Många gånger när jag kommer i kontakt med andra människor och börjar prata om mitt problem med min ensamhet. Så brukar jag få komentaren att jag har dåligt självförtroende. Kanske är det så att vi ensamna har sämre självförtoende än anda.

Men när jag har pratat med människor som har lärt känna mig väl, så får jag ändå reda på att jag har väldigt bra självförtroend, och en riktigt bra självinsikt. Och jag får nog hålla med. Jag känner ingen som har så stor självisikt och bra självförtroende som jag har. Det är bara det att jag är så ofantligt ensam och känner att människor inte har någon som helst tid att ägna åt mig. Medan jag då har hur mycket tid som helst att ägna åt människor som jag fattar tycke för.

Vad känner du i detta ämne, har du sämre eller bättre självförtroende än "normalt" fast att du är ensam?