Ensam eller "ensam"
Asså fattar ni hur jääävla störande det är att läsa om alla som skriver "sååå ensam, inga vänner bara min SAMBO" vadå BARA? Menar du att mannen/kvinnsn du bor med är en "bara" du har ju för fan en partner, någon att småprata med, någon att hålla om, någon som ska va din bästa vän?! Om jag är ledig från jobbet några dagar skulle jag lika väl kunna bli stum utan att jag märkte det för jag har ingen att prata med. Inte ens en sambo….
Ok sry det lät bitchigt. Känner mig bara så jävla övergiven ikväll. Och skulle ge så mkt för att ha någon i mitt liv som jag kunde dela allt med.
Jag läser dig. 🙂
Läsa min handflata eller? Haha
It's a hell att vara bitchig! 😉
"Ibland är det bättre att vara ensam. Än att vakna med någon bredvid sig och ändå känna sig ensam."
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Fattar vad du menar, men jag tror "problemet" är att vi (eller jag åtminstone) tänker oss att den personen är i ett bra förhållande när det inte alls behöver vara så. Sen behöver ju också en del personer mer än andra för att inte känna sig ensamma.
Men ja, vet hur det känns! Kan själv bli ganska provocerad av sånt och tänka att om jag bara kunde bo tillsammans med den jag älskar skulle jag vara överlycklig.
jag begriper inte heller det där riktigt. jag har väl inga direkt vänner men jag känner mig aldrig någonsin ensam då jag har en sambo. Man kan undra vad dom säg säger så har för relation till sina sambos
Fast, att ha EN person som man delar sitt liv med gör inte att man automatiskt inte kan känna sig ensam. När jag bodde i England hade jag INGA vänner förutom min sambo, och ja, jag kände mig ensam 90% av tiden. För ens sambo har oftast egna liv, egna vänner, egna saker, egna jobb, egna osv osv osv. Men än själv har ingenting om de en dag bestämmer sig för att umgås med sina bästisar. "Bara" för att man har en sambo så betyder det inte att man inte kan känna sig ensam.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Jag har man, men inga vänner att umgås med efter skolan tex, känner mig extremt ensam då tjejkompisar alltid varit viktigt för mig. Synd att ni provoceras så lätt av andras känslor! Man kan liksom inte döma folk utan att känna dem och förstå vad ensamhet innebär för just den individen.
För övrigt kan jag tillägga att vi har en underbar relation och väntar barn. Men saknaden av vänner för min del är trots detta enormt stor. Man måste alltså inte ha en dålig relation för att känna sig ensam.
Man kan vara ensam och man kan vara ensam, ena sätter är att man verkligen är ensam och inte har nån alls, det andra sättet att vara ensam är att ha en/flera Vän(ner) Och endå vara den ensammaste i världen det beror helt på din omgivning, jag skulle hellre vara ensam ensam än att ha nån kär men ändå vara ensam.
~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~
*Medarbetare på Akvariefisk ifokus
Jag förstår exakt vad du menar med ensam eller "ensam", jag vet dock inte vilken kategori jag skulle placera mig i, jag känner mig ENSAM men är "ensam". Varannan helg skulle jag dock lika gärna kunna vara dövstum, iofs skulle jag kunna vara detta varje vardagskväll också.
Jag går hem efter jobb, är ensam hemma, går till jobb och får min dos av socialt umgänge, har mina barn varannan helg.
Varit "ensam" lite mer än två år nu sen jag tog mitt pick och pack och lämnade min sambo som jag varit med i nästan 15 år, rätt in i en tom lägenhet och blev "ensam". Mitt eget val så det är självförvållat.
be inte om hjälp om du inte vill ha den
Jag känner mig ensam fastän jag har sambo, för mig är det viktigt med mycket sociala kontakter och man kan urlaka sin relation genom att vara för mycket med varandra, nu är det så att sambon jobbar natt, sen sover halva dagen och sen spelar dataspel tills det är dags att gå till jobbet så det blir inte så mycket tid för mig.
Starta ny diskussion