Hej!
Vilket bra ämne

Jag vill bara kommentera och säga lite om vad jag känner i detta ämne.

Som det är nu så har min ensamhet gått för långt, jag saknar själslig energi. Jag har tappat tro och tilliten till andra människor. Dels för att jag efter en period på ungefär 22 år blivit så sviken och sårad av människor, och dels för att jag inte fått vad jag är i känslomässigt behov av för att känna mig omtyckt.

Detta har resulterat i att jag har svårt för att söka kontakt med människor. Jag pratar gärna, för det kan jag inte låta bli att göra. Men jag släpper inte in människor mer.

Det gör att jag ofta säger att jag ändå har det bra, fast egentligen så mår jag uruselt. Jag går inte ut i onödan om det inte är så att jag behöver handla eller gå till apoteket, eller åka till mina föräldrar.

Jag tackar nej till hjälp för att jag är rädd för att jag ska betala tillbaka, antingen genom andra tjänster eller pengar eller känslomässigt.

Själv har jag under alla dessa år hjälpt människor med det ena efter det andra, men själv inte fått något tillbaka. Inte som jag känt av i alla fall. Kan hända att människor har varit tacksamma på sitt sätt, men det är inget som jag har märkt av.

hmmm…men jag unndar  du är väldigt medveten om dig själv..och du vet vad du är svag..men om jag vänder på steken..

Hur ska du kunna gå tillväga för att lita på någon igen? och hur ska denna person vara emot dig..för du ska lita på han7hon igen?

är du villig att "ta emot  hjälp" eller har du något annat sätt som du vill ha i stället? som bygger upp förtroendet!!!

Vi alla  saknar lite vanligt hyfs..och medmänsklighet…det är tok för lite av det här i världen idag..alla bara tar och vill ha …det kan ju skapa att man blir uttnyttjad..och skapar respektlöshet osv…ja orden är många…men

du väljer själv..vilka du vill vara med..:) vilka sorts männsikor vill du vara med??  tänk på det ett tag..

kram ska snart sova..en ny jobbdag i morgon..

Åh, vad roligt att du frågar

Jag hade gärna vilja få en vän som kunde hjälpa mig med sånt som jag inte fixar själv pga.mitt syndrom. En vän som hade kunna ge mig vad jag är i känslomässigt behov av. En vän som jag kan prata med om allt möjligt och hitta på roliga saker med. En vän som bjöd in mig i sin gemenskap.

En person som kan krama mig då och då för då känner jag att jag finns. En vän som inte dricker alkohol för att jag själv inte dricker alkohol.

Just nu har jag bara mina föräldrar som kan och vill hjälpa mig och hålla mig sällskap.

Men jag vill tillägga att jag har vett på att säga nej om jag inte kan vill eller har lust att hjälpa och ställa upp. Så jag vet inte om jag har blivit utbyttjad, utan mer att det har skurit sig pga jag inte fått vad jag är i behov av, så min energi har liksom bara tagit slut. Det är som att jag har gått in i en vägg och ramlat ihop i en hög.

Och hur får jag då tillbaka min själslig energi? Jo, jätteenkelt, man behöver bara krama mig eller lägga en hand på min hjässa och stryka mitt huvud. Men jag får ju inte tillbaka all energi på en gång bara för att någon krmar mig en gång. Utan det är en proccess som tar sin lilla tid.

Jag känner samma som du Kalendua.

Har oxå blivit så besvikien på människor som jag lärt känna med mera och har oxå försökt hjälpa till men inte fått ngt tillbaka :( :(

Man  blir besviken som sagt

Har svårt att lita på folk  till höger och vänster.

#4

Sessan1, jag känner verkligen med dig. Kram

Tack snälla Kalendula

Ja man gör ju så gott man kan

sedan vänder folk ryggen åt en :((

FY F*N vilka människor det finns

Nä, dom vänner jag har idag, finns faktiskt på nätet :)

Konstigt att man kan hitta vänner via en dator

men så är det tydligen

Kram på dig

Mja, jag håller med dig där med. Dom vännerna jag har, har jag med via nätet. Nu är det inga riktiga vänner heller, för det blir liksom väldigt artifisielt över nätet. Men det känns rätt bra att ha det så för min del just nu. För då känner jag att jag inte blir riktigt lika sviken. Och jag har ingen avsikt just nu att träffa någon som jag har kontakt med via nätet heller.

