Jag tycker du ska skaffa ett husdjur, det kanske inte hjälper så mycket, men du får sällskap!❤️

Tack! Har varit inne på det men vill inte bli bunden till ett annat liv när mitt egna är upp o ner, känns inte rätt mot djuret just nu..

Har du någon hobby? Gå med i någon förening eller kurser.
Fiskeklubb, bågskytteklubb, amatör fotboll, målar kurser mm

Att vistas i skog och mark är healing för själen, en stuga i skogen tycker jag låter som en bra idé! 😊 Bara att promenera runt och ta in naturens rofyllda energi eller förena nytta med det, plocka bär, svamp om du är intresserad av det. Jogga. Fysisk aktivitet är bra vid ångest.

Tack för era svar, jag tycker om era svar. Problemet jag har just nu är att ångesten tagit över kroppen och jag inte har lust eller energi för att ta tag i något. Just inatt sov jag på hotell annars sover jag i bilen. Telefonen är avstängd och jag klarar inte rent psykiskt att ta tag i saker. Jag ser och hör hur dumt detta låter och förstår om vissa bara ”för helvete, ta tag i dig”. Någon som känner igen sig i denna situation? Tacksam för svar men inga fördömanden då jag redan vet hur jävla sorgsen jag låter

Ångest är aldrig lätt att tampas med och inget man bara kan ignorera eller ”rycka upp sig från”. Du borde hitta någon att prata med och reda upp dina tankar och ångest.

Ta kontakt med vårdcentralen och berätta att du mår så dålig, du kanske får remiss till psykiatri om det behövs. Ta det på allvar det är aldrig bra med ångest och depression. Var rädd om det dig.

#5 Jag var så där hela 2019. Jag sket i allt. Min hund dog, jag avslutade min råttuppfödning som jag byggt upp i nästan 35 år, klimakteriet fyllde mig med ångest och  mitt liv var bara en enda stor sorgbubbla. Så jag stängde av sociala medier, telefonen, skötte mitt jobb men flydde livet. Skötte inte trädgården och pratade inte med grannar i området.

Gissa om de stirrar nu när jag vaknat ur bubblan och tafatt försöker sköta trädgården och skaffat valp. Valpen är en garanti på att jag ska leva 10 år till. Det kan bli tufft, för ekonomin är åt helvette, jag hatar området jag bor i, jag hatar mig själv och kommer inte ha råd att laga saker när de går sönder… Och nu söker jag lite alternativ för att få igång mer seratonin i kroppen. Jag äter faktiskt superbra och har alltid gjort eg, men rör för lite på mig och går inte de där 2 timmarna i skogen varje dag som jag borde…

Hej! Tack era svar. Jag har hyrt ett rum att hyra så länge, fick det på studs efter svarat på en annons. Får ta det härifrån helt enkelt. Så nu ligger jag i annans säng och undrar hur jag hamnade här… Grodan // vad var det som fick dig komma ut ur bubblan? Var det något speciellt som hände eller kom kraften tillbaka i små steg? Hur mår du idag?

#9 Bra fråga. Det var nog många bäckar små. Jag smög nog tillbaka lite pö om pö. Det kan ha varit solen som fick igång mig, även om jag inte gillar sommaren. För jag började städa som en toka här. Slängde saker. Gav bort. Sålde osv. Och sen var det nog en vän som gav mig inspiriation, även om hon aldrig säger något om hur jag mår eller så (hon säger t ex aldrig att jag ska rycka upp mig eller så). 

Kanske sörjde jag klart. Jag är väldigt korkad i många avseenden, absolut. Men jag är inte en ointelligent människa. Kanske bara insåg jag en dag att nej, nu måste jag ändra på det här… nu får det vara nog.

Jag mår inte bra, det gör jag inte, men jag blir inte yngre och jag vill försöka ha lite skoj innan jag kastar in handduken. Det är asjobbigt att bli gammal, verkligen. Och jag är min värsta bödel. Jag halshugger mig själv flera gånger per dag. Det är inte sunt och jag måste söka hjälp för det nu.

