Svårt att vara ensam i Dalarna
Jag bor i Dalarna. Och när man söker kompisar / vänner så får man oftast ingen reaktion alls. Verkar nästan som att folk i Dalarna inte vill umgås eller ha kompisar. Jag är själv beroende av att ha kompisar. folk att umgås med. Är det någon mer som har gjort samma iakttagelse? Gillar man inte gå på krogen och supa sig redlöst full är man inte intressant.
Det är vanligt i hela landet, utom i Sthlm, där är man mycket mer positiv till att skaffa nya vänner. Ute i landet släpps man inte in på samma sätt, speciellt inte om man är "utböling".
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Japp, 90% av sverige är sådan. Tyvärr därför ska jag gå tillbaka till tyskland efter skolan.
mvh, HamsterHamster
Hela mitt liv går ut på djurskydd.
Storstads mentalitet är lite annorlunda än landsbygden. I storstaden är man mer van vid olika människor och kulturer. Även människor som ser annorlunda ut typ tjocka har sina ställen att träffas på. Konstnärst ställen finns och tåg och frimärks samlarna har sina pub moot. Jag gillar inte storstaden men den har sina fördelar. Alla freekar har sina ställen att träffas på
Nu fixar jag inte att bo stockholm. Så jag måste bo kvar i Dalarna men jag tycker det är jobbigt med ensamheten. Jo jag har en pojkvän men man vill ju umgås med någon mer än bara han.
Har du någon hobby, som hundar eller hantverk? För ett sätt är ju att umgås med folk utifrån det, som att gå på en hantverkskurs eller att bli aktiv på brukshundklubben.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Jag stickar och virkar. Samlar på pelargoner. Hundar är jag rädd för men älskar katter. Har dock ingen katt just nu tråkigt nog.
Har du kollat om det finns någon syjunta där du bor? Eller är du med i pelargonsällskapet? http://www.pelargonsallskapet.com/1aktivitet/aktdalarna.html
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Har funderingar på att gå med i pelargonsällskapet. Har väl tänkt på det i flera år men jag har inte kommit till skott. Av någon orsak.
Vilda vittra:s förslag; "pelargonsällskapet" och länk tycker jag är kanon. Tänk att få träffa människor med passion för pelargoner! Sen brukar det ena leda till det andra….
Vad tråkigt TS. Bor själv i Stockholm (där jag inte trivs men det är en annan femma) och upplever inte att folk från jobb eller så vill umgås heller. Inte lätt här heller om man inte är utåtriktad.
Funderar lite vad du har för sysselsättning? Kanske det går och träffa nya vänner genom arbete eller utbildning.
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
Jag är förtidspensionär.
Kolla om det kanske är några handarbetesintresserade som vill ses och handarbeta på ett café eller så.
Det är ju bra att bolla lite tankar här på Ensamhet. Ma får alltid lite nya uppslag att spinna vidare på.
Såg i kväll på tv "Uppdrag granskning" Om Högfors och Malmö, när det blir för många på samma plats är det inte bra det heller.
http://www.svtplay.se/video/3795399/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-5-1
Så är det nog Record. Vi som bor i landet "lagom" klarar inte av olika yttreligheter. Utan allt ska vara just lagom.