Det jag saknar mest just nu är att bara bli kramad, men så har det liksom blivit så att jag har svårt för att bli kramad av främmande människor som jag inte känner.

Så min känlomässiga själsliga energidepå är snustorr. På nätterna ligger jag ihoprullad tillsammans med en kudde som sällskap. Bara för att få någon som helst närhet…

Tror man måste ge sig iväg på ngn nätträff då och då

vilket jag har gjort flertalet gånger, som har varit riktigt trevliga faktiskt.

Det har inte s.k Träffar varit som man har fått via brevkontakter via papperstidningar förr, tyvärr.

Fyra av dom har jag faktiskt kvar än idag efter ca 20-25 år som tur är.

Så det är nog bra att ha sina vänner utspridda på nätet

så man inte blir överrumplandes/ heter det så/ OM dom skulle få för sig att titta in, vilket jag inte gillar precis, utan vill gärna att dom hör av sig först.

hej hej på er alla..hur mår ni i kväll?

Jag känner mig lite trött..har jobbat hela veckan och nu är det helg och jag är ledig..

vad kul,att många svarade om "ensamhet" ja det är inte lätt..absolut inte..men vad är lätt idag??

och det är tydligen svårt att finna sig en vän eller flera vänner som orkar lyssna och finns till där för en..varför är det så??

och ge varandra vanlig medmäsnklighet och värme..i dag t.ex..störk jag rent spontant en boende på kinden..hon reagerade så starkt positivt..blev glad och log med  hela ansiktet..

ja allt tar sin tid..man måste ju så ett frö ..och låta det gro..och sedan ge tid och kärlek så blommar man ut..

I dag är en riktigt skitdag, jag tro att det värker i hela min krop, varken värkmedicin eller  vibrationsmassage hjälper. Men jag är ändå rätt glad. Så himla värk att jag inte ens lycktas ta en tupplur för jag kunde inte somna. Så jag hoppas det blir en tidig kväll, för imorgon ska jag åka iväg till en permanent marknad i Göteborg. Och då vill jag ju vara  lite pigg

Jag tror att människor som har mycket att göra och tänka på inte hinner med att tänka på att det finns andra som faktiskt inte har det riktigt bra. Många stressar ju runt i det oändliga för att hinna med allt dom har tagit på sig utan att tänka på att prioeitera bort mindre viktiga saker som inte behövs göras. Mycket tror jag handlar om att dessa vill ju ha det lika bra som alla andra, och är kanske rädda för hur andra ska tänka och tycka om dem om dom inte går med strömmen. Så tiden finns helt enkelt inte. Ibland känns det som att människor tror att dom ÄR ett snabbt bredband.

Vad fint, jag tror att den boende blev mycket glad och kände sig väldigt omtyckt. Jag rekommenderar att nästa gång styrka henne på hjässan och ner över nacken. Eller lägga din hand på hennes arm och säga: vad fin du är idag!

oja vi kramas mycket och har mycker beröring, Det är ju inte alla som vill ha beröring..det måste man respektera..men de som vill´..de söker det på ena sättet eller det andra…

något som vi gör aktivt är zon - terapi..på hand eller helkropp…det är något som alla ska pröva…

när jag får det..så blir jag sååå trött..och avslppnad..och då endast på en hand..tänk dig hela kroppen..ojoj jag skulle sova ganska fort..

skitdagar pest och pina dagar..det har vi alla..men ack så skönt, att få ventilera och få säga ..man mår lite bättre..eller så klarar man av dagen  bättre..genom att släppa ut lite "ånga"

Åh, zonterapi, fy vad gott!

Självklart måste man respektera om det är någon som inte vill ha beröring.

Jag hoppas att du får en fin och givande helg. kram

tack detsamma det måste du pröva..eller vanlig massage..det är beröring med..som kan lösa många knutar..om man har…

men men må gott så länge..

kramar…

Oj, ensamhet…vilket jobbigt ord! Är nog därför många kallar sej singlar, istället för ensamma!?

