Jag kan prata med mamma om allt. Men jag vill också ha någon att prata med som inte är släkt… så jag skriver på forum…

Nätvänner och 1 nära tjejkompis. Jag har också mycket kontakt med min mamma, men jag säger som ni , man vill ju inte dela allt med sin "morsa" precis.

Hm, jag pratar inte med min mamma alls om nånting. Oftast nöjer jag mig med nätkompisen man har snackat med i 3 år. Eller så har jag alltid min fina storasyster.

Har varken föräldrar eller syskon kvar tyvärr…. oftast är det jag och mina egna tankar . Viket ju inte alltid är det allra bästa sällskapet.

Ensamheten gör att jag mår dåligt ofta.

Bekanta o vänner kan man inte altid lasta på saker och ting.

Skriver mycket, tänker mycket….och försöker sova bort tiden ofta

#4 Jag mår också dåligt av den ensamheten, men i perioder. Försöker att greja och hitta på olika projekt hemma.

Det är en väldigt bra fråga! Jag har ingen aning om hur jag gör, eller jag tänker väl en massa och kommer inte fram till något eftersom jag inte har någon att prata med (tycker inte nätvänner eller riktiga vänner som inte brysr sig är till någon hjälp) så jag blir typ helt konstig. Det tar sig ju ofta ut på annat vis även om jag kanske inte vill skriva hur här. Jag menar att folk får ju ätstörningar, skär sig, är deprimerade, ligger runt, tar tabletter, övertränar osv. av en orsak många ggr. som mycket väl kan vara en som denna.

Just nu har jag ju pojkvännen att vända mig till även om han inte alltid förstår.

Hoppas du hittar någon riktigt bra vän en dag som du kan vända dig till!

Ibland känner jag mig som en *tänkare* när man inte har ngn att *anförtro* sig åt.

Det är jobbigt det oxå, när man inte har ngn som man kan prata med om allt.

Har börjat att skriva dagbok igen lite då och då, då känner jag mig lite bättre till mods, men inte jämt :(

Man kanske skulle anförtro sig till katterna :)

dom sprider ju inget vidare iaf.

NEJ man skulle verkligen ha ngn som man kan lita på i alla väder.

Jag har iofs en nätvän som jag litar på,

vi har känt varandra i ganska många år nu.

Vi har inte träffats live än, eftersom hon då bor mycket lååååångt bort. Vi har verkligen långa avstånd till varandra, så kanske ngn gång vi kan träffas, vore kul, för hon och jag kan verkligen prata med varndra utan att det förs vidare.

Det är så det ska vara.

Om jag har det tråkigt eller känner mig ensam nätdejtar jag, det går riktigt bra och det är ju kul att se vad som dyker upp och man måste faktiskt inte betala något det finns hyfsat bra gratissiter typ spraydate eller Happy Pancake

(jag har dock aldrig något behov att prata om känsliga saker med någon)