Du är inte den enda.

Nej, du är inte ensam om det.

En vardag för mig ser ut såhär:

14:00 - Vakna, sätter sig vid datorn
06:00 - Går och lägger sig.

Där mellan gör jag pauser i form utav matpauser och toalettbesök. Jag sitter minst 5 timmar vid datorn och vanligtvis inte mindre än 10 timmar per dygn. Bara vid speciella tillfällen.

Datorn har sin + och -. För många människor med nedsatt "social ork", är datorn en välsignelse. Det är ju ändå ett sett att kommunicera på, och då ganska kravlöst. Det kanske är precis vad man orkar med. Men det är ju klart, det ger ingen fysisk kontakt. Ett handslag, en klapp på axeln tex. Men Ts är absolut inte ensam. Och man landar alltid vid; det är bra med Ensamhet.iFokus.

#3 jag har nedsatt social ork, jag har till och med asperger men jag har ändå ett behov av att komma iväg och göra något får ont i huvudet av att sitta instängd dygnet runt och inte göra något.

Ja då är det ett problem till, en fysisk aktivitet. Har ingen "patentare" på de. För egen räkning brukar jag försöka skapa mig ett behov av att just göra de eller de. När jag inte jobbar måste jag ut för motionens skull. Vilket är bottenlöst tråkigt. Men om jag intalar mig själv att jag måste till ett i pressen omtalat bygge. Då går det vägen att ge sig av. Eller gå ner till flygplatsen och titta efter förändringar i militära installationer (även kallat spioneri) känner jag mig som en James Bond, och smyger iväg. Man måste ha känslan att man gör något som man kan berätta om för tex grannarna. "Jag har tillfört mig något", känslan måste finnas med.

Du får gärna komma hit så hittar vi på något. Gå en sträcka på en vandringsled? Besöka ett turistmål eller kulturlämning? Om du orkar kan vi gå på en lokal festival.

Sitter också hemma dygnet runt och gör precis som du, klickar runt på samma länkar hela tiden och hoppas på att något intressant ska hända. Har ingen att umgås med tyvärr, och de vännerna jag har pratar jag med via nätet eftersom de bor så långt bort.

Jag har märkt att jag sitter ännu mer vid datorn när jag känner mig lite nedstämd, men det kanske bara är jag.

Man kanske kan hitta på något kul projekt. Kanske gå ut en sväng. Men det är svårt att slita sig, jag vet precis hur det känns.

Jag har vart där ni är, jag spelade wow m.m i flera år och satt bara hemma och min guild var mina vänner. Jag orkade inte längre så jag drog faktiskt ur sladdarna ur datorn och kasta in den i en garderob och tvingade mig att leva i nuet.. nu använder jag datorn på ett mer normalt sätt förutom de timmar jag spelar wildstar men det är väldigt få timmar per månad jag gör det.

#8 Vad gör du nu då när du inte sitter vid datorn?
För mig så är datorn allt jag har, jag har försökt ha vänner men ärligt talat jag har gett upp dem senaste jag trodde var mina vänner svek mig på ett sånt sätt att jag inte ens tänker försöka dem flesta tröttnar snabbt på mig jag är tydligen inte tillräckligt rolig att vara med då är jag hellre själv. Jag kan ju gå ut och gå någon timme, men resten av timmarna? då är det datorn alltid en trogen vän även om det är allt man har att göra.. jag avskyr dock inte det, jag tycker om att sitta vid datorn spela spel vara på internet chatta det är trevligt och underhållande jag skulle aldrig vilja slänga bort den! men att bara sitta vid den och dessutom oftast låångt över 10 timmar per dag får mig att fundera, vad finns det mer att göra förutom datorn?

Tack för alla era svar, skönt att inte vara ensam.

Jag sitter också vid datorn i stort sett hela dagarna… Surfar runt på saker jag skulle vilja göra om jag hade någon att göra sakerna med, typ biofilmer, utflyktsmål, resor, restauranger, ja allt möjligt trevligt. Har jag ingen att träffa en dag sitter jag bara vid datorn timme efter timme. Struntar i att äta, städa etc. Ibland har datorn mig så fast att jag håller in i det sista på att gå på toaletten och så sitter jag jättekissnödig och surfar vidare. Samma sak med hunger, det orkar jag sällan åtgärda med mat, ofta godis eller nötter i skafferiet och sedan återvänder jag till datorn.

Jag sitter också vid datorn i stort sett hela dagarna… Surfar runt på saker jag skulle vilja göra om jag hade någon att göra sakerna med, typ biofilmer, utflyktsmål, resor, restauranger, ja allt möjligt trevligt. Har jag ingen att träffa en dag sitter jag bara vid datorn timme efter timme. Struntar i att äta, städa etc. Ibland har datorn mig så fast att jag håller in i det sista på att gå på toaletten och så sitter jag jättekissnödig och surfar vidare. Samma sak med hunger, det orkar jag sällan åtgärda med mat, ofta godis eller nötter i skafferiet och sedan återvänder jag till datorn.

