Varför?
Har fått höra, du som ser så bra ut, är trevlig och social, kan gå hur långt som helst, varför mår du dåligt? Dessa människor förstår inte att det yttre är en flisa i det stora hela. Jag vet alltförväl att det är insidan som räknas, själen som måste vara läkt för att kunna ge allt till sig själv och sina medmänniskor. Men när läker själen efter de många knivhugg som skapat ärr under livets gång?
Har passerat de 40 och har alltid haft en gnagande ensamhetskänsla i bröstet. Har stor människokärlek och alltid sett till de svaga i samhället.Drabbades av en depression för 6 år sedan i samband med en skilsmässa, sedan dess har ångesten och återkommande depressiva perioder återkommit i mitt liv. Har iofs nog alltid känt mig ensam trots familj och underbara vänner. Är detta min lott på jorden? Ja jag har börjat acceptera detta, att det är min kamp att möta omvärlden med ett leende på utsidan och med ångesten på insidan. Mitt sätt att överleva. Kramar till er alla från "Havets ängel".
Just nu vet jag inte vad jag ska skriva men önskar dig en trevlig helg till att börja med så hoppas jag att jag får återkomma
KRAM
Det enda jag kan tänka mig är att man måste slåss mot ensamheten, man måste finna hopp, och försöka tro på människor även om det är svårt och man har blivit motbevisad många gånger. Själen läker inte av sig själv… Den behöver tid, och hopp och en gnutta självförtroende :)
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Kan likna o jämföra med fördommar människor har kring tjocka människor. Det är ju inte konstigt att du är ensam, du såm är så tjock o som äter så mycket pizza o chips o godis.
För min del har jag ju en bakomliggande sjukdom som gör att det är näst intill stört omöjligt att gå ner. Men berättar man det för en person med en sån fördom. å förstår dom i allafall inte.
Ensamheten är svår att leva med tycker jag. Även om jag har vänner både på nätet o IRL. Så är det ändå jobbigt, för jag vill verkligen inte vara ensam. Men, jag tror att det kommer en dag då jag inte är ensam längre. Utan får dela mitt liv med någon som jag tycker om.
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Märkligt att TS skriver om att se bra ut och så och ändå vara ensam. Sedan skriver vår älskade Kalendula som skriver om att vara överviktig och ha problem.
Kan det handla om att det ska vara ett dumt ideal "det dumma med att vara lagom"? Jag tycker bara att ingen ska behöva vara ensam vare sig du är kort eller lång, tjock eller smal.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Havetsängel: Det låter jätte jobbigt med depressioner och ångest. Det är fruktansvärt och ingen förstår hur det är. Bara för att det inte syns på utsidan, tror alla att man mår bra. Och om man säger att man mår dåligt så tror de att man måste få akut hjälp på psykiatrins jour.
Jag önskar du fick må bra. Men det är inte så lätt. Livet är väldigt jobbigt när man har ångest och depressioner. Jag vet tyvärr inte hur man läker själen, hur man blir av med ångesten och alla jobbiga känslor.
Jag äter antidepressiv medicin och ber ibland om att må bra. Ibland fungerar det, vissa dagar fungerar det inte alls. Men jag mår bättre med medicienen, än utan den. Äter du nån medicin? Hur tycker du den fungerar?
En STOR KRAM till dig från Ambrosia :)
För att må bra måste man ha balans/ro i själen. Det handlar inte om utseende eller om mängden pengar man har.
Du kan sitta på en hög pengar med vänner runtomkring och ändå må dåligt. Och det är där TS sitter just nu. En deppression är väldigt svår att ta sig ur men man måste kanske rannsaka sig i vari deppressionen ligger? Varför känner jag mig ensam trotts vänner och folk som "beundrar" en?
#4 Är inne på något viktigt tror jag. Att leva upp till förväntningar…. Många får problem i det. att hela tiden få höra: "du som är så…. hur kan du känna så….?"
Släpp dessa krav på att du ska må bra o vara persfekt bara för att du är "vacker" . Man måste acceptera att människor är egocentriska och själviska i det stora hela och man kan inte förändra det. Fortsätt se gott i människor och var dig själv, men inte på andras villkor… Men var beredd på att en hel del inte är som du och har en egen agenda i det att de vill umgås med dej som de upplever som framgångsrik och/eller ranghög.
hmm ja något sånt ville jag nog få fram…
Beavis så klokt och bra du skrivit tycker jag….kram!
Tack jeremina. man försöker iaf