Vad göra resten av livet?
Jag har bott i Södermanland i 11 år nu. Anledningarna till att jag flyttade hit var för att jag inte hade råd att bo kvar i Stockholm och för att jag vill ha mina djur med mig: möss/musuppfödning, råttor/råttuppfödning, iller och hund.
Nu har jag bara möss och iller, hoppas dock jag har en liten ny dobbis igen snart.
Jag blir inte yngre och jag kan behöva fundera över hur jag ska ha det i framtiden, men det är svårt och jobbigt när jag inte har så många att prata med. Jag är ju helt ensam. Ingen familj.
Och jag har inte heller varit en stark människa senaste tiden.
Det här blir förvirrat och vimsigt… men i a f. Kanske har ni därute några funderingar, tips, råd el dyl?
Har du inga arbetskamrater som du kan umgås med?
Finns det någon intresseförening för de djur du har där du bor?
Är du intresserad av något annat så finns det ju många föreningar, kurser etc.
På sikt kanske du inte orkar ha så många djur då kan det vara fint med andra hobbies.
Skall du snart få en valp så finns ju anledning att gå på valpkurs. Inte så mycket för din skull som för hundens, men det ger ju folk att prata med.
Kanske några vill fortsätta träffas på hundpromenader.
#1 Tack Sindri för att du tagit dig tid att svara.
När jag skaffar hund igen ska jag absolut gå massa kurser, som jag alltid gör. För Dobermann är en mkt aktiv och intelligent hund och jag vill få till allt korrekt. Hoppas kunna tävla, men får se om jag har nerver för det.
Vad gäller allt annat så nej, jag passar inte in här alls. Inget funkar. Ingen gillar mig och jag gillar ingen. Har jobbat 2 veckor på mitt jobb och det funkar inte alls med arbetskompisarna. Funderade på att strunta i det idag då jag blev nertryckt efter att ha uttryckt en åsikt.
Men får försöka skärpa mig, hålla käft och bara lida igenom det. Fast det är verkligen svårt idag, jag glömmer bort mig.
Tror att jag ska försöka satsa på att flytta hem till 08 igen. Där får man vara annorlunda.
Någon ny hobby borde jag väl börja med… eller kanske bara utöka vilka "sporter" jag senare utövar med min hund…
Oj, det låter som riktig fisförnäm småstad. Det kan vara svårt. Du behöver ju inte bo mitt i Stockholm, det finns ju landet ganska nära stan, och många trevliga kranskommuner.
#4 Det är landsorten i sverige… det är så… man kommer inte in om man inte gifter in sig eller har någon verksamhet eller barn eller… ja… jag vet inte
Nu är jag lite sur också, så har väl svårare att lära känna folk då också haha… men jag har beställt rosenrot, aldrig testat den faktiskt… för att se om jag kan bli lite piggare och gladare…
När jag mår bra psykiskt är jag en väldigt trevlig människa, jag ska bara se till att ta lite initiativ och kanske be om hjälp och tränga mig på… våga ta plats… något jag inte gör längre eg… drar mig undan och gömmer mig typ
Känner igen mig, flyttade från Stockholmstrakten och hem till en håla med 4900 invånare typ. Går till jobbet, sköter om djuren och sover. Trodde att det skulle bli bra, men djävligt svårt att komma in.
Starta ny diskussion