Du verkar ha kommit en bit och självinsikten finns där ju bevisligen.. Lite om mig själv utan för den delen avslöja mig.. jag har haft ett respekterat yrke samt en familj. För några år sedan ändrades allt och jag separerade och tog avstånd från mitt förra liv, bröt med både familj och vänner.. flyttade till annan ort. Väl där startade jag ett företag som gick förvånansvärt bra och allt flöt på. Hade som mest 6 anställda och tjänade pengar som aldrig förr.. träffade en tjej och flyttade in, här började jag tappa mig själv och gräva ner mig. Grubblande över framtiden och vad livet går ut på. Mitt förflutna hann ikapp mig.. jag började avverka mitt företag pga jag inte hade energin längre. Tjejen blev skrämd och krävde uppryckning. ”Du har ju pengar” fick jag höra från henne och hennes familj och ingen förståelse alls. Jag förstår om jag uppfattas som ”svår” men man gör sig inte av med en människa som mår dåligt.. Än en gång flyr jag och känner mig oälskad och missuppfattad. Jag har ångest som fångar mig och den kommer när jag inte ser ett syfte med livet i stort. Det är verkligen så, jag ser hur folk lever och känner ingen avundsjuka när jag ser hur många vill in i hjulet, som jag slarvigt beskriver det.. det passar inte mig eller så vet jag inte hur man lever det livet. Jag frågar mig själv om jag är rädd för att binda mig och ha bestående relationer. Jag drar ju alltid när jag får ångest och uppfattningen att ingen bryr sig.. Nog om mig.. Grodan // Man ska ju aldrig fråga en kvinna om åldern så det skippar jag.. hur menar du med att du är din värsta bödel?

#11 "Mitt förflutna hann ikapp mig." Kan det var där det är knas? Att du har några obearbetade trauman som du behöver lösa eller förstå eller släppa?

Eller kan det bara vara så enkelt att du vill och behöver din frihet?

Det är väldigt vågat att bara släppa allt och gå. Det är också en styrka och en frihet att kunna säga "fuck you, jag drar" och faktiskt bara dra. Många låser fast sig vid egendom, äktenskap osv för att det är oekonomiskt och opraktiskt att bara dra. Men jag vet många som när de väl kommit loss ur en sådan "fälla", mått superbra och frågat sig själva varför de väntade så länge och varför de var så rädda att göra det tidigare.

//

Jag straffar mig själv varje dag, jag är elak mot mig själv, när jag ser min spegelbild svär jag åt mig själv och säger att jag är fet och ful osv osv… Det är JAG som är elak mot mig själv idag. Ingen annan.

Jo jag har ett förflutet, problemet jag har med mitt är att jag inte kan släppa det som du är inne på. Jag ältar o ältar, allt från beslut i barndomen till varför det blev som det blev i vuxen ålder. Jag ältar mycket och skäms på något sätt för vem jag är.. än en gång vill jag vara osynlig och känner vemod. Hur länge har du mått som du gör? Hur mådde du innan din hund dog och du hade råttuppfödning? Var du elak även då mot dig själv?

#13 Vissa trauman tar lååång lååång tid. Sen kan det vara så att du egentligen behöver öppna upp för en vän, en terapeut el dyl. Det kan vara så att få prata om traumat högt till en person som lyssnar och gärna blir berörd, när man själv är REDO för detta förstås, faktiskt kan vara sista grejen som får en att läka. 

Just nu kanske du bara är i älta-fasen…

Om du var ett barn, så måste du veta en sak. Det var INTE ditt fel. Som barn är du på INGET sätt ansvarig för det som händer. Oavsett vad folk som var där och då säger. Det var INTE ditt fel!

❤️

#0: känner med dej och identifierar mkt i det du skriver…
Bläddrar omkring och det är inga fler inlägg, hur har det gått? Vart i livet är du nu?

låter som du har aspergers,rekommderar att du pratar med psykolog.för kan ge dig många svar som du inte har

Först o främst sitter du på ett hotell, har du råd att betala det, lite konstigt med det här, dyrt o bo hotell. Vad jobbar du med ? Relationer som du haft, var i landet bor du ?
Att må dåligt är det många som gör, bo på hotell låter lyxigt tycker jag.
Förklara dig mer…..

Du måste utveckla dig mer, här är vi inte anonyma, du får söka en annan sida om du vill vara anonym. Här hjälper vi varandra o är ingen dejtingsida.

#18 Vad menar du med det?
Man får vara hur anonym som helst. Menar du att XO13 inte är anonymt?

Ditt svar är ganska tyket tycker jag.

Vad konstig den här tråden blev nu…

Idag mår jag lite bättre och därmed kan jag läsa texten i #0 på ett annat sätt.

Tror inte det är helt fel att isolera sig om man vill det. Jag tror faktiskt att om vi följer våra känslor så blir det rätt i slutändan.

Men TS vill bryta spiralen neråt och då tror jag på någon slags terapi - antingen göra vlogg för sig själv, börja träna eller gå till psykolog… Eller äta något preparat som bryter det mörkaste. Själv hjälper jag bara mig själv, jag söker inte "proffessionell hjälp längre" då jag blivit så besviken på den. Och med facit i hand så har jag själv alltid varit den som hjälp mig själv bäst.
Just nu tar jag CBD-olja vilket fått mig ur det mest mörka och självskadande och jag kan rekommendera det.