Söker tröst i mat.
Jag är ensam, deprimerad och så har jag extremt stor ångestproblematik.
Jag äter massa mat och godis, dricker sötade drycker för att dämpa min ångest eller få mig att tänka på annat för att bli mindre uttråkad kanske? har gått upp jättemycket i vikt, och orkar gå ut men pga min ångestproblematik så är jag nästan fast hemma.
är det någon annan här som söker "tröst" i mat osv?
Ooo ja!
Mitt går i vågor dock.
När något riktigt dåligt händer, jag misslyckas med något eller jag kämpar för något men inget händer blir jag lätt ledsen eller deprimerad, då blir det godis som gäller, äter nästan ur ilska och besvikelse.
Även samma sak med rökning, något jag önskar jag ej började med igen men detta är 2.e gången på 1 år som jag ramlat ur vagnen, har den där känslan - jag bryr mig inte längre - innan dess var jag rökfri i 10 år.
Valde rökning framför sötsaker denna gången… tänker… det är väl hälsosammare 🤔
#1 det är inte hälsosammare att röka, rökning är bevisat att det kan ge cancer och andra problem med hälsan/leder till en för tidig död. Att överäta och överkonsumera socker är inte heller hälsosamt då det kan leda till övervikt som i längden kan leda till en för tidig död eller diabetes eller liknande.
Jo jag vet men övervikt gör mig deprimerad o speciellt när jag vill gå ner i vikt o det ej fungerar, då valde jag rökning framför godis/sötsaker denna gången o det har hjälp.
Men inget är ju hälsosamt, rökningen dämpar sötsuget o hungern. Självklart dock inget jag planerar fortsätta med.
Man har sina dagar/veckor precis som med tröstätning, man faller av ibland.
#3 Jo men det är inte hälsosammare att röka än att vara överviktig.
Finns faktiskt saker som är hälsosamt, och rökning är en av dem mer ohälsosamma sakerna man kan göra till sin kropp och att överdrivet mycket äta socker/överkonsumera mat som leder till övervikt/fetma osv är inte heller hälsosamt i längden.
Om man har tre alternativ, är nog rökning det sämsta. Men det positiva är ju att Du har karaktär att sluta och det är beröm värt. Matnojjig är min grej också. Fast jag går inte upp i vikt. Kommer inte över 60 kg hur jag än bär mig åt. Min matnoja yttrar sig så att varge fredag fyller jag kylen med mat. Gärna något storkok, typ 10 portioner. Denna helgen var det extrapris på högrev. Så jag köpte 2kg och putsade köttet nogrant. Och så laga jag 10 portioner biffstroganoff. Sen var det persikor för 9,90kr/kg. Så det böen ett berg av de också. Snacka om att man är "supernojjig"! 😇
#5 Lyxigt att inte behöva gå upp i vikt!! det är faktiskt bättre än att gå upp 20 kg när man äter lite mer som typ jag gör.. men även om man inte går upp i vikt så mår kroppen säkert bättre av att äta hälsosamt. Men mår man dåligt typ som jag gör så bryr jag mig inte så mycket om vad som är hälsosamt, ibland funderar jag på att röka för att dämpa min ångest men jag äter istället.
Ångest är en föbannelse. Man måste försöka leva ut sin ångest på sådant som skadar en minst. En elev till mig var motionsnojjig. Hon gick många mil varje dag. Och det i ur och skur. Jag vet inte om det är att bränna anedralin eller vad. Själv går jag en tre kvart om dagen. Mår bra av det. Tobak tror jag är det sämsta. Då är det bättre med städnojja. Dämpa ångesten genom att städa och tvätta. Det är ju lite mer produktivt. Och inte helt åt pipsvängen. Vikten Du nämnde, så länge du inte far illa av lite extra hull ska man nog inte göra något väsen av det. Tvärt om vore värre, skinn och ben. Det är vårt mode ideal som sätter ribban. Andra årtionden och kulturer gäller andra normer.
#7 Jag kan inte dämpa min ångest så mycket genom att städa, jag gillar att gå ut och röra mig men jag har panikångestattacker när jag är ute och går är rädd för allt. men försöker komma ut lite varje dag.
tack för ditt meddelande!
