktigt orkar bry mig längre om vad folk säger om mig, eller vad som berättas vidare - just eftersom jag sett för mycket av det. Men som sagt, för det accepterar jag det inte. Blir rörigt nu, men mina tankar är lite röriga. Hoppas du förstår min poäng?

Nej, du har helt rätt. Att svika ett förtroende genom att snacka bakom ryggen är för mig ett svek. Men att t.ex ha sex/bli tillsammans med en kompis ex, det kan ju förlåtas. För det har jag gjort flera gånger, helt utan avsikt för att skada eller såra någon. Jag visste helt enkelt inte att den "gränsen" fanns förrän jag hade korsat den. Och alla gånger fick jag en andra chans (3 olika personer jag pratar om). Och 2 gånger hade jag ingen aning om denna "gräns", då var det helt ett misstag. Men de andra gångerna (2-3 gånger) var det ett val. Och det berodde delvis på att dessa vännerna jag svek inte var några riktiga vänner, inte någon jag trivdes med.

Ärligt talat vet jag inte vad jag gjort för att orka. Jag har tagit mig tid till att vara ledsen, tillåtit mig själv. Jag har varit arg, ledsen, besviken, allmänt less, och tillslut så går man vidare från det gamla. Jag hade en hel del vänner förut som alltid lät mig vänta på samtalen i dagar, som lovade saker de inte höll, pratade bakom ryggen, kunde skratta åt mig. Så jag sa upp kontakten med hela bunten och bytte umgänge, och det hjälpte. Fast än idag  känner jag mig väldigt osäker på vem jag kan lita på, och egentligen så litar jag inte till 100% på någon alls, utom möjligtvis min familj. Men, mina vänner jag har nu är guld värda och jag älskar dom. Dom finns där för mig i vått och torrt. Så tappa inte hoppet för att det känns hopplöst just nu.

It might be stormy now, but it can't rain forever.