Jag har ganska få personer som är mina verkliga vänner. Min bästa vän är min man… Men jag har en hel del bekanta. När man hamnar i olika krissituationer märker man vilka som är ens riktiga vänner…

När jag väl lyckas bli vän med någon då är det en verkligt djup och äkta vänskapsrelation. Jag har aldrig förstått vitsen med ytliga vänner.

Förutom min familj så har jag en sann vän…

En väninna, vi har gått i samma klass sen åk 2, är nu över 50 år och bor på samma gata. Vi träffas dagligen och har blivit som systrar.

Önskar alla hade en sådan verklig vän!

#3 Åh vad underbart, önskar er alla lycka i världen

# 4

Tack!

Min bästa vän är min man och vi har varit tillsammans i över 36 år nu. Men jag har haft en nära väninna i många år som flyttade 70 mil från byn och det var så jobbigt att jag inte kunde säga adjö när de tog flyttlasset och for  Vi har nu under 4 år haft väldigt lite kontakt via telefonen och träffats en gång under en enda dag. Men jag minns vår unika vänskap under de 12 år som vi umgicks flitigt.

Det gick att lita på henne och hennes man var min mans bästa vän

#3 trodde att jag hade en sådan vän, men efter 4 år som bästa vänner så bröt hon kontakten, tog det ganska hårt då men nu är det lungt, det enda jag känner är lite jobbigt är att jag inte har nån att prata med när jag vill "få ur mig" saker och dela med mig av tankar och åsikter…