#10 Jag brukar ibland under flera dagar skippa att laga mat för det är mer bekvämt att bara öppna en chipspåse än att ta sig energin och laga mat, men detta beror också på mitt psykiska mående egentligen vet jag att jag skulle må bättre av att laga något men då kommer också disken men jag har blivit bättre på att laga mat. När jag var yngre struntade jag i att städa och kunde hålla mig länge för toan, men nu är det inte så längre jag tar pauser emellanåt jag tar promenader varje dag jag städar IBLAND… osv men som sagt för mig är det anstränga sig för att ens må bra-

#9 jag började se mig om efter saker att göra, tvingade mig att gå ut, lära mig laga den där avancerade maträtten, börja pyssla med saker jag tyckte var kul/kreativt, sen när jag helt plötsligt anmälde mig till massa kurser på komvux och plugga så träffade jag massa folk som ville fika efter skolan (dock är ALLA borta nu förutom en som man får tjata på ett halvår innan man ses några timmar), det gav mig mer smak så jag går hellre på stan och tittar, åker till SiFi bokhandeln eller går på ett museum eller pratar spontant med människor jag stöter på för att inte hamna hemma.

Jag TÄNKER att jag ska gå promenad varje dag men klockan går och vips är hon för mycket och jag tänker att jag gör det imorgon. Idag var jag dock på läkarbesök och efteråt gick jag 6 tunnelbanestationer istället för att åka så då fick jag ordentlig promenad. Fast om sanningen ska fram var anledningen till att jag gick att jag storgrät och då ville jag inte åka en tunnelbanevagn full av folk som skulle se mig. Jag gick i regnet och tårarna rann. Jag tror inte någon såg hur ledsen jag var…

#13 Då förstår jag, kräver nog en del motivation datorberoende är ju ett beroende precis som det är svårt att ta cigaretten från en rökare är det svårt att ta bort datorn från en datorberoende… Jag har ju börjat att försöka må bra, promenerar varje dag och sen har jag bibliotek och cafe jag sätter mig på ibland för att fördriva tid men sammanlagt är jag borta hemifrån högst 2 timmar och resten av dagen och ibland natten vid datorn, hur mycket jag än försöker blir det inte mer än 2 timmar borta jag kan inte varje dag vara borta hela dagar för det finns inget som fördriver tiden så länge inte när jag inte har någon vän. Skulle verkligen vilja ha en vän en äkta vän jag har haft en riktig bästa vän och det är underbart synd att hon slutade upp och visade sig vara en usel vän efter henne tänker jag inte ens försöka leta en vän det är alldeles för stora sociala påfrestningar för mig att försöka hitta vänner när dem flesta som du säger är okontaktbara dem säger att dem vill vara vänner sen kan dem inte ens svara på ett sms man bara "mhm"

#14 Varför är du så ledsen? låter tråkigt att du mår så 😕

#15 Exakt det är ju det, man måste bryta sig loss.. jag bröt mig loss från datorn, cigaretter, snus och coca-cola osv.. beroenden som inte gjorde mig gott mer än för stunden.

Och håller med dig där… majoriteten jag skriver till läser men svarar inte :S

#17 svårt bara att bryta sig loss, men jag skulle inte heller vilja sluta helt. Datorn är en kul hobby, socker kan vara gott ibland livet känns så kort för aatt sluta helt.. men det hade vart kul för mig att kunna göra saker med måtta ; )

har haft vänner till mig på fb, addar bara folk jag känner på riktigt inte "lätt bekanta" och dem läser men svarar inte till slut försvinner dem från min vänlista utan att förklara varför men lika bra det eftersom dem inte har mage att ens förklara varför dem inte vill ha m mig och göra.

Jag är ledsen för att jag är så fruktansvärt ensam… Har ingen förutom mina gamla föräldrar och möjligtvis min syster som skulle bry sig om jag dog. Men även om de älskar mig så står vi inte varandra känslomässigt nära. Jag har ingen att ringa när jag år dåligt. Är singel och bor ensam så det finns ingen som kan ge mig en kram eller hjälpa mig när jag är ledsen och ledsen är jag ju när jag är hemma och ensam.

#19 usch vad ensamt det låter, jag kan skriva till dig från mitt riktiga konto om du vill? (men enbart om du verkligen vill chatta och inte bara säger ja för du vill vara snäll)

Hur gammal är du?

Jag är 38 år. Kanske känns bäst om vi är relativt jämnåriga. Hur gammal är du?

#21 vi är inte jämnåriga jag är i 20 års åldern, så då kanske det inte passar. tänkte mest för att du skulle få skriva av dig om du ville.

Det är jättesnällt av dig att erbjuda ett bollplank, tack, men just nu ser jag allt så nattsvart att jag inte kan se att det skulle göra någon skillnad att chatta med en främling. Jag skulle bara känna mig fånig, och särskilt när jag är så mycket äldre än du. Hoppas du inte tar illa upp. Handlar om mina svagheter och fördomar att jag inte tar emot din hjälp. Men tack!!!

#23 När jag är i den där depp perioden när jag känner mig som värst vill jag vara ensam med mina känslor fast dem grundar sig på ensamhet, inget ovanligt.

Var en bekant som närmar sig 50 som höll med på den punkten när jag sa den rätt ut (han är kund till mitt jobb).

Och förakta inte unga pga din ålder, mitt ex fyller 42 i år, 15 år äldre än mig med tre ungar och jag umgicks med hans jämnåriga kompisar när vi var tillsammans, leta efter gemensamhet än olikheter.

Jag fyller 29 i år och är ofta på datan efter jobbet och helger. Försöker skaffa vänner via olika sidor men när folk skickar mail så svarar dom ej när jag skickar tillbaka. Fick till och med en persons väns skype som inte hade många kompisar och han skrev i början men sen erbjöd jag mig att åka på semester med han då jag visste han som jag inte hade någon att åka med och efter det svarar han aldrig (över 2 månader sen) så man undrar. Visst jag älskar Tokyo och det finns det sidor att resa med främmande utomlands så försöker med det. Jobbar 6 timmar om dan på en resturang och vi har kul då folk har sagt jag är en rolig person (hyfsad blyg i början) men efter jobbet så mest data. I skrivande stund är det plugga Japanska, spela lite väl mycket Minecraft, spela tv spel, chatta med folk, se serier, göra youtube videor… men när jag flyttar till Malmö i Nov så ska man testa en sida som hete meetup så får se hur det går

Jag sitter också väldigt mycket framför datorn. Spelar spel, surfar runt, kollar youtube. Blir nog en 8 timmar. Försöker att hålla någon slags dygnsrytm dock för jag mår mycket sämre om jag inte gör det. Känner inte att jag hittar någon hobby som inte uttråkar mig efter typ 1 timme :p Försöker gå ut och gå eller kolla i butiker ute, drar oftast med min pojkvän då eftersom jag inte har någon annan.

Du är som du märkt verkligen inte ensam, större delen av min vakna tid tillbringas vid datorn.

Det som slår en när man läser tråden uppifrån och ner. Är att nav dom som skrivit också tillbringar många timmar vid datorn och är ensamma. Jag tycker Ni ska använda Ensahet.iFokus som en plattform för att fortsätta kommunicera med varandra. Det är ett otvunget forum, skriv om sådana som berört Er under dagen/veckan/för stunden. Jag är säker på att Ni får respons från någon annan i liknande situation. Det finns mycket vardagligt att skriva om. En variant som aldrig är fel, är att skriva typ; "hej här är jag". Skrik gärna; "HEJ HÄR ÄR JAG". Är ni med?!?! Skriv om något ni gjort som NI tyckerär bra, lagat mat, gått promenad, snackat med grannen in kvart, osv. Då kan vi dela glädjen med Er. Är Ni nedstämda, skriv och berätta så kan vi kanske dela på bördan. Då blir det alltid lite lättare att gå vidare.

#27 Vad menar du? eller vem menar du denna kommentar till? är det mig du menar?

#28 tyvärr står ensamhet.ifokus lite i stiltje sedan en tid tillbaka.

Ja jag är medveten om de ArtWork. Det är på både gott och ont. Ensamma människor finns det gott om. Somliga lider mer av sin ensamhet än andra. Tyvärr är det så att några hoppas för mycket av Ensamhet. Ensahet är ju bara en digital plattform. Och människorna bakom 'nicken' är i de flesta fall ensamma och ganska trasiga själar. Men låt oss prata, vara "forum-sociala" på ett begåvat sätt. Jag tror vi klarar av de. Och vi behöver de, att få berätta för någon hur vi känner de, i det lilla som det stora. Det vi inte rår på i skrivande stund är den fysiska kontakten. En klapp på axel, en kram. Någon som säger; "välkommen, kul och se Dig igen", med ett leende ansikte.

Då bumpar jag tråden med ett leende 🙂 och hoppas ni alla haft en bra dag. Berätta gärna vad ni haft/har för er. Jag är ny på forumet så det är oprövat vatten för mej.

#32 Varmt välkommen in i värmen!🌺 hoppas du ska trivas hos oss🙂

Jag är likadan och det känns så meningslöst. I perioder har jag dock fullt upp vid datorn då jag är fotograf och spenderar mycket tid att redigera bilder, men många gånger bara sitter jag och klickar runt. Det känns helt meningslöst, men det är svårt att komma på andra saker som känns vettiga.