Även fast jag inte skriver här jämt och är här bara ibland. Så behövs denna sida. Jag går hit när allt känns jobbigt. När ingen förstår mig. När jag känner mig ensam. När jag inte har någon annan stans att vara. Här känner jag mig förstådd. Därför tycker jag denna sida behövs. Jag vet inte vad vi ska göra för att mer ska våga skriva här. Men ge inte upp. Mer och mer kanske vågar öppna sig, när de ser att andra gör det.

Kramar från Lisa/ Ambrosia :)