Haft en helg med många människor runt mej, ändå känner jag mej så ensam, typ blivit strandsatt på en öde ö. Gud vad uselt jag mår!

Hur ska jag bete mej för att skapa vänrelationer, är verkligen i behov av medmänniskor!!

Well, nu blir det TV en stund, kanske träna lite, sen knoppa,är ju måndag och jobb imorgon…tack Gud att jag har jobb! annars skulle man väl bli helt "osynlig" på denna jord.

Sköt om er alla därute!!

Hexagon

Jag har haft en lite trevlig helg, åkte till mina föräldrar för att få sällskap. Så vi åkte iväg till göteborg på lite olika loppisar. Sedan var jag för trött för att ta mig hem. Min fredag var inte så bra med värk smärta och en enorm huvudvärk. Det sitter fortfarande i. För jag och mamma åkte till magasineringen där vi har massa grejer för att leta reda på lite kläder.

Jag förstår det där med att känna sig ensam blan folk med. Jag har gjort det tidigare i livet. Liksom känt att jag inte passar in någonstans. Och dessutom vänner som sviker eller vänder en ryggen för att jag säger vad jag känner fattas i relationen. Så nu är jag riktigt ensam. Helgerna är värts, men jag åker till mina föräldrar, för det finns alltid nägot som jag kan hjälpa till med. Eller om jag är för dålig i kroppen bara få lov att finnas och bara vara.

Sköt om dig. kram!

njaaaa..att man kallar sig ensam för att man är singel…är det så??

många kan ju vara ensam i förhållanden med..och singlar kan ha  mera rikt liv …det är knepit detta med ensamhet….hur man vänder och vrider så finns det inget bra svar eller??

…precis, singel och ensamhet är inte samma sak. Ensamhet är en känsla, singel talar om att man inte har någon relation. För mej är ensamhetskänslan rådande, oavsett om jag är i relation eller ej…verkar som förmågan att " finnas med" uteblir, känner mej utanför, udda, femte hjulet…you name it.

Vad jag önskar mej mest är innerliga vänrelationer, såna som finns oavsett "dagsläget".

Jag önskar med ialla fall en innerlig vännskapsrelation.  Jag hade gärna vilja få en vän som kunde hjälpa mig med sånt som jag inte fixar själv pga.mitt syndrom. En vän som hade kunna ge mig vad jag är i känslomässigt behov av. En vän som jag kan prata med om allt möjligt och hitta på roliga saker med. En vän som bjöd in mig i sin gemenskap.

jag ön skar dig en sådan vän, eller många sådana vänner Kalendula och som finns i din närhet..bakom ditt hörn eller framför näsan som man säger..men många är idag för blyga för ta kontakt..MEN de finns.de goda människorna..som bryr sig….

Tack så jättemycket Birgitta, det gick rakt in i mitt hjärta. Kram.

Fast jag vill tillägga att jag har ingen mer än min familj just nu. Dom vänner jag har haft har nog inte sett vad dom har framför sin näsa när dom valt att vända mig ryggen bara för en lite pyttekris i vänskapsrelationen.

Men jag tar verkligen till mig din önskan, den värmer verkligen.

…men visst, att få "vara med" precis som man är, utan att måsta prestera!

Kvällsbönen får bli att hälften av mänskligheten skaffar sej EN vän, då har vi alla minst en vän!

Sköt om er alla, nu kryper jag till kojs!

Hexagon, det ska jag med be för. kram

va svårt det är att prata om. jag hade velat skriva en massa men jag vet inte… jag vill ha någon att prata om allt med, jag vill flytta hemifrån, skaffa mig en ny riktigt bra vän,nån som bara är min, jag önskar att jag hade varit 5 år äldre, alla i min ålder känns så efter mig, varför ska man egentligen bry sig om ålder? jag vill ha en vän av motsatt kön, nån att lita på, jag vill glömma mina gamla vänner, ingen av dem känns värd att ha kvar, allt detta känns så förbannat långt borta… jag vill inte vänta så länge!

#23 Jag förstår din frustration, för jag känner många gånger samma sak.