Grundskolan…

#1

Menar du, att du var ensam i grundskolan? Eller att du blivit illa behandlad i grundskolan så att du hellre drog dig undan för dig själv?

#2 Både delarna

#3

Jag förstår dig, skulle du kunna tänka dig att berätta?

#4 Ja, men inte just nu :) Sitter och väntar på att mor ska höra av sig så jag kan hämta henne. Men senare ikväll kan jag berätta :)

#5 Väntar med spänning och intresse.

"Ensamhet" - jag har, under det senaste året, börjat relatera det till något negativt. Det låter så "ensamt". Som en sjukdom nästan. Och under den mörka tiden av året är det inte speciellt nyttigt att bo ensam i ett hus för sig själv på landet. Ensamhet kan lätt, på någon månad, svänga från att vara något positivt, som man står ut med, till sin raka motsats. Men man kan få hjälp med sin ensamhet, man kan vända det negativa till någonting positivt. För ser man inte ensamhet som nära på en sjukdom, så kan man hitta sig själv i ensamheten. Och efter att man hittat sig själv - så kan man långsamt komma ur ensamheten, och ta kontakt med andra. Datorn är ett bra hjälpmedel, professionell hjälp (psykolog, coach) är andra saker. Läsning, skrivning och andra intressen är även goda saker att syssla med i sin ensamhet. Det viktigaste är att undvika att drabbas av depressioner och att inte göra sig själv illa på olika sätt. Där var min syn på ensamhet, och jag vet nog vad jag talar om.

jag2012

Håller med dig helt. Kunde inte sagt det bättre själv. O kan berätta att jag själv har tagit mig ur min ensamhet. O kan idag njuta av min ensamhet.

En liten vers här om "ensamhet":

Ensam är nog alla människor ibland.

Både i Sverige och i alla andra länder.

Inte är det kul, ens om det är Jul.

Ensamhet kan kännas på många olika sätt och vis.

Men ensamhet då och då nog vänder,till något bättre.

När en vän till den ensamme, ett brev eller gåva sänder.

Jättefin 

Tack för det.

#0 Ensamhet för mig är inga vänner, pojkvän, flickvän eller något annat ej familj inräknad.

Ensamheten kan också bli ett spännande tillstånd att ta sig ur. Har den blivit outhärdlig och är den ofrivillig så skapas nog snart så stora spänningar att ensamhetsbubblan spricker och kanske förenar sig med någon annans motsvarande bubbla. Vacker tanke eller hur?

Jag vet inte hur jag ska förklara… jag tycket att ensamhet är när man känner sig ensam… Det behöver inte innebära att man bor själv, eller inte har några vänner. För ibland kan det vara så att man har bra vänner och är alltid omringad av människor men endå känner sig ensam. Hoppas ni förstår :)

Jag förstår #14

#13 Tycker det var så vackert skrivet 

Ensamhet för mig är…skolan. Och hemma. Usch och fy…

För mig är ensamhet … en stilla ro på nåt sätt. En lugn trygg plats

Instämmer med #14  och #17. Det är många där ute som känner sig ensam, kanske den största ensamheten är att leva i en relation, men ändå känna sig ensam!. Det gäller just att hitta det #17 pratar om, att bli vän med sin ensamhet och sig själv. Det är många idag som t o m skäms över att erkänna att de känner sig ensamma. Vad är det för värld vi har skapat!?

Ensamhet… Kan man känna även fast man har massor av människor runt omkring sig, som att något saknas. Men även när man inte har någon att vända sig till som familj, vänner, släkt, andra personer.

Ensamhet har en negativ känsla. Men det finns ju då man väljer att vara för sig själv också, att man trivs med det, men då är det nog ett annat ord jag tänker på. När man trivs med att sitta själv och pyssla med någonting, eller bara vara och ta det lugnt.

Det är stor skillnad på att vara själv och ensam. Jag har ett stort behov av att vara själv och gör många saker på egen hand men jag har också ett behov av vänner, familj och vill också träffa en ny partner någon gång (men då skall det kännas rätt och inte för att man vill slippa vara ensam. Det är så vanligt och tragiskt med människor som blir desperata när ett förhållande tar slut och till varje pris ska skaffa en ny. Knappast en bra grund för ett sunt och lyckligt förhållande) Och det är när man upplever att ensamheten inte är självvald som den blir ett problem tycker jag. Det är lätt att det föds en massa negativa tankar där man förebrår sig själv, känner sig misslyckad och kanske att livet blir meningslöst. Är man dessutom ex mobbad som någon skrev om förstärks ju naturligtvis den känslan och det blir en ond cirkel och ännu svårare att bryta sig loss från ensamheten.

Ensamhet kan även vara en känsla eller till och med en självuppfattning vilket i sin värsta form kan bli ett fängelse. En känsla av att man är udda och inte passar in någonstans oavsett om man har människor i sitt liv ex arbetskamrater. Eller befinner sig i ett sammanhang som är upplagt för trivsel och ändå känner man sig som ett ufo och undrar vad det är för fel på en.

