Hej!

Under en längre tid har jag verkligen mått dåligt… jag känner mig verkligen ensam…

Jag flyttade ihop med min pojkvän då hemma pratade alla bakom min rygg och de mådde jag dåligt av..

Men nu är det så att jag fortfarande har känslan av att folk pratar bakom min rygg…(hans föräldrar)

Det är såhär att jag vågar tro på en hund som alla tycker att jag ska bara glömma och strunta i(då han är för dyr)

Men jag pratade med uppföddaren och med och det finns möjlighet till en annan överenskommelse..

Men alla tycker fortfarande att jag inte ska åka och strunta i det och köpa en annan hund som de tycker om…..

Varje gång min kille går in och kommer tillbaka ut igen så har han pratat med sin mamma och försöker övertalla mig att strunta i det..

Jag vill ha en hund så mycket då jag känner mig så ensam.. jag vill ha en som inte tycker att det är fel att jag gråter.

Men varför ska folk prata bakom någon annans rygg!! Kan de inte bara säga det till en! Och sen är det bra !! Kan det inte bara acceptera att jag vill ta chansen!! Det är mitt misstag ifall det inte blir nått! Får man inte äns vara 50% glad? Jag kan inte äns få drömma!?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta… hjälp uppskattas och åsikter… känner mig så ensam och försvarslös…