Vilken fin dikt, den beskriver verkligen hur ensam man kan känna sig.

Vacker dikt. Jag känner igen mig i den. Just önskan att vilja bli sedd och insikten att man inte blir det i dag.

Aaa lämna just min kompis på facebook chatten, för hon fråga ingenting alls om mig och bara pratar på. Hon lyssnar inte på mig. Det är bara jag som får se henne hela tiden. Och så hajar hon inte att hon är så. A orkar inte. Ush jobbigt säger jag bara. :( Känner mig sårad inuti.

Kramar från ledsen och irriterad Lisa/Ambrosia

#2   Är lessen för din skull att din vän inte vill lyssna på dig.   Är själv rädd för att berätta för mycket numer.. och ångrar mig väldigt fort om jag gör det. Har trott att jag haft vänner  som lyssnat men när det sen gällt så har ingen verkligen funnits där. Man är aldrig så ensam som när man behöver en vän som lyssnar.    Vem det än är.. ens bästa vän sen många år, ens sambo, make,…. man är inte en vän om man bara vill va på plats när det är roligt.. Sen kanske jag kan förstå att det kan finnas en gräns för vad man orkar om man själv har mycket om sig. Men då kan man ju förklara det och inte bara försvinna…..

Eller jag kanske har fel igen…..   Kram  / quinn

Tackf ör ditt svar quinn. Tycker speciellt om det i din dikt där du skriver om en dag. Och jag tror inte kanske, jag tror när för dig.

Kämpigt du haft vänner som inte fanns där när du behövde dom. Ja det är sant, om de inte är där då, då är de inga riktiga vänner.

Ja man är verkligen ensam, när ens vänner inte lyssnar så som du skriver. Det är fruktansvärt. Man känner sig på nåt sätt osynlig, att man är nåt bollplank, som bara ska ge och ge. Men får inget tillbka. Man blir tyst då, men inte ens då ser vännen, utan fortsätter prata på. :(

Men jag har en annan vän och en vän på internet, som vill träffa mig mera i verkligheten. Ska försöka satsa på dem mer. De ser mig mera. Men nu är hon ena vännen, hon heter Maria hos sin mamma i Arvika. Men förhoppningsvist kommer hon hem snart igen. :)

Må så got. Kram från Lisa /Ambrosia

hej Lisa!  Nä, det är sant… att det inte var några riktiga vänner men det förstod jag ju inte förrän efteråt. Tyvärr åstadkommer ju det att man aktar sig i framtiden att skaffa sig nya. Tilliten fick sig en rejäl törn.

Låter bra att Du har fler vänner som Du tror på och jag tycker att ska satsa på dem som Du säger. Det är viktigt att känna sig sedd.     Annars skapar det ett sånt stort hål inom sig som lätt gör att man ofta går vilse i och man har så svårt att hitta tillbaka.

Tack för att du tyckte om det jag skrev..  Stor kram /quinn

Hi quinn :)  

Nej jag förstår att man inte ser vilka som är bra och dåliga vänner, förens efteråt. Man önskar man kunde se det på en gång, men det gör man ju tyvärr inte. Jobbigt att de gjort att du inte vill träffa nya vänner :(.

Ja jag fick tag på min kompis Maria i dag. Så jag kanske ska träffa henne nåt snart. Det blir kul. :) Eller hur det är jätte viktigt att bli sedd. Det där hålet låter inte kul.:(

Kramar från Lisa

HEj igen!

Va kul att du fick kontakt med din kompis.     Hoppas för din skull att det blir bra. Jo visst är det viktigt att bli sedd. …

Jag har väl en gammal kompis som dykt upp igen, vi umgicks för många år sen men förlorade kontakten av någon skum anledning… men man liksom aktar sig för vad man säger och hur mkt man vill umgås.. vill inte bli sårad igen. Har fått den tanken att människor kommer och går i ens liv av en orsak liksom hur länge de stannar.

Kram /quinn

Det finns en anledning att du är du!

I livet ryms många sorters vänskap.

I bland varar den ett helt liv.

I bland är den rik, men kortlivad.

Men den berikar alltid livet. . . . .

Dina Barn

Dina barn tillhör dig inte de är söner och döttrar av själva livets längtan.

De kommer genom dig, men inte från dig och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte dina tankar, för de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, för deras själar befinner sig i morgondagens land, som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem men försök inte att göra dem lika dig själv.

För livet går inte tillbaks och dröjer inte vid igår.

Tänk om alla kunde inse det som står i dessa rader.

