Lögn eller inte Lögn?
Hej mina vänner. Det var länge sedan. Jag har en fråga till er, för jag har en tjej-kompis som anser att " en liten vit lögn, då och då" inte är att ljuga. Jag håller inte med henne där, men vi har slutat diskutera sånt, för vi har helt enkelt olika åsikt i den frågan.
Nu skulle jag vilja fråga er detta:
Jag håller på och tittar återigen på serien/filmen" Gudfadern".
I en scen frågar hustrun sin make om det är han som har mördat svågern, och hon vill ha ett ärligt svar.
Maken ( Gudfaderns son,som själv blivit Gudfader ( Al Pacino ) svarar "ärligt" Nej, det var inte jag som mördade honom. Och hustrun blir lättad.
Vi som ser filmen vet att Gudfadern, ( maken ) gav order till sina undersåtar att svågern skulle mördas, och så skedde också. Nu har han ju inte mördat svågern själv, handgripligen, men han gav ju order om det. Så jag tycker han ljuger för sin hustru, för han såg till att han blev mördad. ( Det är ju så hon menar också när hon ställer frågan, för hon vet att maken är maffia-boss )
Vad tycker ni? Ljuger maken eller ljuger han inte?
Kram på er
Hårfina gränser där.
Nej han har inte mördat svågern.
Ja han är medskyldig till mord.
För mig är han inte oskyldig direkt, men han har faktiskt inte mördat heller. Mao så ljuger han inte om han svarar på frågan: Har du mördat honom?
Hade hon däremot frågat: Har du mördat honom eller är du på något vis inblandad i hans död? Så hade han inte kunnat svara nej.
Qui dormit, non peccat
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Han tar den bekväma vägen att tala absolut sanning. Om frågeställaren sedan ändrar premisserna till att frågan inte är menad som den ställts, utan egentligen betydde något vidare, så tycker jag det blir en ny fråga.
I min värld ljuger han inte. Om frun ville veta om han beordrat mordet borde hon ha frågat om det, inte om något annat.
Han har ju inte ljugit, men är medskyldig till morden i med att han beodrade det. Tycker jag.
Håller med #2 att om ville veta mer så skulle hon ha ställt frågan om det.
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
OT, men Kalendula, jag gillar din signaturfras!
Tack Gronstedt 
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Tack för intressanta svar. Det här kan man nog vända och vrida på mycket tror jag.
Jag tycker så här: Men dom är ju gifta sen lång, tid tillbaka och känner varandra mycket väl utan och innantill. Och då talar man ju klarspråk,"direkt" till varann, utan att behöva vara övertydlig och förklara i detalj, och inte ställer man frågor till varann ordagrant, man frågar ju "rakt ut" när man känner varann så väl.
Hon vet ju om att han är maffiaboss, och hon vet att han beordrat flera mord innan, på andra människor, ( varav sin egen bror ) Och han vet att hon vet om det.
Så jag tycker han ljuger, för han vet hur hon menar att frågan ska ställas. Hon menar ju indirekt att "Var det du som beordrat morden=var det du som dödade honom.?
Med vänlig hälsning
isa
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#6: 
. Det där är ingen allmängiltig sanning, om det ens är sant i speciellt mång afall.
Fast vill man veta något så får man ju formulera frågan på ett sätt som gör att man får veta det man vill veta.
Man kan ju inte gå runt och gissa på vad den andra menar.
Qui dormit, non peccat
#7 Men det är Isas sanning, hon tycker ju så
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#9: Visst är det så, men skrivningen "Men dom är ju gifta sen lång, tid tillbaka och känner varandra mycket väl utan och innantill. Och då talar man ju klarspråk,"direkt" till varann, utan att behöva vara övertydlig och förklara i detalj, och inte ställer man frågor till varann ordagrant, man frågar ju "rakt ut" när man känner varann så väl." låter som om h*n menar att det är en självklarhet att det är så i alla invanda förhållanden där man känner varandra väl. Varpå jag vill invända att det är det inte alls.
Men ändå är det så för många Fast då känner man ju varandra väldigt väl. Då talar vi om ett förhållande som varat i en såpass lång tid. Inte ett förhållande som har en tisdsrymd på 4-6 år.
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag lever i ett förhållande som varat 13 år nu. Det betyder inte att jag svarar på något annat än partnern frågar om. Jag tror det är mer fråga om personlig läggning.
Man kan ju också vända på det och säga att när de nu varit gifta så länge, och känner varandra så väl, borde hon veta exakt hur bra han är på att slingra sig och ställa fråga så att han inte kan komma undan.
Tack för alla intressanta svar.
mvh isa
Visst ljuger han men jag tror att íbland måste man ta till en liten vit lögn. Det kan ibland till och med skydda någon!
Starta ny diskussion