Ensamhet inombords
Känner att jag måste skriva av mig någonstans och kanske få svar från någon där ute. För 1,5 år sedan träffade jag en man genom spelet wordfeud. Det var absolut helt oplanerat, överraskande och omtumlande. Vi började chatta lite grann när vi spelade och jag kände direkt att det var min tvillingsjäl jag hade mött. Jag kan nu efteråt också förstå varför jag hela mitt liv flackat omkring och aldrig känt att jag tillhör någonstans. Det var för att jag sökte efter någon som även kunde fylla mitt inre med lycka. Trots att jag hade allt man kan önska sig kunde jag aldrig känna verklig lycka. Vårt förhållande blev stormigt och intensivt. Ena stunden kunde vi skrika åt varandra och säga världens hemskaste saker och nästa stund ha sex på köksgolvet. Det var de högsta topparna och de djupaste dalarna och på något sätt var det just det som gjorde att jag kände mig levande. Trots att vi båda kände att vi var varandras tvillingsjälar så var vi väldigt olika och det fungerade inte i längden. Jag känner nu att mitt hjärta är kedjat och att jag aldrig någonsin kommer att älska någon igen. Jag har försökt att dejta men det enda jag kan tänka på är skillnaderna mellan dem och honom. Känner att det bara finns en person som kan fylla mitt inre tomrum och det är han. Måste jag leva ensam hela livet eller är det någon som har något tips om hur man kommer vidare?
Hälsningar en tjej som är vilse i sina egna känslor
Hej! Förstår att du har det känslomässigt jobbigt efter en avslutade relation. Det finns två saker som kan lindra ditt lidande. Det första är att ha ett "avslutsamtal" där ni stämmer av med varandra. Tar upp det som var bra, dåligt och vad ni kunde ha gjort bättre. Sedan är det tid som behövs..tiden läcker alla sår!! Svårt att tror i början när det är som värst men det funkar tillslut. Sätt små delmål( som hjälper dig att tänka mindre på honom) som du ska klara av tex varje timme/dag/vecka. Fortsätt att Skriv ner dina känslor..det avlastar hjärnan.