#8    Men det är så sant som det kan bli.

när barnen var små sa många till mig den typiska klassiska meningen "- Ta vara på tiden du har med barnen. "  Men med 4 pojkar och ensamstående var det en väldigt intensiv tid så på sätt och vis hade man svårt att förstå de där orden liksom någon säkert har svårt att förstå ovanstående som du skriver  

  Inom 10 månader flyttade mina sista hemmaboende 3 barn från mig. De första 2-3 veckorna var det väldigt lugnt och skönt men kontakten med pojkar kanske inte är som den är med flickor. Många säger det iallafall,inte för att det tröstar. Kompisar verkar viktigare.    Det fanns inte tid från deras sida för mamma längre. 

 Och saknaden… blev allt större..  Orden som sas då för länge sen om att ta till vara på tiden  förstår jag nu när jag inte längre hade killarna. Så nu kan JAG äntligen säga till andra att " Ta till vara på tiden med barnen" och också förklara hur det känns när man inte har dem,,, 

 Å andra sidan känns det fortfarande som någon ska väcka mig och säga att jag drömt de sista 2 åren. Att ingen flyttat än.. att det kommer ske i ett mycket långsammare tempo. Några år emellan iallafall, så jag hinner vänja mig.   Men DET är en dröm.

Egentligen så tycker jag man ska ta vara på all tid. För någonstans så berikar den ju på ett eller annat sätt.

Eller som jag, jag kan ju inte få barn. Så hur tar jag vara på tiden utan barn? Jo, jag tar vara på den tiden som kompisens barn kommer hit. Det är helt underbart, fast att det ofta är väldigt häktiskt. O alla pratar på en gång, o alla vill att man ska komma just till henne eller honom. För att i nästa stund få kramar av alla på en gång. Jag älskar det så in i norden. Också tar jag vara på tiden jag har tillsammans med min underbara bästa kompis. Han är ett riktigt gludkorn, som jag är så rädd om o har närmast mitt hjärta. Precis som min mor o styvfar o syskon.

Han, kompisen är den människan i mitt liv som verkligen har fått mig att le o se livet i regnbågens all färger.

ah,,,, Finns mkt tid att ta till vara på… tiden med de gamla… syskonbarn när man får träffa dem.. inte ofta.  NÅ jag kanske är dålig på att ta till vara på tiden. Försöker nog mest få den att gå eftersom jag inte mår så bra, har ont.   Och när man är ensam eller ensam i ett förhålllande går tiden ofta sakta……

skönt ändå att läsa att du har så många sköna sett att se livet… Kram /quinn

Klart att jag har tråkigt ibland, o känner att tiden går långsamt. Men, då hittar jag på något. Det kan vara allt i från något handarbete som jag tycker, till att plockan undan det lilla jag känner att jag klarar av för stunden.

Jag lever själv med ett medfött syndrom, med mycket värk dygnet runt. Men jag lär mig mer o mer att lyssna på när jag ska ta det lugnt. O då händer det inget mer än att jag tar det lugnt, ofta sover jag. För det är ett bra sätt för mig att hämta mig på.

Även om jag kan ha det tråkigt så berikar det mitt liv ändå. I med att tråkigheten får mig att hitta på något. Sist jag hade det tråkigt så gjorde jag en fotpall av frigolitplattor som blivit över. Sedan jag isolerat mina akvarium.

Hade två gamla filtar som jag gjorde om till mjukt överdrag. o till sist ett avtagbart överdrag som man kan tvätta. Det tog mig 2½ dag att bli klar med den. O tiden, ja, den försvann lite

Ska tillägga att jag ändå har bit till att gå. För det finns vissa saker som jag inte alls tycker om att göra själv. Men det kanske kommer. Jag har inte bråttom, allt har sin tid. O Rom byggdes ju inte på en dag

nä, det gjorde det definitivt inte.

Du verkar va full av idéer.    och jag blir lite avundsjuk.  Jag jobbar just nu 90%  nån månad till, äter en massa smärtstillande men har ont ändå. Så även om man ofta gärna vill göra något kanske man inte orkar för att man har ont eller man är trött eller både och.                

 En dag ledigt är ok men som semestern höll jag på att gå sönder av tristess . Jag klarar inte sitta en längre stund så åka nånstans är rätt svårt.     Jag skulle önska att jag kunde att lite idéer som du. Dagarna blir väldigt långa emellanåt.  och sova. bort tiden?.. nä,, jag låg i sängen mer eller mindre i 10 år förutom när jag jobbade så där är jag bara nattetid.    / kram quinn

Titta runt, det finns alltid något att göra, även om det bara är ett glas man plockar undan o ställer i diskhon.