Jag är runt imellan 20-30 år, oerhört social, har haft mycket vänner. Jag är den personen de ringer till när de mår dåligt och behöver prata av sig och flera har jag umgåtts med tight och när vi inte gjort det har jag fått sms om att jag är saknad. Sen något år tillbaka så har alla vänner bara försvunnit, jag hör av mig, frågar vad som sker och hur de mår då jag vet att människor gärna vill prata om sig själva är det enkla ämnen. Jag ställer inga krav på mina vänner eller så men tydligen är jag ointressant nu för tiden, får kämpa för hålla någon sorts kontakt. Oftast hör de av sig endast när de behöver låna pengar typ. En enda vän har velat ses av alla och h*n och jag skulle käka, gå på bio osv, denna person var det som kom med idén och jag accepterade, kul att gå ut då jag hatar att sitta hemma, vill vara social, ha mycket sociala kontakter och inte sitta hemma. Idag avbokar denna person med motivationen att det kändes för seriöst som en dejt medan jag uppfattade det som två vänner som går ut en fredag och har kul. Sättet som h*n sa det på plus att h*n läst mitt förvånade svar angående det och ej bemödat sig att svara på det gör att jag misstänker att vänskapen rann ut i sanden. Nu flyttar jag även till Stockholm på heltid (har pendlat) så nu försvann enda vännen jag hade här. Förut har jag haft hoppet uppe, vart glad åt alla sorters sociala kontakter och ej vart på och tjatat på folk men nu börjar jag bli deppig på riktigt. Alla beskriver mig som enkel att prata med, rolig, spontan, snäll, ärlig och allmänt bra att ha och göra med… jag uppfattar mig själv också så utan deras påbackning och det gör att jag har ändå svårare att förstå vad jag gör för fel för att alla försvinner.