Sedan finns det ensamhet i tvåsamheten vilket jag själv har upplevt. En del tycker det är bättre att ha en partner än ingen alls pga rädsla för ensamhet, men det är förödande för ens självförtroende, man kan känna att man inte duger och må väldigt dåligt. Det kan bero på att man inte passar ihop för att man är för olika trots att man tycker om varandra och då är det jättesvårt att bryta, och ännu värre är ju om man har en partner som trycker ned en vare sig det är medvetet eller inte.

Den där ensamheten som för många blir påtaglig när de blir gamla skrämmer mig. Jag har inga barn, och tanken på att sitta på ett äldreboende eller i hemmet när ens familj och vänner är döda och man inga barn har är ångestframkallande, särskilt med dagens åldringsvård där många gamla frivilligt hellre skulle avstå en dusch för ett mänskligt samtal.

Internet har både för och nackdelar men en stor fördel är att man kan slippa känna sig mindre ensam även om det inte ersätter fysiska kontakter. Man kan ha cybervänner och finna gemenskap på ex sådana här forum, att både få tillfälle till att prata med andra och få skriva av sig är skönt och man väljer helt själv hur mycket man vill och orkar med att delta. Prestationskraven sänks också på flera plan och det händer ganska ofta att folk även börjar träffas irl såsmåningom.

Men ja, ensamhet är ett vitt begrepp.

Jag associerar ensamhet till kyla och tystnad. Ingen positiv känsla, helt enkelt.

Ensamhet då tänker jag på avsaknaden av vänner

Ensamhet är avsaknaden av mänsklig kontakt/närhet frivillig eller ej.för mig.

Ofrivillig ensamhet är självklart värst när man kanske inte har några nära vänner kvar och familjen är borta eller splittrad. Det är svårt att ta sig ur en sådan situation.

Det är en intressant fråga.

I min vardag är "att vara ensam en stund" något som jag tycker är positivt och viktigt för att jag ska må och orka vara social då jag hamnar i ett sådant sammanhang. Jag brukar till och med säga till mamma (som jag bor tillsammans med) att hon måste lämna mig ensam i några timmar, då det annars kan hända att jag blir på otroligt dåligt humör och irriterad.

Däremot är ensamhet, i helhet, något helt annat. När jag tänker på det är det slås jag mest av de som kanske lever utan bostad, inte har några anhöriga eller vänner att vara med på högtider och är praktiskt taget helt ensamma.

Sedan tänker jag också på att man kan känna sig ensam om man känner mig missförstådd. Alltså att man inte är ensam i praktiken, men inte har någon att te sig till eller någon som kan/vill förstå en.

Kombinationen av "ensamheterna" ovan finns ju också.

Alla är ensamma, exakt alla. Fast du har en miljon vänner och pojk/flickvän är du fortfarande ensam.

Vet inte om någon här förstår? Svårt att förklara.

Men du är ju ensam inne i huvudet, för där är ju bara du. Ingen är med dig där, det är bara du och alla dina val, hemligheter och allt du vet.

#24 Jag känner igen mig i det  du skriver. jag behöver vara ensam ibland och kan känna att det även blir för mucket med en flickvän så man behöver komma bort en stund för att kunna uppskatta henne eller eventuella vänner man har.

#25 Visst förstår jag hur du menar men det är ett personligt val att stänga alla ute. Och jag tror att många har svårt att koppla bort alla  på det viset.

Dessutom har man problem på allvar med någon/något kan denne finnas med en i huvet även när man blundar. Men man kan vinklasaker lite hur som helst.

#26 Menade inte att man stänger alla ute, man har vänner och sånt. Men du är ju fortfarande ensam i huvudet eller i kroppen/själen whatever. Som sagt, inte många som kan förstå. Svårt att förklara också.

Är du inne på känslan av att vara ensam trots att man inte är det? För det är det ju många här som gör.

Ja, det är väl en typ.

Men.. Inte riktigt min vision. Mer ett positivt sätt. Alltså, hur svårt kan det vara att sätta ord på det jag menar?! D:

När jag hör ordet ensam är det första som kommer upp i mitt huvud att alla är ensamma.

#29 På ett sätt är alla ensamma, det är vi ju så fort navelsträngen klipps. Men det är ju inte riktigt vad denna sajt handlar om. Utan den handlar ju om ensamhet o det man känner o upplever kring det. O hjälpen man kan få av andra medmänniskor om eller när man känner sig ensam på ett eller annat sätt.

Jag vet men jag ville bara skriva det jag tänkte på när jag hör det ordet. :)

Och det är inte riktigt heller så jag menar.. Men det verkar ingen förstå ;)

Kanske kan det vara så enkelt att du inte förstår att vi faktiskt förstår. Vi använder bara olika former av orduppbyggnad men egentligen så menar vi ändå samma sak 

Ensamhet för mig är att känna att ingen förstår än, trots att man har vänner, familj och många bekanta runt omkring sig.

#33 Förstår dig på vilket sätt?

34# Vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Men något åt.. värderingar, livssyn osv. Men främst att alla är så instängda i sig själva och inte tänker ett steg längre och lär sig se saker ur andras perspektiv..

Vilket också betyder att ju fler personer man har runt omkring sig som man fått "bevisat" inte förstår - dessto mer ger man upp hoppet om att det kommer finnas någon där ute som förstår. Ensamheten blir ännu mer tydlig.

Det är ensamhet för mig :)

#35 Jag förstår.