Var glad att du har din sambo iallafall, då behöver du ju inte vara helt ensam. Kanske din sambo har vänner som har tjejer som du kan få kontakt med och umgås med. Annars finns ju Citypolarna där man kan hitta umgänge, fast finns ju inte i alla orter förstås. 

www.citypolarna.se

Finns liknande sajter också, men minns inte vad den andra hette. Annars kan man ju annonsera efter vänner i tidningar eller kontaktsajter. Det har jag själv gjort några gånger. Fick en del vänner, men inga långvariga tyvärr.

Du är inte ensam iaf. Har också en sambo men utöver det är jag såå ensam.. har bekanta men inga vänner. För det mesta tänker jag inte på det men så kommer det dagar som denna.. min sambo är ute på sitt håll och jag är nu uppe i 4 timmar spenderade i soffan med inget att göra. Ingen o prata med.. man känner sig så jävla värdelös. Man funderar över om det är nåt fel på en eller om man bara inte träffat på rätt människor att bli vän med.. som man liksom passar ihop med.

För att skaffa vänner behöver man göra "nåt". Sitter man inne träffar man inga nya människor.

Man kan skaffa sej en hobby, gå en kurs i höst med något som intresserar. Min systerdotter började i en kör där hon fick flera nya vänner. Handarbetar man finns det stick-&virk-cafér.

Gillar man hundar, kan man kanske hjälpa någon med promenader. Om man inte skaffar egen hund.  Då träffar man mycket nytt folk. Börjar man på brukshundsklubben får man oxå nya vänner.

Man kan gå till badhuset. Går man samma tid varje vecka lär man känna folk. Friskis&Svettis-kurser.

Tror listan kan göras mycket längre.

Så sitt inte hemma och va ensam, utan ut och träffa folk.

 #3 Du får det att låta väldigt enkelt, som att det bara är att "gå ut och träffa folk". Men fullt så enkelt är det inte. Man får inte alltid kompisar via kurser och hobbyverksamheter.  Jag har gått på masssssor av kvällskurser och hobbyverksamheter genom årens lopp och har nog inte fått en endaste vän genom det. Det är en sak att småprata där, men en helt annan att lyckas få så bra kontakt med folk att man kan börja umgås även utanför kursen/verksamheten i fråga. Folk har oftast inte det i sinnet när de går en kvällskurs och då kan man lätt uppfattas som påträngande om man plötsligt frågar om att träffas på tu man hand.

Och detta att man skulle få kompisar när man går till badhuset är också lite överdrivet. Jag brukade ofta gå och bada vid ungefär samma tid samma dag fram tills för några månader sedan och inte en enda vän fick jag genom det. Jag lyckades inte hitta någon att prata med ens. Samma sak där, folk brukar gå till badhuset för att simma, inte för att ragga upp nya vänner, och kan därför känna sig störda om någon om bara börjar snacka så där.

Och det är inte alla som gillar hundar heller.

Det är ett bra tips #3. Men hållerlite med #4

Om man bara sitter inne ger det inga vänner.

Kan inte ni komma med förslag????

Hur gjorde ni???

Fast vill man tycka synd om sej själv……

Vad menar du nu #6

#6 Det där var okänsligt sagt. 
Som sagt så får man inte alltid vänner även om man inte är en sån som "sitter inne och tycker synd om sig själv." Man kan var hur aktiv som helst utanför hemmets portar och ändå inte få några vänner. Tänk om man är blyg t.ex? Jag är det. Jag går aldrig fram till folk och pratar, så om  jag är på ett nytt ställe och ingen kommer fram till mig får jag sitta ensam. "Då får du skylla dig själv" kan man ju svara då. Ja kanske, men är man väldigt blyg så är man. Man kanske jättegärna vill prata med   folk, men känner att man bara kommer störa eller att man inte har något intressant att prata om, att man är otillräcklig, att de man vill prata med inte kommer tycka om en, osv, osv. Det är inte så jäkla lätt faktiskt. Sen kan man ju ha social fobi också , vilket är ännu värre än "bara" vanlig blyghet.
 TS startade inte den här tråden för att folk skulle skriva "sluta tyck synd om dig själv och gå ut skaffa vänner bara", så att skriva sådant är bara onödigt.

#8 :)

jag finner faktist dom flesta människorna över internet, och faktist när jag varit på jobbsökarkurser …

för alla är där av samma anledning.

fått många nya vänner på så sätt.

Ensamheten har gjort mig sjuk. Efter att ha , pluggat jobbat skaffat hund och endå misslyckats bryta ensamheten gick jag in i en djup depression o är nu sjukskriven sedan tre år. Att gå sjukskriven är inte att rekommendera när man vill bryta ensamheten men jag höll på att gå sönder av sorg när jag i en klass på 20 vuxna kände mig osynlig. Bekräftade bara hur oduglig jag faktiskt var. Att missa en after work pga Att dem helt glömde bort mig får en bara att känna sig osynlig o oduglig. Så här sitter jag, ensam. Men hellre ensam på riktigt än ensam bland andra människor.

Det är supersvårt att skaffa vänner bara sådär! Jag har gått två sommarkurser och inte fått en enda vän som hängt kvar efter kursens slut. Och det är ju det man vill eller hur? att någon ser en och gillar en och vill hålla kontakt!! ofta  känns det som att det bara är en själv som vill fortsätta me kontakt och sånt får man ju inte ut något av alls… det gör en mest ledsen när det känns som att bara en själv är öppen för nya vänner.

Det handlar VERKLIGEN inte om att man tycker synd om sig själv. extremt taskigt sagt.

Var bor du? jag är26, ensam (med sambo) och är desperat efter att träffa någon rolig tjej igen, saknar det såå mycket!  och jag är tjej såklart :)

Det är svårt att knyta nya kontakter, speciellt om man inte är en i strömmen så att säga.

Där jag bor är majoriteten personer tillhörande kategorin "ölburk i handen och raggarbil på gården". Jag åt andra sidan tillhör kategorin "rör inte alkohol och volvo på gården".

När man pratar med folk här märker man att deras personlighet är i kategorin "jag vill framstå ball och äger placet" medan jag tillhör "jag är lugn, glad och vi delar planet".

Jag har några hobbyn jag sysslar med men det är rätt svårt där med då jag är mer av den tysta, lugna, glada, lyssnande personen och väldigt få uppskattar en sådan enligt min erfarenhet.

Aldrig stött på någon person som verkligen uppskattar en för den man är men kanske någon dag…