Jag skriver inte dagbok, men jag läste hela inlägget i alla fall. Man kan se sin dagbok på många sätt. Det jag varit kontakt med är att dagboks- skrivandet fungerat som ett verktyg att få struktur på sina tankar o känslor. Man skapar en dokumentation över tid som gör att man får ett enastående bra perspektiv på sitt liv. När jag jobbade med industri projekteringar skrev jag alltid dagbok, notera alla telefonsamtal, möten och annat som hände under dagen och vad jag jobbade med. Det var mycket lärorikt att efter ett år läsa dessa anteckningar.

Jag skriver dagbok, dock inte exakt varje dag. Och jag skriver inte heller i traditions enligt vis. Jag skriver allt likt berättelser som jag vet endast jag känner till sanningen bakom.

Jag skriver i brevform till olika namn och i varje brev berättar jag om allt möjligt, men väldigt sälla vad som har hänt just idag ller just nu.

Precis som T-Johan skriver så kan även en time-manager bli en form av dagbok.

I mitt yrkesliv så använde jag hela tiden en sådan.
Visst så blev det mesta i den rent yrkesrelaterat men där fanns även mycket privat.

Bemärkelsedagar och annat som man inte skulle glömma men även mycket anteckningar om familjen osv.

Nu var jag ju mest på "resande fot" så i min time-manager fanns allt som jag kom på att jag måste ta upp med hustrun och barnen på kvällarna när jag ringde hem osv osv.

Antecknade även vad vi i telefon vad bestämde vi skulle göra på helgen när jag kom hem, vem som skulle handla vad, vilka vi under veckan eventuellt bestämde oss att umgås med och träffa under helgerna när jag var hemma mm mm.

På det sättet så blev det på sitt sätt en dagbok om mitt liv.

Bästa hälsningar,
Bertil

Jo det är roligt att läsa något år efteråt. Minnen passerar revy, man kanske drar lite på mun.

#5 T-Johan

Vet inte kanske om man drar på mun med en sådan.
Mest så "minns" kan kanske hur det var då när man hade både fru och familj.

Nu så är som sagt min hustru borta sedan 2008 men minnena finns där och inte minst allt som man skrev i sin "kalender".

Nu så kan ju inte HON komma tillbaka, det är ju en helt total omöjlighet men ALLT som jag skrev då är i mitt sinne lika närvarande ännu.

Dock så har jag personligen förlikats med att allt som jag skrev då var i en annan värld, i en annan dimension och på en helt annan plats än där jag lever idag.

Minnena av henne och allt det vi hade kan dock ingen som helst människa ta ifrån mig och det finns ju ingen som helst anledning att någon skulle göra det.

På mitt sätt att se det så är KÄRLEKEN evig och för evigt och detta även om den man älskar går bort i en alltför tidig ålder.

Kärlek för min personliga del är alltid växer och då menar jag inte på något sätt som helst att kärlek skulle växa med minnen utan bara det som man i realiteten hade.

Nåväl, nu har jag ju träffat kvinnor även efter det och mina/våra barn bara önskar och tror samt hoppas att jag skall träffa en ny kärlek i mitt liv.

Mina/våra barn vill ju endast allt mitt bästa..

Kanske, kanske en dag eventuellt möjligtvis under de bästa förhållandena eller möjligheterna så kanske jag också ……….

Bästa hälsningar,
Bertil

Ja livet då och nu är annorlunda för mig också. Men livet var inte alltid på gatans solsida på den tiden heller. Konfekten var blandad, om man säger så. Men jag tycker att det är lättare att få balans på det liv jag lever nu genom att titta bakåt. Det finns ju både glädje o sorg. Men man vill helst tala om det som gläder en. Glada nöja elever, att få spela musik som vi alla tycker är roligt, att få läsa på JW.Org. Det är sånt som ger livet lite guldkant. För var det mesta som snurrade familj och arbete. Och detta i flera decennier dessutom. Men å andra sida var det väl så för de flesta. Och inte skulle jag vilja ha det ogjort heller.

Skriver dagbok då det finns något att skriva.

Först kallade jag det jag skrev för dagbok, men sedan påstod en mycket påstridig ledsagare at jag absolut inte kunde kalla det för dagbok eftersom en dagbok inte skrivs i breform och dessutom är en sorts kalender där man berättar om vad som har hänt under dagen.

skrev dagbok tills jag var kanske 10 år. Grannarna fick hemnycklar och skulle mata våra katter under tiden vi var på semester, deras dotter hade varit inne i mitt rum och läst min dagbok där jag skrivit om deras dotters killkompis som jag var kär i, blev retad för det och efter det använder jag mig av en blogg och skriver inte så personliga saker längre haha.

Dagboken har sina baksidor.