Sviken och ledsen
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt…men under gymnasiet så blev jag väldigt nära vän med en tjej. Vi var verkligen tighta, gjorde massor ihop, berättade allt för varandra osv. Tills den dagen då hon träffade sin pojkvän. Då slutade hon vilja umgås utanför skolan, hörde aldrig av sig förutom om det handlade om någon skolgrej. I början tänkte jag att det bara handlade om att hon var nykär och att det skulle gå över, vilket det inte gjorde. När vi tog studenten så sa hon "vi hörs och ses". Jag hörde av mig ett par gånger under sommaren, fick svar visserligen men bara korta och sen blev det tyst. Började inse att hon nog inte skulle höra av sig igen, och jag hade rätt. Upptäckte sedan att hon hade gått in på min Facebookprofil och slutat gilla profilbild och omslagsbild, ingen stor grej, jag vet, men det blir så påtagligt. Upptäckte detsamma med instagram, dels att hon slutade gilla bilder och även att följa. Det känns lite som att hon gjorde det för att visa att vi minsann inte ska ha med varandra att göra mer. Jag är fruktansvärt arg och ledsen över detta, då vi verkligen var bästa kompisar, och jag kan inte sluta tänka på det. Idag var jag helt enkelt tvungen att bara radera henne från Facebook, ta bort alla bilder vi har tillsammans, bara för att slippa se och bli påmind om henne. Även om jag både har pojkvän och så smått börjat lära känna nya vänner så är det här sjukt jobbigt! Någon som varit i en liknande situation eller bara har något generellt tips?
www.sirinilsson.se
Jag har inte varit med om exakt samma sak, men däremot har jag blivit bortvald av vänner många gånger och även känt mig väldigt ensam. Det enda som fungerat för mig är att sörja ordentligt, ta bort alla kopplingar (nummer i mobilen, facebook, instagram osv) och försöka sysselsätta mig med annat. Ungefär som när man blivit dumpad av en pojkvän/flickvän. Jag tror att det är viktigt att få ut sin sorg och inte bara döva den genom att hitta på massa grejer hela tiden, men alla fungerar ju såklart olika. För mig hjälper det att prata ut och att skriva dagbok om allt som hänt. Och gråta, massor. Men det är ju olika som sagt. Försök i alla fall att vara snäll mot dig själv. Det är okej att vara arg och ledsen och vad mer du än känner och det är okej att känna så precis så länge du behöver.
![[23gavlebrud]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jo som tonåring. Förstår det är jobbigt. Kram!
Jag hade två bästavänner i grundskolan, olika skolor och år, var verkligen jättetight med båda, men flyttade och bytte skola vilket jag gjorde ofta som yngre. Har sökt upp båda på Facebook och skrivit till dem och skickat vänförfrågan typ 7 år senare, båda har läst mina meddelanden men ingen har svarat, den ena blockerade mig efter att jag skrev en gång till… INGEN aning om varför och jag vet att dem båda känner igen mig eftersom vi var "utstötta" av hela klassen och umgicks bara med varandra, även på fritiden varenda dag. Så du är inte ensam om att bli sviken av jättebra vänner.🤐
Strong people don't put others down, they lift them up.
Det är väl tyvärr sånt här man får räkna med när det kommer till vänner. Ibland byts man ut, ibland slutar de höra av sig utan att ge någon förklaring.. Om hon inte ville vara din vän längre tycker man ju att hon kunde berättat det för dig, så att ni kunde få ett avslut eller något. Men många är väl för rädda för det, eller så bryr de sig inte helt enkelt.
Du kan ju alltid kontakta henne och berätta hur du känner, att du känner dig sviken osv. Men det bästa är nog bara att gå vidare, träffa andra kompisar, lära känna nytt folk. Det är svårt att få en relation att fungera om inte båda engagerar sig.
Hoppas det känns bättre snart och att du hädanefter blir bättre behandlad av dina vänner. :)
Hon var ingen äkta vän, för en äkta vän sviker ALDRIG! Jag var själv med om samma sak för 6 månader sen med min bästa vän :'( det för fortfarande ont och jag saknar henne som fan. Jag är fruktansvärt arg och frustrerad och ledsen för att hon förstört mitt liv
Jo detta har skett flera gånger om, vet inte varför folk har svårt att vara uppriktiga.
En tjej som jag umgicks med blev för på och ville umgås varje dag på fritiden medan jag hade ett annat liv än henne (jag gick på gymnasiet och hade sjuk sambo i en lgh jag själv betalade medan hon satt ensam i stort hus när hennes sambo jobbade och hoppat av skolan).
Till slut drog jag mig omedvetet undan och när hon konfronterade mig sa jag som det var, det va för mycket och hon blev väldigt sårad och sa upp kontakten, synd på ett sätt men hon ville väl ha en sådan kompisrelation för hon började umgås med en annan tjej istället på samma sätt.
#6 Jag var väldigt på min vän också, typ precis som du beskiriver den tjejen du var kompis med, och min kompis sade upp kontakten helt. Skillnaden är dock att jag , nu efter att fått mig en tankeställare,gärna umgås med henne mer sällan, om hon kommer tillbaka :) jag har sagt det till henne, nu hoppas jag bara hon ger mig en chans
#7 okej men då är det säkerligen så att hon tröttnade, ge henne tid hon kanske kommer tillbaka.
#8 Ja men hur mycket tid är tillräckligt att ge henne? Det har gått 7 månader och jag funderar att ge upp hoppet om hon inte kommer tillbaka nu i sommar när hon har sommarlov.. hon är annars så upptagen med skolan (pluggar till sjuksköterska). Vad tycker du? Ska jag ge henne en chans till att komma tillbaka? För detta väntandet tär på mig..
Hur gammal är hon?
#10 Hon är 20 och jag är 21
#11 Prata med henne, men risken är när det gått SÅ lång tid att hon gått vidare.
Tyvärr är livet som vuxen som sådant, man har knappt vänner mest bara bekanta :S
Starta ny diskussion