#8 Panikångest……ja, ja, då talar vi inte riktigt om samma sak. Panikångest är ju ett par snäpp värre än nojor och ångest.
#9 hur menar du?
Jo jag menar att i en panikångest finns ett moment av skräck. "Vanlig ångest" genererar oftast oroskännslor. Men givet vis, ämnet är stort och inga regler utan undantag. Vi är alla olika som människor.
#1 jag har både vanlig ångest och panikångest.
Är precis likadan. Har i perioder spytt upp maten. Innan påverkades inte min vikt av det så då reflekterade jag inte över det så mycket. Nu när jag går på mycket mediciner har jag lagt på mig en hel del och då tänker jag på det och tröstäter ännu mer…🤮
inlägg #12 var till #11..
#13 jobbigt!! :(
#14 Ja, verkligen :/
Jag vet precis hur det är med att hantera sin ångest med mat och godis (men även med självsvält, överträning, tvångsaktigt städande m.m.)
Problemet är ju att man även förvärrar ångesten och stresspåslaget i kroppen av att äta en massa socker och snabba kolhydrater och liksom håller i gång det som i en rundgång hela tiden.
Jag har kämpat i många år med att komma ur detta och jag lever också med extremt svår ångestproblematik (och annat skit som förstör mitt liv) och försöker nu mera hålla mig så mycket som möjligt från socker, snabba kolhydrater och allmänt ohälsosam mat eftersom det inte är värt det som det ställer till med både psykiskt och fysiskt för mig som dessutom är en väldigt känslig person.
Sen är ju inte övervikten det farligaste, det är ju farligare att vara smal och röra sig för lite än att vara lite överviktig och röra sig lagom mycket.
Med tanke på att du inte verkar komma ut tillräckligt och kan röra dig tillräckligt på så sätt undrar jag om du inte skulle kunna träna lite hemma?!?
Träningscykel ( man kan ju cykla framför tv:n eller så och där med slippa bli särskilt uttråkad om man lätt blir det ) eller liknande? Träning som finns på youtube kanske?!?
Hur som helst behöver du ju hjälp med att kunna må bättre psykiskt, vet ju inte vad det beror på att du mår så dåligt psykiskt?!? Eller om du ens vet det själv? (Det tog tid för mig att förstå det själv och allt dövande med mat, godis m.m. gjorde att det tog tid att ta reda på det eftersom det ju gör att man flyr hela tiden)
Har du någon psykolog, psykoterapeut eller liknande som du träffar regelbundet och kan hjälpa dig att hantera din ångest bättre, lära dig att lindra den och så småningom må allmänt mycket bättre?
Hoppas det, annars är det mitt tips!
Var dig själv, det finns redan så många andra.
Jag är likadan… Jag har gått upp 15-20 kg i vikt på 3 år och trivs inte alls med mig själv. Jag vill gå ner i vikt, men likförbannat äter jag massa skräp. Nu har jag dock lagt upp ett träningschema och skrivit en lista över vad jag ska äta till frukost, mellanmål och middag.
Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar 
#16 Ja jag vet att sockret är dåligt för mig kan inte sluta det är ett beroende som många andra beroenden, har börjat komma ut lite mer nu men inte tillräckligt men bättre än inget. Har en väldigt liten lägenhet så får nog inte plats med en motionscykel annars var det ett bra tips!
Jag vet nog varför jag mår dåligt har vart med om en del sen har jag haft ångestproblematik sedan födseln typ alltså jag har det bara i mitt psyke tyvärr! hoppas jag kan få träffa en psykolog snart tycker du sånt hjälper? alltså prata med psykolog?
#17 Så jobbigt. Funkar schemat? jag klarar inte scheman ger bara upp och sitter där igen med något sött. Måste vara väldigt strikt och tydlig med mig själv för att klara av att äta mer normalt men då måste jag också må bättre.
Jag har haft ett liknande schema förut och det fungerade väldigt bra tills jag hamnade på ett sidospår (har svårt att säga nej när fästmannen kommer hem med gott). Nu ska jag dock hålla mig på banan. Jag är helt säker på att det kommer gå mycket bättre den här gången, för nu har jag fler anledningar till det.
Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar 