Ensam och dödstråkig sommar
Behöver få skriva av mig lite här. På sommaren vill man ha lite kul, då vill man inte sitta inne och uggla i en trist lägenhet, men det är det enda jag gör om dagarna typ. Försöker träffa folk, men ingen har tid, lust eller ork, så man sitter bara inne och förspiller hela den fina sommaren. 😕
Medan pojkvännen som bor i en annan stad har fullt med aktiviteter om kvällarna, träffar den ena polaren efter den andra med båtturer, vattenskidor och grillkvällar och allt vad han gör. Och jag blir på något vis avundsjuk över att han har så många kompisar att träffa och ett roligare liv än vad jag har, men det kan jag ju inte tala om för honom. Och det känns bara så pinsamt att hela tiden tala om att man själv bara sitter hemma vid datorn.
Det börjar nästan kännas jobbigt att prata med honom i telefon om veckorna, han låter alltid så glad och upprymd och har sina kompisar skrattandes i bakgrunden och berättar om vattenskidor och grillkväll medan jag får anstränga mig till max för att inte låta för deppig när jag talar om att jag bara sitter hemma, att jag försökt träffa vänner, men att ingen har tid, ork eller lust.
Men han är ju typ min enda riktiga kontakt, känns det som, så man både vill och inte vill prata med honom om vardagkvällarna.
Den enda möjligheten jag har att komma ut och ha lite roligt är om helgerna när jag träffar honom. Men då är jag samtidigt beroende av kattvakt också, och det känns lite pinsamt att tvinga på mamma katten VARENDA helg. Snart kommer jag väl få höra att jag inte tar hand om min katt. Men jag vill ju inte sitta hemma och tråka ihjäl på helgerna också. Det räcker med att jag sitter hemma och gråter hela jävla vardagarna för att jag är så ensam och uttråkad. 😕
Kom tillbaka till jobbet igår efter några veckors semester. En semester då jag bara satt hemma och tråkade vid datorn från morgon till kväll med undantag av någon enstaka dag då jag fick ha kul med folk, och om helgerna med pojkvännen. SKITSEMESTER med andra ord. Medan folk på jobbet berättar om hur roligt de haft på deras semester. Jag har förspillt hela sommaren!
Klockan är nio och jag är trött på att bara sitta vid den trista datorn, så jag vill ju helst lägga mig och sova för att göra den tråkiga kvällen kortare, men det går ju inte att somna så tidigt heller. 😕 Samtidigt som man vill uuut och träffa folk och åka och bada.
![[T-Johan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja det låter inte särskiljt kul! Men jag undrar vad som rör sig i huvudet på din pojkvän? Föredrar han sina kompisar, i stället för dig? Eller vill han inte att du ska vara med honom när han är med sina kompisar? Om han tycker att det är roligt med 'grillkvällar' och om han bryr sig om dig, varför får du inte vara med? Det var några funderingar som for genom huvudet på mig när jag läste ditt inlägg. Naturligtvis behöver du inte besvara frågorna. Men man kan fundera på om det inte saknas en människa som bryr sig om just dig.
#1 Vi bor inte i samma stad, som jag skrev i huvudinlägget. Att pendla dit varje gång han skall göra nåt skoj funkar ju liksom inte. Det blir väldigt dyrt och då blir katten ensam för ofta och för länge. Och han vill väl förstås kunna umgås med sina kompisar bara ibland, och hans kompisar vill väl säkert inte att flickvännen skall följa med som ett plåster varenda gång de skall träffas. Det blir ju främst om helgerna som vi träffas.
Hej. Jag heter Eva och vill gärna skriva med alla som vill om allt man vill som till ex kan man tipsa varandra om olika saker. Kjell Enhager är en väldigt duktig talare som man kan få inspiration av. Hoppas många vill bli skrivvän med mig. Säg gärna er epostadress så kan vi mejla där eller om ni vill bli vän på Facebook. Jag har man så söker bara skrivvänner om någon vill, gärna tjej. Min epost är evagustavsson1989@hotmail.com
. #2 Ja då är jag med. Det är ett geografiskt problem mer än ett relationsproblem. Det var ju skönt för det är lättare att hantera. Då återstår det att skaffa lite bättre social kontaktyta för Din del. Eller är jag fel ute nu med?
#5 Nej, relationen är det som sagt inget problem med, än så länge… Jag lever ju i ständig skräck att han skall göra slut och att jag skall hamna tillbaka på ruta noll igen för isåfall blir jag lika totalensam jag annars alltid har varit.
Det är ju lite bättre social kontaktyta jag behöver som sagt. Jag har en del s.k "vänner" men jag vet inte om jag vill kalla dem så. De hittar på saker utan att fråga om jag vill vara med, och ingen frågar om jag vill hitta på något. Det är alltid jag som får tigga mig med, och som får ta alla initiativ till att träffas. Och frågar man några gånger och bara får "nej jag har inte tid/ork/lust" så ids man inte fråga mer till slut, för man vill ju inte vara tjatig. Känner mig så rejält besviken på dessa s.k "vänner".
Funderar på om man skall bli tvungen att annonsera efter vänner igen, men det känns så jäkla desperat och pinsamt. Och det är inte säkert att man får bestående vänner av det heller. Ofta blir det så krystat att det är svårt att få till någon vänskap öht genom annonsering. Och Citypolarna är inte så aktiva i min ort heller, så där är det också kört.
Att hitta vänner via den här sajten känns också lika kört. Man ser ofta kontaktskapande trådar, men jag är inte ute efter att bara diskutera vad man skulle kunna göra tillsammans, som alla dessa trådar går ut på. Och sen är det väl svårt att hitta någon som bor i samma ort som en själv - och jag vill inte ens gå ut öppet med exakt var jag bor - och som är i någorlunda liknande ålder. Inte för att ålder har så stor betydelse, men är man 40+ så vill man kanske inte ha någon alltför ung som man lika gärna skulle kunna vara mamma åt.
Internetvänskap ger mig inte heller så mycket (sorry Evgus89!). Det är ju internet jag vill komma ifrån om dagarna. Det är ju riktiga IRL-vänner jag behöver ha. Som man kan träffas och ha kul med. Internetvänner har man ju liksom ändå via forum och sånt.
Så jag vet inte hur jag skall göra för att få vänner. Vet inte hur många kvällskurser och hobbyaktiviteter och föreningar man varit med i genom årens lopp och inte fått en endaste vän genom, så sådana tips är jag inte betjänt av.
Din situation är mycket väl bekant. Och det värsta är att det finns inga patent svar på dina funderingar. Man kommer till slut ner på en detaljnivå som man inte vill diskutera offentligt på ett forum. Lite intigritet vill man nog ha. Sen är det nog så att 20+ har lite andra kriterier för sitt umgänge än 40+. Man har mer gemensamt med människor som kommit lika långt i livet som en själv. Små samhällen har ju sin speciella förutsättningar för sociala kontakter, "bruks samhället" brukar man säga. Inte alltid till fördel.
Starta ny diskussion